Läskigaste filosofiska frågan

Som rubriken lyder, av alla oändligt antal filosofiska frågor, med eller utan svar som finns, vilken är enligt er den som enligt er är den mest skrämmande och varför?

Vad är meningen med livet?

Det finns många som säger: "att ha kul", men vad har det för betydelse i ett kosmiskt perspektiv? Vad har det för betydelse i sammanhanget att vi trampar och trycker ner varandra - ha kul på andras bekostnad? Andra säger kärleken, den verkar vi lyckas fucka upp på löpande band. Så frågan kvarstår.

Intressant, vad är det som gör att denna fråga är läskig? Håller med om att det är en av de frågor man tänker mest på och en av de som mänkligheten aldrig någonsin kommer att ha ett svar på men anser den inte läskig på samma sätt som t.ex. frågan "Finns andra människor eller är det bara något din hjärna fantiserat ihop?"

Jag tycker den är lite läskig för det finns inget entydigt svar. och ändå är det något vi alla vill veta. Visst kan hjärnan spela en spratt, men risken finns ju då att man inte är vid sina sinnens fulla bruk. Det kan ju också vara så att vi egentligen lever i en matrixliknande verklighet, men det känns långsökt.

Akademisk filosofi --> Filosofi
/Moderator

Den läskigaste frågan är mest troligt frågan om vad som är verkligt och hur man tar reda på det. Jag tror alla har slagits av den frågan någon gång. Exempel: Vakna du ligger i en koma och drömmer allt det här! Är det så eller är det inte så? Svårt att säga. Om jag säger att jag bara frågade skämtsamt så känns det säkert bättre.

Det faktum att det inte går att svara på vad som är verkligt tillsammans med dom konsekvenser det har är en så läskig kombination att dom flesta mest troligt har förträngt det så djupt att dom inte tänker på det en enda gång under hela livet. Åtminstone inte seröst.

Vem vill ifrågasätta riktigheten av sin mamma och pappa? Sina vänner? Sin käraste? Sina barn? Sin titel? Sina framgångar? Sina hypoteser och ideologier? Sina äventyr? Eller generellt sett: sina upplevelser? Inte så många va.

Ingen vill djupdyka i den här typen av frågor ifall slutsatsen eventuellt är "jag har inte en aning vilket betyder att det inte är någon skillnad på om jag lever i en dröm eller i en verklighet". Det vanligaste för dom som råkar upptäcka att dom har en sån fråga inom sig brukar vara att gräva ner frågan igen. "Äh det spelar väl ingen roll så länge jag upplever det jag upplever". Visst spelar det roll men här funkar klichén ganska väl: Ignorance is bliss.

Så läskigt är nog ingenting annat vad jag vet.

"Är vi ensamma i universum?" Både ja och nej på den frågan är läskigt.

Håller med dig fullständigt, och att man aldrig aldrig någonsin kan få svar på frågan då det är omöjligt att bevisa gör självklart det hela ännu värre, många filosofiska frågor kan man ändå på något vis ha en bestämd åsikt i/tro sig veta svaret, så är inte fallet här, som du skriver är detta förmodligen det mest skrämmande av allt.

Solipsism - utan tvekan. Tanken att du är ensam i universum och allt omkring dig bara är en dröm.

Jag vet inte om det är en särskilt filosofisk fråga, men man kan ju känna en smula oro när man tänker på "fjärilseffekten". Hur hade mitt liv -- på gott och ont -- varit annorlunda, om den eller den lilla slumphändelsen i mitt förflutna inte inträffat?

Zenons paradoxer, utan tvekan. Jag får ont i huvudet när jag inser att Akilles faktiskt aldrig kan springa om sköldpaddan.

Celldelning kanske eller något på mindre nivå.