Kulturtanter får skattepengar, ska hjälpa invandrarkvinnor - 0 invandrare i styrelsen

SVT hyllar "Livstycket". Man beskriver det som ett integrationsprojektet som hjälpt tusentals invandrare. Har SVT rätt i sina slutsatser?

Livstycket i Tensta fyller 25 år

Integrationsprojektet Livstycket i Tensta firar 25 år imorgon. Här har tusentals kvinnor och män genom åren lärt sig svenska och designhantverk. Projektet har inspirerat flera länder i Europa. Och imorgon firas 25-års jubileum med mat, bubbel och klädkonst.

Det var för 25 år sedan som Birgitta Notlöf fick idén om att starta integrationsprojektet Livstycket. Och för att ha råd med det tvingades hon sälja sin bil.

Jag förmodar att bubblet är alkoholfritt, och inget fel med det. Men det som saknas i SVTs rapportering är hur mycket det kostat skattebetalarna, och en analys av vad skattebetalarna fått.

I artikeln står att grundaren sålt sin bil? Kanske grundaren är luspank och bor i någon utsatt förort?

https://www.ratsit.se/19510114-Lena_Birgitta_Notlof_Stockholm/RTlvtxEvf_ki5b_PyKmU1srOp86rGq1Qgs0X5GzJORI

Birgitta Notlöf
Kommendörsgatan 6, Lgh 1303
114 48 Stockholm

Kommendörsgatan är bland Sveriges dyraste adresser. Och hon står som ägare till en Lexus årsmodell 2017. Efter ett antal år med skattepengar för att "hjälpa invandrarkvinnor"





Grundaren Birgitta Notlöf talar om ett "projekt".

Undersöker man lite noggrannare finns en förening och ett aktiebolag bakom "Livsstycket". Båda dessa har endast stat och kommun som största kunder.

FÖRENINGEN LIVSTYCKET, Org.nummer: 802016-8053

Bolagets fem största kunder
REGERINGSKANSLIET
SVENSKA INSTITUTET
KONSTFACK (Statlig enhet)
HEDEMORA KOMMUN (Kommun)
ÅRE KOMMUN (Kommun)

Livstycket Produktion AB

LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN (Statlig enhet)
STOCKHOLMS KOMMUN (Kommun)
KAMMARKOLLEGIET (Statlig enhet)
STOCKHOLMS UNIVERSITET (Statlig enhet)
LIVRUSTKAMMAREN OCH SKOKLOSTERS SLOTT MED STIFTELSEN HALLWYLSKA MUSEET (Statlig enhet)

Hur uppriktiga är företaget när de säger att de vill hjälpa invandrarkvinnor?

Såhär ser styrelsen ut:

Lena Birgitta Notlöf (f. 1951),
Ordinarie ledamot , Styrelseordförande

Kerstin Elisabeth Berg (f. 1945)
Ordinarie ledamot

Maria Anette Lantz (f. 1968)
Ordinarie ledamot

Eva Marie-Louise Sjöblom (f. 1950)
Ordinarie ledamot

Christina Maria Unckel (f. 1950)
Ordinarie ledamot

Så med skattemedel säger de sig hjälpa invandrarkvinnor, men inte en endaste av styrelseledamöterna har annat en svenskklingande namn.

Vad säger ni om detta?

Är detta ett effektivt sätt att få invandrarkvinnor i arbete?

Det värsta är att det finns tusentals sådana här flumföreningar/flumföretag som finansieras av skattepengar. Deras vänner (vänsteraktivister) som ser till att detta finansieras har garanterat någon form av befattning som gör detta möjligt. Jag har själv gått igenom individerna i diverse flumföreningar/flumföretag och hittat kopplingar i sociala media till beslutsfattare i kommunen. Jag hoppas att någon med extremt mycket fritid kunde göra en komplett kartläggning av detta.

Haha, förorten östermalm??

Projektet "Livstycket" har alltså funnits i 25 år och har prisats många gånger i media som en lyckad integrationsinsats. Det framställs som att invandrarkvinnor övar svenska, arbetar med textil och integreras i det svenska samhället. Detta med ett stort ekonomiskt stöd från samhället.

En gång har Livsycket faktiskt ifrågasatts. Det fanns ingen utvärdering av om kvinnorna verkligen lärt sig någon svenska.

Nyttan har nog mest varit för Birgitta Notlöf, som varit någon slags chef i alla år.

Jag anser att Livstycket är ett lyxprojekt som vilseleder invandrarkvinnor om hur det svenska samhället fungerar. Det är pysselsättning utan realistiska mål och utvärdering.

Livstycket går ut på att invandrarkvinnor i en förort har tillgång till en lokal (samhällsfinansierad), där det finns tyg och annat material och symaskiner (samhällsfinansierat), samt handledning (samhällsfinansierat). Produktionen avyttras genom olika kanaler, mest samhällsanknutna. Det hela är alltså starkt subventionerat.

På vilket sätt gynnar detta integrationen?

Jag anser att projekt avsedda för integration ska följa det svenska samhällets villkor och förbereda för inträde på arbetsmarknaden. Det gör inte Livstycket. Kvinnorna som deltar lever på bidrag. De får gratis förskoleplats för barnen, eftersom förskolan anses vara bra för barnen. Det finns ingen närvaroplikt; kvinnorna får sitt bidrag oavsett om de kommer till Livstycket eller inte. De kan komma och gå som de vill.

Det vore bättre att tillämpa regler som gäller i samhället i övrigt: infinna sig vid viss tidpunkt, prestera enligt vissa krav, få avdrag (karensdag + nedsättning till 80 % av bidraget) om man är frånvarande. Aktivitet hela året med 5 eller 6 veckors semester, som för andra. De bör betala förskoleavgift från sitt försörjningsbidrag, som förberedelse för den dag som de ska betala förskoleplats från en lön.

Språkträningen på Livstycket sker genom att kvinnorna pratar med varandra och personalen. Det är ingen systematik i det. I stället bör kvinnorna delta i ordinarie SFI-undervisning. Denna bör skärpas över lag. Undervisning ska pågå flera timmar om dagen och hela året med 5 - 6 veckor semester. Inga långa juluppehåll utan samma antal arbetsdagar som vanliga människor har. Närvaroplikt, fasta tider, ekonomiskt avdrag vid frånvaro. Hemuppgifter och examination. Tidsplaner och ökad press om studieresultat är svagt. I så fall obligatorisk sommarundervisning.

På Livstycket får kvinnorna en gratis lokal och gratis material. De kan ägna sina dagar åt att prata med varandra och arbeta med textil. De gör en hel del vackra saker, men det finns ingen chans för dem att få någon lönsamhet i det. Denna pysselsättning tillför inte det svenska samhället något. Kvinnorna är skickliga i handarbete och gör vackra saker, men det har svenska kvinnor också varit i hela vår historia (männen har varit skickliga i trähantering). En del finns bevarat från t o m bronstid och vikingatid och se t ex http://www.jamtli.com/4903.overhogdalsbonaderna.html

Gå till Nordiska museet och titta på den fantastiska textilskatten som finns där och på andra museer.

Kort sagt, invandrarkvinnors handgjorda textila produktion på ställen som Livstycket tillför inte något väsentligt. Småskalig manuell tillverkning klarar ingen konkurrens i dagens Sverige. En handflätad korg från Hemslöjden som kostar säg 800 kr (detta trots en mycket låg timpenning) klarar sig inte mot en importerad korg som kostar säg 80 kr på varuhuset.

Många svenska kvinnor tycker också om att arbeta med textil, och det skulle ju vara underbart att kunna lämna barn gratis på förskolan och få ägna sig åt att sticka och sy hela dagen. Men det får bli en egenfinansierad hobby när förvärvsarbetet för dagen är avklarat. Ytterst få kan livnära sig på textil. Några få kan ha turen att få göra mönster till en tynande textilindustri, men det är undantag. Den kända 10-gruppen har upphört. Här och där finns alster som säljs i affärer för turistsouvenirer, men det tillför ytterst litet.

Om en svensk kvinna ska livnära sig på egen handproducerad textil måste hon

. utbildning i någon form
. skaffa startkapital
. skaffa och bekosta en egen lokal
. skaffa och bekosta material
. skapa avsättning
. marknadsföra
. deklarera inkomst
. betala inkomstskatt
. betala sociala avgifter
. få tillräcklig vinst för sin försörjning
. om hon anställer, ha arbetsgivaransvar

Invandrarkvinnorna får en falsk bild av det svenska samhället när Livstycket erbjuder dem en skyddad tillvaro utan tidspress och utan lönsamhetskrav, med barnen omhändertagna och hela dagar att ägna åt småprat. De måste fås att inse att så har inte svenska kvinnor det, så bör de själva inte få ha det i alltför många år och så kan deras döttrar inte räkna med att leva. Döttrarna måste sikta på utbildning och kvalificering till egen försörjning, och en livspusseltillvaro som inte kommer att innebära trevliga kvinnopratstunder på ett Livstycke.

Någon förvånad , att en Öfre Östermalms kärring tjäna grova pengar på asylindustrin. Dom där föreningar ge ingenting, men det se gulligt ut på pappret.. Att man lyckas sysselsätta ett antal oanställningsbara kvinnor.

Hade man deportera dom här kvinnorna som inte vill bli en del av Svenska samhället, då hade dom inte varit något problem längre.

Mycket bra skriven analys. Det är Livstycket är ytterligare ett fall då man hyllar människor med invandrarbakgrund för självklarheter. Delar din uppfattning att kvinnorna säkert är duktiga. Men de når inte ut i samhället och det går runt endast tack vare skatteintäkter.

Men hela projektet lyser av godhetsknarkande från Östermalmskvinnor som säkert gärna har synpunkter på höga skatter samtidigt som de gärna själva skor sig på skattepengar - samtidigt som media hyllar kvinnorna utan att ifrågasätta det minsta.