Hur får man ett distansförhållande att fungera?

Hej det är så att jag har ett distansförhållande och ska flytta ner till hon i sommar men just nu är de riktigt jobbigt, kan ni som har distansförhållanden komma med lite tips hur man håller gnistan uppe och får det att funka utan att nån ledsnar osv

Det är lättare med kärlek på distans om man tidigare haft ett normalt förhållande nära varandra.

Att få en fungerande relation utan att tidigare träffats på riktigt är dömt

TS sa väl aldrig att de inte har träffats?

Det fungerar inte och eftersom "just nu är de riktigt jobbigt" tyder det på att hon har tappat intresse och hittat en ny. Hitta en brud som bor nära istället.

Hur länge har ni haft distans förhållande? dom brukar säga att distans förhållande är båda bra och dåligt, har aldrig haft de så kan ej säga något där

Är i ett som periodvis varit på distans och kommer vara i ett litet tag framöver också tills vi kan flytta ihop.

Kan väl säga så här...
Styr upp med besök, och gärna en bit i förväg till när ni kan ses nästa gång, så ni har något att se fram emot. Det blir för vanskligt utan att ses.

En annan grej är att man faktiskt inte behöver höras så jävla ofta, eller i alla fall inte vi.
Jag tänkte först att jag skulle behöva snacka med min brud mer än vanligt därför att det var på distans men sen insåg jag att det faktiskt räcker med att bara säga godnatt varje kväll och sen kanske ha något längre videochatt någon gång i veckan. Kvalité före kvantitet.

En annan grej är att min brud får göra små "seduction-klipp" några ggr i veckan där hon fått klä sig sexigt och skickar över vuxenmaterial för mig och nån gång när vi snackar över Skype så får hon bända över röven så att jag får göra det hela själv. Hon var en pryd flicka och inte van vid sånt där först men hon blev så illa tvungen till att börja med det och numera älskar hon att göra det åt mig.

Det ligger någonting djupare i det än vad folk faktiskt tror då jag gissar att jag liksom applicerar Ben Franklin-effekten (https://en.wikipedia.org/wiki/Ben_Franklin_effect), som säger att en person är mer benägen att utföra dig en tjänst ifall den personen redan har utfört en tjänst åt dig ÄN vad de är ifall du redan har utfört dem en tjänst.

Förklaringen till det är att din partner på ett medvetet/undermedvetet plan tänker att anledningen till varför hon tar sig tid till att göra sig sexig och skicka över bilder och klipp till dig är därför att hon gillar dig. Och ifall glöden inte ska försvinna i ett distansförhållande, så vill du nog att hon går runt och funderar på dig. Så få henne att börja utföra tjänster åt dig.
Sen när du väl träffar henne så måste du också verkligen prestera och se till att du knulla henne som att det vore dina sista minuter i livet, så hon får något att tänka på under alla månader.

I julklapp ska min få en sån här: www.youtube.com/watch?v=9hRcyNIzRR8
Då kommer två månader inte kännas så särskilt långt längre.

Om man jämför förhållanden på plats med äktenskap så är distansförhållanden mer att jämföra med att vara trolovade eller något sådant.

Jag har aldrig hört talas om distansförhållanden som faktiskt fungerat annat än när de varit växelvis i perioder pga yrket (t.ex. sjömän som är borta månader i stöten och liknande).

Det har jag, fast det slutade ju vara på distans efter nån månad.

Skitsnack, hade distans i 3 år innan jag flyttade ihop med min sambo.
Förhållanden som är menade att vara, överlever långa avstånd.
Telefonsamtal och sms, Skype osv får duga mellan gångerna man ses!

Sen kan jag inte svara för hur andra ska göra..

Det är svårt. Det ni kan göra är väl att hålla kontakten med intressanta samtalsämnen. Att bara prata för pratandets egna skull riskerar snarare tära på relationen. Bästa tipset jag kan komma på är att planera saker ni ska göra tillsammans sedan när ni träffas. Inom sex eller annars, beroende på hur er relation nu ser ut. Samt förstås öppna upp sig och prata om känslor, hur du kände inför partnern den och den gången, etc. Det måste förstås låta äkta när du säger det.

Vi hade ett långdistansförhållande i nästan 2 år innan vi äntligen kunde flytta ihop. Två olika länder, olika sidor av jorden.

Den viktigaste biten med att få ett långdistansförhållande att fungera är att man litar på varandra fullt ut och att det gemensamma målet är att flytta ihop inom en relativt snar framtid. Ett långdistansförhållande utan mål och seriösa, realistiska planer för framtiden fungerar inte, det rinner ut i sanden efter ett tag. Detta mål verkar ni ju redan jobba mot, så där är ni på helt rätt väg.

Det svåraste var att lämna varandra efter varje besök. Det som hjälpte oss var att boka in nästa resa för att ses igen innan vi ens avslutat det nuvarande besöket. Då blev det liksom aldrig "hej då" utan mer "snart ses vi igen", mycket enklare att tackla avståndet när man vet vilket datum man kommer att träffas nästa gång. Man har något att se fram emot och räkna ner till.

Vi tittade mycket på film ihop via nätet, laddade ner samma film och tittade samtidigt, kommenterade under filmens gång i chatt eller via samtal. Det var mysigt trots avståndet och det fick faktiskt tiden att gå.

Vad har ni för distans? Mitt distansförhållande är på 9000km. Fungerar bra, prata dagligen. Planerar och prata framtid.