Vad hände med tyska och sovjetiska krigsfångar efter andra världskriget?

Och då menar jag tyska fångar i Sovjetunionen och sovjetiska i Tyskland.

När det gäller de tyska krigsfångarna har jag hört att de i stor utsträckning aldrig kom hem igen, och i de fall där de gjorde det ofta efter mycket lång tid. När det gäller de sovjetiska fångar som kom hem har jag hört att de ofta råkade mycket illa ut, eftersom de sågs som något av förrädare.

Är jag fel ute?

Många tyska fångar dog i koncentrationsläger, andra repatrierades efter en tid.

Att vara tysk krigsfånge i Sovjetunionen var något av ett lotteri. Vissa behandlades väl, andra råkade mycket illa ut. En del släpptes strax efter krigsslutet. de sista släpptes i mitten av 50-talet, efter att Adenauer vädjat i samband med ett statsbesök.

De flesta sovjetiska krigsfångar som hemförlovats, ställdes inför rätta och dömdes i de flesta fall till 15-års fängelse för förräderi. De släpptes dock efter Stalins död.

nej du är rätt ute. typ 10-15% av alla sovjetiska pow skickades till gulag. Sen fanns det tusentals sovjetiska frivilliga som hade stridit för tyskland och när de skickades tillbaka av väst så dog de. Det var bara Liechtenstein som inte tog kommunistkuk i alla hål och vägrade utlämna sovjeter som hade stridit för nazisterna.

Jag tror du menar "stred mot kommunistrrna", inte "med nazisterna".
I baltikum stred man med tyska vapen mot sovjetiska armén, men inte för att man stödde nazister utan för att man ville slippa en ytterligare sovjetisk ockupation.

En intressant observation är att när nazisterna besegrats avvecklade väst de tyska koncentrationslägren. Sovjet gjorde inte så, utan drev koncentrationslägren vidare och fyllde lägren i Tyskland o Polen med med meningsmotståndare och bl.a. judar.
I Ukraina satte t.o.m. det judiska världssamfundet upp en minnestavla över mördade judar i staden Lviv. De dödades av sovjet när de retirerade undan ... nazisterna!
Men segraren skriver som sagt historien..

En ytterligare intressant men bortglömd del av historien är att när nazisterna planerade sina koncentrationsläger så åkte dom på studieresa ... till sina alierade, Sovjetunionen.

En tysk farfar till en av mina kamrater blev infångad i Stalingrad och fick spendera omkring ett decennium i det sovjetiska straffångesystemet. Dock så behandlades han relativt väl av Sovjetunionen då hans kunskaper som kompanichef för ett ingenjörskompani var väldigt eftertraktade. Han spenderade alltså detta decennium med att överse vägarbeten och spårläggningar runt om i Sovjetunionen och han hade det på det viset ganska så förspänt, iaf om man jämför med vad majoriteten av de tyska krigsfångarna fick genomlida.

Vi har ju också Andrej Vlasovs Ryska befrielsearmé. 150 000 ryssar som stred på tyskarnas sida mot kommunismen. Medlemmarna i denna armé råkade illa ut efter kriget när Stalin fick tag i dem.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Russian_Liberation_Army

Tror det är en myt. Nazisterna hyste förvisso en sorts märklig beundran av stalinismen, men jag tror inte de fick guidade turer i Gulag under samarbetet 1939-41.

I övrigt behandlade båda sidor sina fångar illa, även om den massiva dödligheten hos tyskarnas sovjetiska fångar tar priset med råge. De flesta dog redan 1941 av svält och vanvård. Efterhand förbättrade båda sidor behandlingen något, delvis för att man insåg att de kunde användas som arbetskraft. Dödligheten hos de tyska fångarna i Stalingrad var hög men det berodde på deras dåliga skick.

Ironiskt nog behandlade båda sidor sina fångar väl under första världskriget, vilket visar vad ideologisk brutalisering kan göra.

Jo du har rätt angående balter, de stred precis som Finland för sina länder i första hand. Men när det gäller individer ur Russian Liberation Army och olika ss divisioner så ser det annorlunda ut.

Och detsamma gällde för ryska soldater som togs tillfånga av japanerna 1904-1905.