Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Nej, det är en försäkring med ohemul premie. En form av dold beskattning av bankerna.
Hade varit mycket bättre om denna försäkring hade lösts privat som i mindre kommunistiska länder.
Gör den väl inte. (Nu menar du säkert att jag har fel. Men då får du komma med hårda fakta. Du behöver förstå det du redovisar).
Om det nu vore så att staten klarar av att reglera så skulle väl dina två första punkter inte existera. Då skulle regleringarna se till att bankerna alltid klarade sig. Tom när staten försöker driva dom i kk, genom sitt skadliga agerande.
Så eftersom du tar upp de så säger du samtidigt att staten är urusel på att reglera.
Bankernas ägare har inget intresse av att bankerna tar för mycket risk. Går det illa är det ägarna som är de första att förlora. Ni som invänder mot banker verkar oftast inte tänka den tanken.
Bankerna kan agera endast för att samhället/staten ger dem verktyg att driva in lån in till låntagarens död, och därefter. Som motkrav måste samhället/staten reglera bankverksamheten för att minimera risken både för sig själv och låntagaren. Handpenning och amortering är självklarheter för att begränsa en onödig lånetillväxt.
Du förstår lika väl som vi andra att staten vid olika tidpunkter består av olika individer med olika ideologier och drivkrafter, därför skiftar agerandet över tid.
Efter avregleringen på 80-talet och framåt med borttagande av topplån och avskaffande av amorteringskrav kom dödsstöten när låneräntan gick mot försvinnande låga siffror i försöken att stimulera ekonomin med lågräntepolitiken.
Så i stället för att behöva betala 15% topplån och amortera 2-3% per år och med en ränta på 7-8% i snitt, totalt kanske 10% lånekostnad, kunde låntagar-svensson nu titta på sin disponibla inkomst och 1% nettoränta och utbrista "YEEEHAAAA jag kan bjuda 8 Mkr för den där trean" när han tidigare kunde bjuda 800k. Helt sinnessjukt, så här i efterhand. Han kan bjuda exakt det som banken låter honom bjuda efter sedvanlig kreditbedömning, därför måste (och har) kreditbedömningens ramar styras upp.
Nu har samhället/staten insett att det kanske inte var så smart att avreglera finansmarknaden och har börjat ta tillbaka förlorad mark. Gott så.