Mars månar är bästa första målet för astronauter. Behövs inga landningar och inga gravitaionsbrunnar. Problemet är typ 33 månader i viktlöshet. Man måste prova för att ta reda på konsekvenserna. Eller ha en snurrande rymdfarkost, hur svårt kan det vara jämfört med att landa och skjuta upp sig igen från en himlakropp.
Solsystemets utforskning kontrolleras, förutom av orbital mekanik, av USA:s 8:åriga presidentvalscykel. Gubbe på Månen är fullt möjligt inom 7 år, det är realistiskt t.o.m. utan ökade anslag om bara NASA prioriterar Månen. Vilket jag tror NASA alltid har gjort och alltid kommer att göra. Månen är NASA:s triumf för alltid! (Hmmm, kanske därför de inte vill hamna i skuggan av Mars...)
- Can you go back to the Moon, or is Buzz Aldrin too old now?
- It is actually physically possible, we think, to send other people to the Moon too. But it is funny that you would ask, Mr. president! I just happen to have a complete plan for precisely this eventuallity of us at NASA going back to our
Holy Grai... I mean the Moon, here on this USB-stick in my pocket. We carefully update it every four year. It has been passed down to us since generations now.
Jag tror det kallas 90-dagarsplanen som George Bush den äldre efterfrågade runt 1990. Hur att skicka astronauter till Mars. Och det var Wernher von Braun rakt igenom. Först bygga en rymdstation för att bygga en månbas för att bygga rymdskeppet som ska flyga en handfull till Mars omloppsbana, en liten landare sätter ned ett par gubbar för ett par dagar och sen åker alla hem igen. Till en prislapp som fick även Bush att avstå, och han finansierade ändå Gulfkriget därefter.
https://youtu.be/EKQSijn9FBs?t=346
På lång sikt kommer nog Månens resurser att utnyttjas för rymdfart. Men det är långt ifrån det första steget. Kom igen, vi är bäbisar som just lärt oss krypa. Stavhopp är ännu bara nånting vi sett på TV.
Närheten är Månens stora fördel. Och att den saknar atmosfär. Gör allting enklare och säkrare och billigare och snarare.
Gravity slingshot är obetydlig. Månens massa är bara 1.2% av jordens och rör sig så långsamt relativt en uppskjuten raket, att det nog aldrig har använts. Apollo-programmets kalkyler ignorerade helt enkelt Månens gravitation tills de var till 90% framme. Istället så flyger rymdfarkoster, efter ett varv runt Solen, förbi Jorden för att få en rejäl gravity assist.
Samma prylar funkar INTE på Mars som på Månen. Det är som att packa för fjällresan men landa Sahara. Björnpälsen gör ingen nytta, draghundarna torkar ut, släden går inte att dra, man tog inte med sig något vatten o.s.v. Gravitationsskillnaden kan man spara på att optimera för. Landningen är helt olika där Mars har atmosfär. Dygnsvariationerna är helt olika vilket kräver både helt olika slags energisystem och temperaturhanteringssystem. Och sånt påverkar så gott som varenda detalj. Problemen med damm är helt olika själva partiklarna är farligare på månen men de blåser omkring på Mars. De naturresurser som kan utvinnas är olika med atmosfären på Mars eller sanden på Månen.
Men själva erfarenheten och organisatoriskt och allt runtomkring så vore ett bemannat månprogram en höjdare för Mars. Jag tror inte att det försenar någonting. Vi är 40 år sena redan, och det är inte Månens fel.