Citat:
Ursprungligen postat av
.Hellraiser.
Ibland så kan man känna någon form av hopplöshet inför saker som oftast bara blir förstört. För vad är det här med lycka egentligen? När man bara möts av besvikelser i livet gång på gång och man märker efter ett tag att det aldrig är någon idé att försöka med saker, för något positivt kommer aldrig komma. Folk går hela sina liv och jagar efter saker de aldrig kommer att få och får sina drömmar krossade i slutändan. Det är som att stå vid en avsats och man tar klivet till nästa nivå, fast ibland är det oundvikligt att misslyckas. Och när man känner en vacker känsla sprida sig i kroppen så blir det alltid förstört efter ett tag. Ni som jobbar på att göra världen till en bättre plats NI ÄR SOM MEST LURADE för världen kommer aldrig bli en bra plats och har aldrig varit.
För varje dag läser man om hur världen bara blir en sämre plats och så ser man också optimister som tror det bästa och vill att allt ska gå ihop, bara att det fungerar ju aldrig förr människor är dumma som bara knullar allt och alla de kommer åt. Så därför kan man ibland känna en glimt av bra när deras drömmar förstörs.
Varför är det så svårt att känna lycka? Varför har man svårt ibland att känna glädje och få uppleva sånt som andra får göra?
Ifall du misslyckas gång på gång kanske det beror på att du har för högt ställda förväntningar?
Man får givetvis sträva efter sitt drömliv, men ingen uppnår det på en månad eller två. Att sätta upp delmål är det bästa du kan göra, misslyckas du så är det ingen big deal utan du försöker igen.
Det fetade. Jag känner nog ingen som tror att världen är en bra plats för alla, men däremot känner jag många som vill bidra till en bättre värld. Man gör väl det man kan efter sina förutsättningar. Jag undrar vem det är som är lurad/förvirrad.
