Möjlig psykos? Bipolär? Var går gränsen ?

Var går gränsen mellan psykotisk riktig psykos, halv psykotisk och icke psykotisk "normal" bara lite utarbetad och trött i skallen??

Efter en tid av kaotisk livssituation, trauman, extrem stress, bristande sömn, hårt jobbande, ingen tid för återhämtning, riskabelt hög alkoholkonsumtion, depression osv så började det ske märkliga saker. (Även rökt cannabis ibland kan nämnas, tror inte det har någon koppling då det inte skett i samband med att jag rökt, de övriga faktorerna i sig kan leda till psykos- stress, lite sömn osv och verkar mer rimligt.) Sov tex 2-3 timmar under ett helt år, och jobbade ofta dubbelt på det, året efter 2-3 ibland mer, sedan 2-5 ibland mer. En expsykolog tror att jag haft en psykos, men jag var ju samtidigt "vanlig" också tänker jag. Minns inte allt då jag har minnesluckor sen flera år tillbaka men minns vissa saker.

Mina upplevelser
Första grejen- sitter på Max vid tc, jättebakis och har knappt sovit, äter en burgare. En pojke springer runt inne på max i sin egna lilla värld. Plötsligt sätter han sig brevid mig, formar munnen som ett O och trycker ut luft. Jag ser hur det kommer stora rökringar från hans mun. Vilket såklart var en hallucination. (Hoppas bara ringarna var det och inte hela pojken )

Minns att jag ofta hör röster som säger mitt namn, när jag ska sova hör jag musik ur en apparat, allt ifrån hårdrock till änglasong, olika varje natt. Skuggor känns obehagliga och tar nästan mänskliga former. Ser ofta saker i ögonvrån som inte finns. På jobbet känner jag att det luktar kiss, klagar över detta och försöker leta efter vart det kommer ifrån. Det stinker urin men övriga kollegor känner ingenting och tycker jag är konstig. En gång hör jag ett tunnelbaneutrop "Tåg mot hässelby strand avgår om 3 minuter" (Inte en enda tunnelbana i närheten mitt ute i ett villaområde) Hör ljud på jobbet som inte finns som tv-spels ljud och annat..

Sedan får jag någon slags manisk period då jag börjar tänka possitivt om allt, blir filosofisk, otroligt klar i huvudet, snabbtänkt och smart. Plötsligt från depressiv till euforisk och enorm framtidstro, ser livet som ett tv-spel där jag kan lyckas med allt jag vill i livet om jag bara breddar min comfortzone, tror på mig själv och tar alla stegen för att komma dit. Var egentligen bara sunt och mådde bra men kom så plötsligt ur en deppressiv period med självmordstankar. Jag började be till universum eller en högre makt och trodde på riktigt att jag hade ett kontrakt med gud. Att om gud hjälper mig att må bra så ska jag vara guds verktyg i jordelivet. Jag var utvald, nästan jesus..och skulle få speciella uppdrag från gud. Det är här det liksom spårar ur..

Vidare sen då så gick jag in i depression igen, fick förföljelsemani, blev nojig och trodde att vissa (existerande) människor förföljde mig konstant, tankar om att de ville skrämma mig gick till att de ville kidnappa mig, slänga in mig i en skåpbil och tvinga mig bli prostituerad eller mörda mig. (Helt orealistiskt egentligen) De här tankarna har följt efter mig länge. När jag flyttade till en ny lägenhet, var jag rädd att en hängande sladd från grannens fönster var en kamera, att lägenheten var buggad, att de personerna hyrt en lägenhet på andra sidan gården och spionerar på mig eller rent av att de är de som fixat så jag fick bo här EGENTLIGEN! Egentligen är de inte min hyresvärd utan dom! Och hela lägenheten är kameraöverbevakad. Vet att de här tankarna är helt sjuka och orimliga men de kommer fortfarande till mig men avfärdar dom. Men tex samtliga gånger det oförberett ringer på dörren hemma har jag fått krampattacker för att jag tror att det är dom och de ska mörda mig de är ute efter mig osv Samtidigt säger jag till mig själv "det är orimligt" det är väl skillnaden mellan psykos och inte psykos?

Så enligt expsykologen är jag ev fortfarande i ett halv psykotiskt tillstånd och om så är fallet får jag inte gå kvar på min mottagning, går ptsd behandling och är då i risk för att gå in i en psykos igen och måste byta till speciell mottagning för psykos patienter...

Min läkare har sagt att är du med om något mer konstigt måste du berätta det. Har varit med om en grej nu..en genomskinlig insekt med långa ben som gick runt i mitt tak som jag försökte döda med en bit papper men märkte att den existerade inte. Borde jag flagga upp om det eller kan vem som helst som är utmattad se "smågrejer"?

Det har också pratats om att jag ev har bipolär sjukdom men eftersom jag aldrig hamnat på sjukhus får jag ingen diagnos, är det rimligt?

Kan tillägga att jag varit ren sen ett år tillbaka då cannabis kan öka paranojan, dricker knappt längre heller för den delen och sover ut så jag tar hand om mig själv och min skalle. Tack för svar om någon orkat läsa sig igenom denna romanen

Känns absolut som trolleritrick. Du är fett psykotisk annars och bör äta antipsykotika.

Trolleritrick? Alltså jag är ju vanlig mest bara att det ibland kommer skumma tankar osv, har inte sett något förutom insekten på jättelänge..men ja vad vet jag

Låter som bipolär typ 1 med psykotiska inslag. Ta kontakt med psykiatrin. Zyprexa kan vara en bra medicin, men var bara ärlig med läkarna. Det kan ta en stund innan de hittar rätt medicin för dig men ge inte upp!

Ja jag har själv tänkt på bipolär men då typ 2 eftersom jag trots allt inte gjort något helt galet vid mani, upplever det mer som hypomani men jag vet inte. Kanske ska ta upp det igen med läkaren men som sagt vill hon inte sätta diagnos eftersom jag inte hamnat på sjukhus. Känns på ett sätt konstigt för alla blir väl inte så maniska att de hamnar på sjukhus? Så går och väntar på att ev mani ska komma igen men känns ju lite läskigt.
Tack för svar

Bipolär 2 upplever oftast mildare mani, sk hypomani. Bipolär 1 är när man får mer psykotiska symptom, eller är väldigt uppvarvad. Mani behöver inte alltid vara att man gör bort sig eller blir inlagd, men känslorna kan vara överväldigande innombords. Kan du sova de faserna när du känner dig uppvarvad? Kan du förstå vad som är verklighet när du upplever hallucinationerna? Jag har bipolär sjukdom btw, men är helt symptomfri sen jag fick rätt medicin. Var tydlig med att du behöver hjälp!

Ja okej så de psykotoiska inslagen förekommer endast vid typ 1 och aldrig vid typ 2? Tänkte att det varit mild mani (hypomani) eftersom jag jämfört med de som blir så maniska att de gör riktigt knäppa saker vilket jag inte gjort. Förutom att tro att jag va utvald av gud förstås haha.

Angående sömnen så tror jag att jag sovit rett lite under mani perioden, var liksom alltid pigg, uppe hela natten med kreativa saker osv. Det är väl det som är grejen att jag vet att hallucinationerna inte är verklighet. Iaf i 98 % av fallen. Är ju obehagligt och läskigt ändå men jag kan ju säga till mig själv att "Nej det där är bara hjärnspöken"

Okej, intressant. Skönt att du blivit helt symtomfri! Hur länge gick du utan hjälp? Är det mest manier el depressioner du fått? Jag har fått återkommande depressioner sen jag var 14 men det här var min första mani. Kan ha haft hypomaniska perioder iof. Vet i gymnasiet tex att jag blev som manisk i second handaffärer, gick ut från Beyond Retro med kassar för 2000 och så var pengarna slut för hela månaden hehe

Jag tror (är inte helt säker) på att bipolär typ 2 också kan ha psykotiska symptom, men att bipolär typ 1 är mer allvarligt. Det är väldigt viktigt att sova regelbundet om man är bipolär. Jag hade milda psykotiska symptom och upplevde att folk pratade i koder, att allt var metaforer för saker de inte pratade om. Vet du vad jag menar?

Det tog mig 4 år att bli frisk. I början kändes det inte som läkarna inte tog mig på allvar, det första året insisterade vården på att jag skulle gå i terapi. Det hjälper inte åt bipolär sjukdom då det är en psykiatrisk sjukdom. Jag blev inlagd 3 gånger. När jag tog en överdos och hamnade på akuten tog de mig äntligen på allvar. Sorgligt att det kom till den punkten. När jag startade med lamotrigin förändrades hela mitt liv. Är helt normal nu. Se till att du får läkarna att ta dig på allvar.

Ja okej. Ja precis och typ 2 kan övergå till typ 1 om en inte får hjälp i tid vad jag minns. Ja det kan jag tänka mig, just nu är jag sjukskriven och sover oftast alldeles för mkt istället. Kanske bättre en för lite iaf.Ja okej ja jag förstår hur du menar, jobbigt! Har inte riktigt upplevt det själv vad jag kan minnas men kan tänka mig hur det är.

Oj men det är ju jättekonstigt, hade de fastställt att du var bipolär då? Helt orimligt att tro att det ska gå över i enbart terapi, det är ju inte som en vanlig depression. Blir arg över deras okunnande! Till o med jag vet detta är någelunda påläst men ingen läkare..Eller menar du att de erbjöd terapi och medicinering, eller ENBART terapi? Ok hade du blivit inlagd pga manisk period ? Oj okej ja verkligen, det ska inte behöva gå så långt innan en får hjälp! Verkligen inte. Hemskt att det ska va så..

Gud va skönt att höra att du verkar må bra idag och att medicineringen hjälpt dig så mycket att ditt liv är som förändrat! Tack, det ska jag

Det är jättevanligt att man sover mycket under depressionsfasen. Känner du att allt känns jobbigt också? Typ att städa, gå ut och handla osv.

De visste inte att jag hade bipolär sjukdom. Först trodde de att jag bara var deppig, den trodde de depression. Fick antidepressiva SSRI utskrivna. Efter 2 dagar hamnade jag i em hypomani. På en vecka flyttade jag till en annan stad, ansökte om universitetsstudier och pluggade konstant även innan jag började utbildningen. Då misstänkte de bipolär sjukdom. Jag vägrade acceptera det. Tyckte att jag var frisk trots att folk frågade om jag var på kola eller tjack.

Har du varit inlagd? Ibland kan det vara skönt, man får träffa en läkare nästan varje dag och de jobbar intensivt på att få en att må bättre.

Ja det finns hopp. Är helt normal nu, älskar mitt liv. Sjukdomen har även gjort mig till en bättre person.

Ja allt är jobbigt. Men jag är har utmattningsdepression så är utbränd också vilket också gör att jag är helt slut. Är jag i tvättstugan på morgonen orkar jag inget annat på hela dan och kvällen. Är heltidssjukskriven sen i somras och jag är glad om jag orkar göra det nödvändigaste, laga mat, diska, betala räkningar även om jag har "all tid i världen"

Oj okej. Mycket kan hända på en vecka! Bra att du fick hjälp! Det är endå rett ballt på ett sätt hur mycket vi människor kan åstadkomma på så kort tid när vi tror på oss själva. Kan förstå att du inte accepterade det, då är en ju mitt uppe i livsviktiga saker och när allt går bra, en mår bra osv. Jag förstod det först efteråt att jag kanske var lite upp i det blå.

Nej jag har aldrig varit inlagd för annat än yrsel. Ja okej. Vad härligt att höra! Grymt ju!

Mycket av det du skriver att du har upplevt är typiska för psykos.

Förstår jag dig rätt så existerar bara de konstiga tankarna ibland och att du för tillfället inte upplever några konstiga saker?

Du har nog varit gränspsykotisk.
Kanske är du bipolär. Det verkar ganska troligt.