Ställ era random astronomifrågor

Finns det något som tyder på att vi ska kunna se en supernova från jorden inom dom närmaste 50 åren?
Om jag inte missminner mig är Betelguese i Orions stjärnbild nära att bli en supernova. Men dom räkna väl på ungefär 1000 år.

Via teleskop observerar astronomer supernovor titt som tätt. De kan ske i andra galaxer och på miljarders ljusårs avstånd. Du är förstås intresserad av att se en med blotta ögat och det är lite svårt att sia om. Det finns många kandidater i Vintergatan och ännu fler i närbelägna galaxer som vi inte ens vet om. Supernovor är så pass ljusstarka att även om de sker i andra galaxer så är de synliga för ögat som t.ex supernovan 1885 i Andromedagalaxen. Andromeda galaxen är 2,5 miljoner ljusår bort. Det finns 14 galaxer till, och väääldigt många stjärnor, mellan Vintergatan och Andromeda så det finns definitivt hopp om att en ska explodera inom synligt avstånd inom vår livstid. Men det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid. Supernovan i Stora Magellanska molnet, en annan galax, 1987 var väldigt synlig för blotta ögat. Jag levde då och hade kunnat sett den. Dessvärre var den bara synlig på södra halvklotet. Och Vintergatans plan är så full av damm att även om en supernova smäller i närheten så är det inte nödvändigtvis så att vi kan se den. Faktiskt så säger våra modeller över Vintergatan att det borde smälla ett par supernovor ett par gånger per århundrade. Och senast vi såg en som skedde i Vintergatan var 1604.
Betelgeuse är bara en av många supernova kandidater i vår galax. Och den är inte nödvändigtvis den mest närbelägna. Vita dvärgar i binära system kan också explodera i supernovor och såna finns det gått om. Sirius B är en sån kandidat på bara 8,61 ljusårs avstånd. Procyon B 11,4 ljusår bort är en annan. Men deras kompanjonstjärnor måste gå in i sina jättefaser för att det ska finnas någon risk och det kan vara miljoners år bort. Eta Carinae är en annan supernova kandidat som skulle vara väldigt synlig om den small. Liksom Betelgeuse kan den smälla imorgon likaväl som om 1000 år. De är båda väldigt instabila vilket tyder på att nånting händer med de men när exakt det smäller är väldigt svårt att säga.

90377 Sedna är en liten planet i yttersta delen av vårt solsystem.
Det tar 11.400 år för den att runda solen.

Dess banas centrum är väldigt långt från solen och jag undrar vad som får den att göra en sådan konstig bana och hur solens gravitation kan dra den tillbaks när den är som längst bort?

https://en.wikipedia.org/wiki/90377_Sedna#/media/File:Sedna_solar_system_Jan1_2017.png

Planet ska vi inte kalla den utan småplanet. Den är ju bara ungefär hälften så stor som Pluto som inte heller längre räknas som någon fullfjädrad planet.

Det där med utdragna elliptiska banor är ju inte så konstigt eller ovanligt. Se på återkommande kometer såsom Halleys komet etc. Sednas bana går betydligt längre ut men det finns ju ingen gräns för solens gravitation, den blir svagare och svagare med ökat avstånd men den finns där ändå. Kommer man riktigt jäkla långt bort så kan ju någon annan stjärnas gravitation (eller flera andra stjärnor tillsammans) ta överhanden men så långt bort verkar Sedna inte befinna sig.

Gravitationen är oändlig.

Det är mycket möjligt att mindre världar som Sedna och många av kometerna i Kuiperbältet/Oorts moln i själva verket är från andra solsystem som solen "stulit" när solen kommit för nära. För allt rör sig och andra stjärnor har ibland varit mycket närmare solen än de är nu. Men det räcker med att en annan stjärna kommit så pass nära vårt solsystem att den påverkat material här via gravitation för att rubba omloppsbanan på världar som Sedna för att kasta dessa i en extremt elliptisk bana.

Allt i solsystemet går i omloppsbanor runt solen som är ellipser. Det finns inga perfekta cirkulära omloppsbanor. Så allt är varianter på ellipser. Ju mer excentrisk desto större är skillnaden mellan den närmsta punkten till solen och punkten längst bort. Sedans bana är väldigt elliptisk men fortfarande en ellips. Dess banhastighet är högst när den är som närmast solen och hastigheten gör att den slungas bort från solen. Som när man kastar en sten uppåt. Den saktar ner hela tiden från den närmsta punkten. Och precis som med stenen så blir hastigheten tillslut så låg att tyngdkraften vinner och stenen/Sedna börjar ramla in mot jorden/solen igen. Tyngdkraften är nämligen oändlig. Den blir svagare med avståndet men blir aldrig noll. Och solen är så massiv att även på ett avstånd av 140 miljarder km, avståndet till punkten då Sedna är längst bort från solen, så påverkas Sedna av solens tyngdkraft. Och om du knappt har någon hastighet eller rörelsemängd så vinner tyngdkraften.

Med tanke på hur otroligt många stjärnor det egentligen finns vägrar jag att tro det inte finns mer liv än bara på jorden...Kan nån berätta om vart det skulle kunna finnas mest chans att hitta liv? Även om det "bara" skulle gälla typ bakterier? 😊
Finns det nån möjlighet att tänka sig hur livsformerna skulle kunna se ut oxå?typ om det inte är så mycket gravitation borde väl dom vara ganska stora,o tvärtom ifall det är riktigt tung gravitation?
Finns det möjlighet att det kan finnas pippifåglar nånstans?kanske inte såna vi är vana med,men liknande?😊

O när människan kommer till mars, kommer det finnas nån möjlighet att det kommer hittas liv där?
Kram💖

Det finns goda möjligheter till liv på flera platser i vårt solsystem. De skulle vara ganska primitiva och bakterieliknande men förutsättningarna finns. Många månar kan ha stora hav under sina tjocka istäcken och därnere i djupet kan det finnas värmekällor som tillsammans med vattnet gör det möjligt för liv att finnas. På Mars finns det många spännande platser där det finns miljöer som inte utsätts för det hårda klimatet på ytan. Flera bilder visar kollapsade lavatunnlar och mystiska sjunkhål. Under ytan kan det alltså finnas platser med en egen atmosfär som är annorlunda än det tunna vakuumliknande som finns på ytan. Det är möjligt att det finns viss vulkanism som ger tillräckligt med värme för att se till så att vatten är flytande därnere och möjliggöra liv. Fortfarande bakterieliknande men ändå.

När det gäller utanför solsystemet så är möjligheterna så gott som oändliga. Vi har hittat massor av planeter och vi hittar fler varje dag. Förr eller senare kommer vi hitta en planet som är så gott som identisk med jorden (med en stjärna lik solen) och utifrån vad vi vet om liv så finns det egentligen inget skäl att tro att det inte finns liv på den planeten minst lika avancerat som livet på jorden. Det inkluderar pippifåglar, hästar och intelligenta varelser som människor.

Jag tycker den här bilden är spännande. Den visar ett hål i Mars yta med vad som ser ut som något ljust material över det. Det ser nästan ut som att något pyser ut från det...
Mars

Någon här som följer serier "Know the Universe" som finns på Netflix nu? Fascinerande om hur olika solar och planeter kan vara. Magnetplaneten!

Oj😊
Tack för ett jättebra svar igen Sadoman!
Spännande hål på länken, det kan ju vara ett sjunkhål kanske. Då borde det väl betyda att det finns rinnande vatten därunder?
Kram

Precis. Eller i alla fall funnits runnit vatten. Om det finns underjordiska platser så kan det både vara varmare därnere och högre tryck i den underjordiska atmosfären. Då kan vatten finnas i flytande form med allt vad det innebär. Men om grottan kollapsar så går det illa för allt som finns därnere. Atmosfären försvinner ut och allt vatten antingen förgasas eller fryser till is. Det är det jag tänker mig att jag ser i bilden. Gaser/ånga som försvinner ut efter en grottkollaps ganska nyligen. Stackars rymdisar i så fall. :-(

Jag tror att vi kan gissa ungefär hur de kan se ut. Exempelvis om det är mycket kallt där så kanske intelligenta varelser har päls lite som yeti.

Jag har en fundering som jag aldrig riktigt sett något svar på.

Den gängse teorin är att hela universum expanderar och att varje galax i rymden avlägsnar sig från en ursprunglig centralpunkt ("bigbang") och därmed från varandra.

Hur kan då galaxer krocka med varandra? Borde inte alla galaxer sprida ut sig mer och mer och avlägsna sig från varandra? Jag antar att det beror på att gravitationen mellan två närliggande galaxer övervinner den "utgående" kraften!? Eller?