Nu gör regeringen ett nytt initiativ att försöka stoppa sajter som Lexbase.
Saxat ur Smålandsposten från idag:
Citat:
Nu föreslår regeringen en begränsning av grundlagsskyddet för söktjänster som innehåller personuppgifter av integritetskänslig karaktär. Därmed ska det bli möjligt att på en webbsida i vissa fall förbjuda tjänster där man kan söka och sammanställa uppgifter om till exempel politiska åsikter, religion, hudfärg, uppgifter om hälsa och sexuell läggning, eller domar i brottmål.
Nu tror jag att de sajter som träffas av ett sådant här förbud i så fall kommer flytta utomlands. Detta har Lexbase grundare Jonas Häger redan flaggat för när debatten om att förbjuda Lexbase sist var på tapeten.
Ministern försäkrar att
Citat:
– Journalistisk verksamhet ska inte träffas av något förbud, säger justitieminister Morgan Johansson (S)
Frågan är då, hur drar man skillnaden mellan "journalistisk verksamhet" och en "rättsdatabas"? Svaret är att det är oerhört svårt att göra. Om jag publicerar domar som ett led kring en artikel, är det då en rättsdatabas eller journalistisk verksamhet? Om jag samlar domar för att journalister ska kunna skriva artiklar om dom, är det då journalistisk verksamhet eller en rättsdatabas?
Ministern ger, av förklariga skäl, inga som helst svar:
Citat:
Exakt vilka söktjänster som ska anses vara journalistiska får bli en "tillämpningsfråga", enligt honom.
Kort sagt, ministern vill att åklagare och domstolarna ska få bestämma vilka söktjänster som ska vara lagliga och vilka som inte ska vara det. Ett rättsosäkert förfarande som lämnar utrymme för godtycke och politisk korrekthet. En gummiparagraf helt enkelt.
Dessutom är det oerhört intressant att veta hur ett lagförslag kommer att slå mot
alla andra rättsdatabaser som inte är lika öppna för allmänheten som Lexbase. De är mycket mer kraftfulla, har domar från fler domstolar, sparar alla domar och har sökbara domar från slutet på 90-talet och framåt. Vissa av dessa rättsdatabaser drivs av stora företag som tex Bonniers, andra av specialintressen som tex folket kring underrättelsetjänsten Expo. Dessutom påverkar de här databaserna många människors liv då rekryteringsföretag, säkerhetsföretag och andra använder dem. Många som söker ett arbete får aldrig veta varför de inte fick det sökta jobbet, svaret är att arbetsgivaren eller deras rekryteringsföretag/säkerhetspartner slog på jobbsökaren i någon av de slutna rättsdatabaserna.