Ryssland är inget hot. De har nedrustat och har lägre försvarskostnader än Saudiarabien. USA är ett hot mot hela världen, men har inte vunnit annat än typ indiankrig. De led ju faktiskt militärt nederlag på slagfältet i Vietnam. Faran ligger i en politisk kontroll och en kontroll över ekonomiska transaktioner.
Däremot är jag helt enig att Sverige så fort som möjligt bör återta sin militära kapacitet. Ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans. Lättaste sättet på kort sikt vore att upprätta lokalförsvarsförbanden med de som tidigare gjort sin värnplikt och är för gamla för att ingå i fältförband. Kanske genom att återupprätta landskapsregementena. Kalla in på en månads repmöte.
Kriget som står för dörren för vår del, är ett inbördeskrig. Inte omedelbart, men jag skulle vara mycket förvånad om det inte inträffat inom 20 år.
Varken Ryssland eller USA är det minsta hot mot oss. Vad än MSM skriver om Trump och Putin så är de goda människor som vill ha rättvisa och fred. Att Nordkorea och "rocketman" leker med misiler över japanskt vatten däremot ska inte tolereras under några som helst omständigheter. Inget konstigt överhuvudtaget.
Ett inbördeskrig i Sverige kommer aldrig någonsin att hända så länge solen lyser. Det kan jag garantera dig. Svensken av idag är inte ens i stånd att ingripa när kvinnor blir misshandlade på öppen gata. Vi har inte varit i närheten av väpnade konflikter på över 200 år och ur uppfostrade att våld inte löser saker. Hur i helvete tror du de ska vara i stånd till ett inbördeskrig?
Tecknen blir allt fler på att det drar ihop sig till krig. Trots detta görs väldigt lite för att stärka landets försvarsförmåga. Tittar man på den inhemska politiska debatten är det i stort sett en ickefråga. Precis som vid 30-talets slut verkar vi fullständigt oförmögna att se hoten och vidta vederbörliga åtgärder.
Ryssland genomgår för närvarande en enorm upprustning. Med Trump i Vita huset är det troligt att USA väljer en mer isolationistisk linje. Vi kan därmed inte räkna med stöd från det hållet. Med allt friare händer i närområdet kommer Ryssland att på olika sätt börja pröva sina grannländers försvarsförmåga. Den psykologiska krigföringen kommer att föregå den militära. Man kommer att försöka skapa maximal splittring och förvirring i syfte att försvaga. Därefter kommer man sannolikt börja med att annektera mindre områden för att sedan gradvis höja ambitionerna (i den mån man kan undvika en direkt konfrontation med USA). Ukraina och baltstaterna ligger naturligtvis särskilt illa till men även de nordiska länderna är hotade.
Varför händer det här nu?
Rysslands politiska ledning är djupt korrupt och det enda sättet att långsiktigt rikta uppmärksamheten bort från de inhemska problemen är krig. Det är viktigt att förstå detta. När oligarkerna undanröjdes flyttades stora delar av tillgångarna över till Putin personligen. Ryssland präglas fortfarande starkt av sin historia. Länge var landet ekonomiskt efterblivet, vanskött av tsarerna. När bolsjevikerna tog över vidtog en enorm modernisering men också storskaliga utrensningar av oliktänkande. Därefter följde en period av ekonomiskt och politiskt kaos och nu har man alltså ett samhällssystem som närmast kan beskrivas som nyfeodalt. Ryssar är vana vid auktoritärt styre och kommer inte att ifrågasätta ledningen vid en en konflikt.
Också Sverige präglas av sin historia. Vi har inte varit i krig på 200 år. Efter Sovjetimperiets fall tänkte man sig att de storskaliga krigens tid var slut, att handel och ekonomisk integration i framtiden skulle omöjliggöra allt sådant. Detta visade sig alltså vara naivt. Istället står vi sämre rustade än någonsin att möta ett militärt hot. Stora delar av ekonomin är digitaliserad och därmed sårbar för olika former av attacker. Det civila försvaret är mer eller mindre obefintligt och de stora mobiliseringsförråden är i stort sett avvecklade. Vi är inte längre självförsörjande på livsmedel. Att inta Sverige skulle vara förhållandevis enkelt. Det finns helt enkelt ingen beredskap, varken civilt eller militärt. En stor del av befolkningen är dessutom dåligt integrerad och det är tveksamt hur stor deras försvarsvilja skulle vara vid krig. Många av dem har ju redan flytt konfliktområden. Att försöka bluffa som Per Albin gjorde 1939 kommer inte att fungera idag. Vår beredskap är usel och alla vet om det.
Frågeställningar: Hur ska vi göra för att flytta upp försvarsfrågan på den politiska dagordningen? Hur gör vi folk i allmänhet mer medvetna om situationens allvar?
Citat:
Ursprungligen postat av Abradolf-Lincler
Det sorgliga är att majoriteten av folket kommer inte förstå allvaret förens det händer och då är det tyvärr för sent för att göra något.
Det verkligt tragiska är alla lättpåverkade drönare som tror på varenda fantasi det judeoamerikanska krigshetsaretablissemanget spyr ur sig. Nej, Ryssland har noll och intet intresse av väpnad konflikt med etablerade Västländer.
Inte en chans. Blir det krig så är det Väst som drar igång det.
Jag tror inte att krigets utbrott är så nära som många verkar tro, men vi håller i alla fall på att sparka igång värnplikten igen vilket i alla fall ger mig lite hopp.
Fria fantasier. Den person som tror att Ryssland står i begrepp att bedriva anfallskrig mot NATO (som TS beskriver) behöver jobba med sin analysförmåga.
Tecknen blir allt fler på att det drar ihop sig till krig.
---
Nej. Tecknen blir inte fler, de finns inte, och det är fel att dumpa skattepengar på en försvarsmakt som inte ens vet om en enkel blyertspenna är värd en miljon eller en krona.
Däremot är jag helt enig att Sverige så fort som möjligt bör återta sin militära kapacitet. Ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans. Lättaste sättet på kort sikt vore att upprätta lokalförsvarsförbanden med de som tidigare gjort sin värnplikt och är för gamla för att ingå i fältförband. Kanske genom att återupprätta landskapsregementena. Kalla in på en månads repmöte.
Kriget som står för dörren för vår del, är ett inbördeskrig. Inte omedelbart, men jag skulle vara mycket förvånad om det inte inträffat inom 20 år.
Varför lägga pengar på ett försvar som aldrig kommer att fungera.
Man är så otroligt lågbegåvad om man tror att Sverige skulle bli ockuperat.
Ungefär lika obegåvad som den som tror att det är vad den här tråden handlar om.
Hur för vi upp försvarsfrågan på dagordningen och folket medvetna om situationens allvar? Har du någon kommentar till det eller tänker du fortsätta pladdra om ovidkommande saker?
Hur tycker du att man ska göra för att lyfta frågan till den politiska dagordningen? Jag tycker att man ska stödja det parti som historiskt sett har varit tydlig med var man står i försvarsfrågan, särskilt när det är dags att lägga kuvertet i valurnan.
Har du något förslag på hur man kan göra folket medvetet om hur situationen ser ut?
Nej,
det betyder inte att du ska solka ner den här tråden med hur du upplever situationen, det är att missförstå trådskaparens mening.
Du kommer inte ifrån att S + C gjorde upp om försvaret innan Alliansens tid, antagligen gick du i grundskolan då, mycket tyder på det.
Att C därefter har ändrat hållning till försvaret är en annan sak.
S + C påbörjade förbandsslakten med försvarsbeslutet 2000, genom försvarsbeslutet 2004 med stöd av V + Mp fortsatte S att slakta totalförsvaret, Alliansen fortsatte därefter på den inslagna vägen, och nu har i stort sett alla vänt kappan efter vinden, läs på, läs på.
Sjuklövern har inneburit en katastrof för totalförsvaret, vad får någon att tro att de vet bättre nu?
Vill man föra upp försvarsfrågorna på bordet så stödjer man det parti som alltid har vurmat för ett starkt svenskt försvar, det finns inga genvägar.
På sossarnas tid ansåg man aldrig att "försvaret var ett särintresse" till skillnad från Fredrik Reinfeldt som sa det rent ut i klartext. Nedmonteringen av vårt försvar krona för krona har finansierat Alliansens alla skattesäkningar och idag har man börjat uppmärksamma konskekvenserna även hos moderaterna.
Moderatledaren Ulf Kristersson riktar skarp kritik mot den tidigare M-ledda regeringens nedrustningar av försvaret.
Detta efter att försvarsberedningen konstaterat i sin senaste rapport att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas.
– Vi borde ha rustat upp tidigare, säger Kristersson.
...
Hur ser du på de neddragningar i försvarsbudgetarna som gjordes under den förra regeringen?
– Jag tror att vi alla kommit till den lärdomen att vi borde ha sett det som hände i framför allt Ryssland och det som hänt under ganska långt tid i världen, tidigare. Från Georgien 2008. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Det är en varning till Sverige, vi har varit lite ryckiga i vår försvarsplanering. Man behöver ha en mer långsiktig. Det är intressant att vara just här i Finland, som i många frågor, inte minst i försvarsfrågor, haft mer långsiktiga, mer stabila och mer medvetna om framför allt vad som händer i Ryssland, än vi varit i Sverige.