Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Hav förtröstan, det här är bra nyheter. Det viktigaste som finns att lära av SD-historien är att partiet alltid vuxit snabbast när motståndet varit som drygast. Ingenting mobiliserar SD-väljare bättre än motståndarnas smugness.

De senaste åren har motstånd varit en allt större bristvara. Nederlag på nederlag på i form av succéresultatet 13% i förra valet; den tvärvända asylpolitiken med därtill hörande gränskontroller, TUT och ålderstester; MP:s totala genomklappning; en lång period av opinionsmätningar där SD var överlägset största parti i YouGov och andra störst även hos de mest återhållsamma instituten; och nu senast ett betydande ras för C, trots att Kristersson inte har gått en millimeter i mer invandringsvänlig eller SD-fientlig hållning än Batra, även om han förtjänstfullt lyckats hypnotisera journalistkåren att tro att så är fallet. Ovanpå nederlagen på hemmafronten har de dessutom fått äta Brexit, Trump, FPÖ, AfD och en lång rad andra sparkar i skrevet.

Krossade, modfällda pk-hjon har under flera års tid fått se sitt fuskbygge av handhjärtan falla isär bit för bit, medan vuvuzelorna och nyckelknipporna samlat damm på hyllorna. Till slut blev de så knäckta av tsunamin av motgångar att de inte längre orkade värja sig mot någonting. De låg i fosterställning på golvet medan Teodorescu, Arpi, Bali, Dahlberg, Sanandaji, Gür, Heberlein, Janouch och Åkesson dansade jenka över dem. ”Volymer”? Whatever, kalla det vad ni vill. ”Batikhäxor”? Nä nu jä... äh, orka. SD 28,8% enligt Metros löp? Jaha. Och? Bryr oss inte längre. Gör vad ni vill. Förbjud tiggeri. Stäng gränsen. Spelar ingen roll. Allt är mörker nu.

Hade det varit en bra start på en valrörelse för SD? NEJ! Det skulle ha varit upplagt för lika mycket snopenhet som när Hillary snuvades på valet eller när Italien insåg att ett Zlatanlöst Sverige just fixat så att de missar sitt första VM sedan 1958. SD är inte promenadsegrarnas parti. SD är en folkrörelse. Den behöver motstånd. Och nu vädrar det motståndet morgonluft, som brukligt är vid minsta tecken på att SD har uppförsbacke. Och som alla tidigare gånger tar motståndarna omedelbart ut hela segern i förskott. Från Noréngrått och fosterställning på golvet till färgsprakande fyrverkerier och segerdans på bara några sekunder. Horder av snabb-upptinade pk-hjon invaderar varje vrå av debatten och sprutar ur sig tvärsäkra profetior i hopp om att de ska bli självuppfyllande. ”Jajamensan, SD är helt slut nu, tveksamt om de ens klara spärren nästa val, de har imploderat som NyD, detta är obestridliga fakta och all motsägande information är fake news”.

Déjà vu? Ja, vi har sett den där yrvakna självsäkerheten förut. Vi såg den när järnrörsskandalen rullades upp. Den triggade en kollektiv orgasm bland journalister och 7K-politruker. Äntligen, äntligen försvinner SD från jordytan. Vaporiserade av sin egen vätebomb. Nu vill vi bara ha det bekräftat av opinionsmätningarna. De bör sjunka från 7% till närmare 0% nu. Vänta bara. Va? 8? 9? 10?? 11??? Men... men... vad är det som händer?

Vi såg den även hösten 2015 när filterbubblan kring DN och pk-hjonen blev en ekokammare där alla intalade sig att det pågick ett slags Refugees welcome-revolution. Att det svepte in en ”varm vind av medmänsklighet” som skulle pressa ner allt vad SD-sympatier och flyktingmotstånd heter till försumbara nivåer. Det måste ju vara sant eftersom Malena Ernman säger det. Men vänta, något är fel... den initiala reaktionen av minskat motstånd mot flyktingmottagande har nu vänt till rekordstort motstånd, och SD når all time high? Men... vi är ju en humanitär stormakt! Syntax error!

Och nu var det alltså dags igen för pk-hjonen att dränka resten av landet i smugness. Ja, snälla, gör det. Fyll TV-rutorna med tuggummituggande södermalmshipsters som spekulerar om anledningarna till nedgången för SD. Låt dem säga med maximalt skitnödiga lidingö-iiiij att det sker på grund av ”växande empatiiij me dom som fliiijr för sina liiiijv undan kriiiijg och tortiiijr”. Låt kameran rulla så att den fångar det självbelåtna leendet efteråt. Spill inte en droppe av detta dyrbara SD-bränsle. Kör hårt, mata på maximalt med tvärsäkra påståenden om att vinden har vänt.

Under tiden provar vi ut schyssta badbyxor till valvakan 2018 då vi ska simma i pk-hjonens tårar över att SD lyckats fördubbla sitt förra valresultat ännu en gång.

Nu tog du verkligen i från tårna i ett försök att motivera och ingjuta hopp till trådens alla mörkermänniskor.

Om du hade varit det minsta observant skulle du ha noterat att det sista jag sysslar med är peptalk medelst uppblåsta förhoppningar. Valfri foliehatt i tråden kan intyga med båda händerna på bibeln att jag ägnar mig betydligt oftare åt att pissa på deras parader och konspirationsteorier än att muntra upp stämningen. Det enda som intresserar mig är att call it like I see it. Om det sedan innebär att följa med strömmen, eller att vara det enda neggot i ett hav av naiva fånar som gör vågen, eller den som sjunger singin' in the rain, beror på huruvida omgivningens magkänsla överensstämmer med min vid det aktuella tillfället. Just nu säger magkänslan att en kalldusch väntar runt hörnet för alla som just korkat ur champagnen efter gårdagens SCB.


Du gör det vanliga mänskliga misstaget att tro att alla snöbollar som är i rullning kommer att fortsätta rulla. De väljarförflyttningar som skett under turbulenta faser det senaste året, och oftast kommit att inbegripa M, SD och C, har alltid stannat av efter ett tag. Panikrusningen från M under AKB fortsatte liksom inte tills M var utplånade. M bottomed out runt 15-16 och sen låg de kvar där. Nu har de kravlat sig tillbaka till trakten av 22 och som redan konstaterats i flera mätningar och analyser förra veckan så har Kristersson-effekten nu stannat av. Roligare än så här blir det inte för alla som trodde det skulle fortsätta tills M hade 898% och SD hade minus en miljard procent.

Och varför skulle SD "tyna bort"? Alla undersökningar om partilojalitet, även från de institut som tillhör de mest återhållsamma vad beträffar att uppskatta SD:s väljarstöd, gör gällande att SD åtnjuter den högsta partilojaliteten av samtliga riksdagspartier. Partilojalitet är en parameter som är tämligen bestående över tid. SD har alltid haft ovanligt lojala väljare, medan exempelvis L alltid haft notoriskt otrogna dito. För att SD skulle tyna bort krävs att detta förändrats över en natt, vilket talar mot all erfarenhet. De mest pessimistiska prognoserna just nu säger 15% för SD, de mest optimistiska 22%. De mest pessimistiska prognoserna i december 2013 sa 8%, de mest optimistiska 14%. Gör matten. Berätta sedan mer om det där borttynandet, låter jättespännande.

Jodå, jag ger dig gärna cred för att du alltid försöker göra en så rimlig analys som möjligt. Det har jag också skrivit flera gånger. Men den här gången kände jag verkligen att du verkar ha fått feeling och for iväg i din övertygelse att detta skulle vända och att vi sett det innan vilket jag absolut inte håller med om.

Framtiden vet vi ingen om.

Men JAG tror att i december kommer det branta fallet stanna upp och det blir bara ett litet sammantaget hopp neråt och detsamma fortsätter under hela våren. Skillnaderna mellan alla OI kommer jämnas ut och Yougov och Sentio kommer röra sig mer mot de andra.

SD gör ett dåligt val där de nätt och jämnt slår resultatet från 2014.

Den positiva hypen som fanns 2014-15 kommer aldrig tillbaka och SD tynar bort. Något annat fenomen uppstår.

[SD gör ett dåligt val där de nätt och jämnt slår resultatet från 2014.

Det skulle väl vara i den här tråden man skulle tycka att det är ett "dåligt val".

Det där är ett underligt fenomen som tycks isolerat till SD och M, de partier som vänstern och journalister tycker sämst om: Att man försöker ompaketera och sälja 15% som ett förkrossande nederlag på gränsen till utplåning.

Vi har åtta riksdagspartier. För fem av dem (L, C, KD, V, MP) representerar 15% en ouppnåelig drömnivå. Som av en händelse återfinns alla de mest invandringsvänliga partierna i denna skara av dvärgar. Endast två av dem, L och C, har någonsin varit över 15. Och det hände på den tiden som riksdagspartierna var betydligt färre att dela på kakan.

Den verkliga elefanten i rummet, att det forna 50%-partiet S (som brukade kalla allt under 40% för "katastrofval") nu har reducerats till ett parti som kan pusta ut och vara nöjda om de klarar 30%-gränsen, vill ingen diskutera. Istället går all energi och uppmärksamhet åt till att häckla det parti av M och SD som vid tillfället ligger närmast 15%.

Det borde väl snarare räknas som en seger för SD att motståndarna har internaliserat självklarheten i att 15% är SD:s golv.

- 15% i SCB! Hahahaha vilket totalfiasko för SD. Så jävla slut!
- Vad röstar du på då?
- MP.
- Du menar partiet som låg under spärren i senaste SCB? Partiet vars väljarstöd i Stockholm sjunkit från över 11 till 3,7?
- Säffle, kan man få en kopp kaffe...


För all del. Å andra sidan har V lyckats hålla sig vid liv i över 100 år trots att de alltid varit utfrysta från regeringsbildning, så om man hoppas bli av med SD genom utmattningstaktik gentemot deras väljare får man nog skissa på en plan B.

Mycket trevlig nivå på debatten tex detta är ett intressant inlägg och det tackar jag för. Vill bara säga det för det är inte direkt alltid jag tycker så. Något mer att tillägga har jag inte utan får samla kraft och inspiration till nya insikter längre fram.

Nu tog du verkligen i från tårna i ett försök att motivera och ingjuta hopp till trådens alla mörkermänniskor.

Problemet är väl att det aldrig varit så här tidigare. SD stagnerade på sin topp 2015 strax innan flyktingkatastrofen tog fart på allvar och den brutalaste serien av terrordåd Europa skådat. De potentiella rasisterna hade tagit slut och då spelade det ingen roll hur "rädda och otrygga" alla uppgav att de var, SD kunde inte växa mer.

Nu har SD på kort tid tappat ca 20% av sina väljare och det mesta lutar åt att folk har tröttnat på SD som sakta kommer tyna bort. SD själva är för inkompetenta för att förändra situationen.

Jag tror det krävs mer än "snygga" linjetal för att samla sektmedlemmarna på allvar. De är inte blinda.