Myndighets frågor vid utlämnande av allmän handling

Det TS ska göra är att be och få ett formellt beslut, som sedan kan överklagas. Då får du också en bättre grund för beslutet.

Då kan du få det prövat om det är så att de har en regel som gör skillnad på journalist och inte. Annars brukar argumentet vara att du får betala för tiden det tar att scanna in, vilket en del TR inte gör.

Anonymitetsskyddet enligt 2 kap. 14 § 3 st. TF

Det är nästan så man funderar på om den som begärt ut allmän handling är misstänkt för att skapa register för missbruk eller liknande då domstolen frågar om syftet enligt PUL. Elektronisk handling har ju visserligen PUL att ta hänsyn till om dom nu tvingar sig att inte ha krypterad epost dvs. Domstolen försöker att ange det svåraste och mest kostsamma alternativet genom att skriva papper och 8000 kr.

I en FUP maskerar man inte samtliga uppgifter som omfattas av PUL utan endast vissa känsliga uppgifter. Tyvärr missar man det med ibland p.g.a. den mänskliga faktorn.

Okej. Jag trodde att sekretessen till förmån för den enskilde själv vägde tyngre än PUL, dvs att den tog in mer uppgifter än vad PUL gör. I sekretessen skall ju personuppgifter och andra uppgifter som kan föreligga risk för men undantas. Med PUL sker ju bedömningen på ett annat sätt.

För att uppfylla sekretessbestämmelserna måste en myndighet ibland ställa frågan, finns det inget skäl att misstänka att uppgifterna kommer att behandlas i strid med PUL så får man inte fråga. Tyvärr så kostar det mycket när man skriver ut ett så stort material, man har dock alltid alternativet att läsa handlingen på plats, ingen kommer att fråga varför man vill det.

Om det verkligen fanns skäl att misstänka att handlingen skulle behandlas i strid med PUL i det här ärendet vet jag dock inte.

Ja alltså i enligt PUL är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet personuppgifter. Normalt sett är det ju dock inget problem att lämna ut personuppgifter, varken i domar eller förundersökningsprotokoll. För att det ska föreligga ett sådant hinder måste det föreligga sekretess kring uppgiften.

Finns det inte sekretess gällande uppgiften vid en vanlig prövning kan det föreligga sekretess om man misstänker att uppgifterna kommer att användas i strid med PUL.

Hur det ligger till i det här fallet vet jag inte.

Anonymitetsskyddet och efterforskningsförbudet har en stark ställning oavsett.
Det är vid extra känsliga personuppgifter möjligen som man kan fråga, men vi vet fortfarande inte hur begäran sett ut i detta fallet utan bara ett svar är vad vi läst.

Om man orkar läsa JO beslut rörande utlämnande av allmänna handlingar så framgår det många gånger med tydlighet att domstolarna ofta begår fel när det gäller hanteringen av begärda allmänna handlingar.

JO har ifrågasatt paragrafen med anledning av anonymitetsskyddet och det tillsattes en kommitté som kom fram till att bestämmelsen bör vara kvar, dock med ändringar gällande när man får ställa frågor. Det har dock inte skett någon ändring i lagstiftningen.

Du har följande paragraf i TF (min fetmarkering):

Jag förstår din poäng, men jag är inte säker på att den är riktig. Domstolen inskränker inte rätten för alla medborgare att ta del av allmänna handlingar bara för att de inte lämnar ut dem i elektronisk form till vissa. Du är fortfarande som du själv skriver i din fulla rätt att få materialet på papper (mot avgift) eller ta dig till domstolen och be att få läsa handlingarna på plats.

Nyckeln - tror jag - är att se utlämnande på elektroniskt media som en extra service. Denna service kan domstolen ge åt journalister för att inte anklagas för att försvåra mediernas rätt att granska rättsfall. De kan då räkna med att journalisterna inte använder materialet på ett vis som är olämpligt, om också kanske inte olagligt, t ex att ladda upp det på stora sajter så att känsliga uppgifter om personers levnadsförhållanden blir enkelt tillgängliga för många personer.

För att övertyga mig om motsatsen skulle du behöva få fram något mer tydligt i t ex propositionstext om att myndigheterna inte får vara mer tillmötesgående mot vissa än mot andra, så länge de bara håller på sina lagliga skyldigheter.

Grundproblemet är att vår lagstiftning inte är uppdaterad mot teknikutvecklingen. Det finns exempel på att myndigheter som VILL lämna ut material i olika fall elektroniskt inte KAN göra det, eftersom deras eget regelverk inte ger stöd för annat än utlämning på papper enligt juristernas tolkning. Från det andra perspektivet kan i varje fall jag se problemet med att offentlighetsprincipen togs fram i en tid då det inte alls fanns samma möjligheter att enkelt sprida information. Just FUP:ar intar här något av en särställning. I de flesta andra fall är information av samma integritetskänsliga karaktär sekretessbelagd. Men i en FUP kan du ofta ta del av många uppgifter som går långt in på privatlivets område, även när det gäller andra personer än den åtalade. Det är bara enstaka material som kan sekretessbeläggas. Jag förstår om både lagstiftare och myndigheter känner både vånda och tveksamhet inför hur sånt material idag ofta sprids bland många personer och ligger helt öppet på forum som Flashback. Kanske vill man i nuläget inte ens ta i den här heta potatisen genom att börja utreda en modernisering av lagstiftningen.

Detta att vissa domstolar dock lämnar ut FUP elektroniskt tyder kanske också på att man inte är överens i juristsverige heller om frågan. Kan tänka mig att det finns domare och andra som tycker att offentlighetsprincipen är "helig" och att det tvärtom är myndigheters uppgift att underlätta för medborgarna så mycket det bara går att upprätthålla den. Även när det innebär att känslig info om människors levnadsförhållanden sprids i samhället.

Får man ens belägga papperskopiorna med en avgift?
I så fall kan man gå runt offentlighetsprincipen med att sätta priset till 5 miljoner kronor för en kopia. Finns inte många som har råd att betala en sådan summa.

Tyvärr så är dina åsikter inget som har stöd i lagen för domstolen att göra skillnad på medborgare. Den skillnad domstolen kan göra när det gäller journalister är sekretessbelagda muntliga uppgifter via meddelarfriheten, som är frivillig av anställd på domstolen exempelvis.
1 kap. 1 § 3 stycket tryckfrihetsförordningen.


Offentlighetsprincipen gäller för såväl privatpersoner som för journalister
Det krävs nog mer att du läser mina inlägg än att skriva vad du själv tycker om domstolens agerande och förhåller dig enligt lag.

Ja - se 15 och 16 §§ avgiftsförordningen (1992:191): https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/avgiftsforordning-1992191_sfs-1992-191
För fem miljoner kronor får man med avgiftsförordningens taxa 2 499 985 sidor.