Hur ska man kunna leva med skulden? (Skada)

Hej, jag ska försöka fatta mig kort

Hela mitt liv har jag hållit på men träning av olika former och i den senare delen av mina tonår intresserade jag mig för gymmet, som blev lite av mitt andra hem. Vid 22 års ålder så började jag märka lite problem från ryggen och tog då uppehåll. Tyvärr så försvann aldrig smärtan och nu 2 år senare så lever jag fortfarande med smärta varje vaken sekund.

Kirurgen jag träffade sa att detta va högs genetiskt (det går i familjen det här).

Trots detta kan jag inte sluta tänka på min egen skuld i det här och det grämer mig dagligen. Jag tänker ständigt i termer som "tänk om jag inte börjat träna?" "tänk om jag hade varit mer noggrann med tekniken?" Och liknade. Jag har inte vågat prata med nån om det på grund av min rädsla över att det ska gå från "tanke" till att bli verklighet.

Jag känner en stor skuld och skam i allt detta som gör min situation så mycket värre. Mina avsikter va ju givetvis inte att hamna i den här situationen. Men om det är konsekvenserna av mitt handlanden som lett mig hit är det ju jag som är skaparen, och är då inte steget till att avsluta mitt liv och med det även mitt lidande egentligen kortare än steget som lett mig till situationen som jag är i nu?

Är jag kapabel och dum nog till att hamna i den här sitsen, så ser jag inte anledningen till att inte avsluta livet för att slippa skulden och skammen.

Jag förstår att detta är filosofiskt men jag hoppas att jag utryckt mig tillräckligt konkret för att folk ska fatta vad jag menar.

Jag vet inte hur jag ska tackla hela den här situationen och finns det någon med tips, idéer eller egna erfarenheter så skriv gärna. Trodde att det skulle avta med tiden men det känns nästan som att det blir värre....

Du kan säkert gå till en sjukgymnast och få lite övningar så du stärker upp.

Acceptera det du inte kan förändra.

Gamla visdomsord.

Exakt så, men givetvis förbättra situationen så mycket som det går: Sjukgymnastik, effektiva värktabletter från läkare etc. Att ha ont i ryggen är för jäkligt, men inte det värsta som man kan drabbas av. Finns alltid folk som har något värre.

Du är bara 24 och kommer tyvärr många fler gånger i livet hinna vara efterklok. Det är omöjligt att förutse allt man gör, och handla därefter. Det är livets lott att ta del av konsekvenser av ens handlande, och det bästa du kan göra är att acceptera läget och leva utifrån de förutsättningar du har idag. Bättre än så blir det inte.

Hur pass svår smärta har du, är den konstant, ökar eller minskar den vid olika aktiviteter mm? Har du gjort någon smärtutredning och vilka mediciner har du fått? Vad säger läkaren om dina smärtor, kommer du få leva med den hela livet? Som läsare skulle jag gärna få mer information om symtomen och påverkan på ditt liv innan vi kan ge allmänna förslag och råd.

Jag har har ägnat mig åt sjukgymnastik länge nu men det har inte gett någon direkt effekt. Det enda som jag märker lindrar är att träna det jag kan som ger en liten kortvarig smärtlindring. Mest troligen på grund av de endorfiner som släpps lös efter träning. Ja självklart finns det dom som har det värre. Dessutom så har jag mycket annat som är bra i mitt liv men tyvärr hamnar det lite i skuggan av allt det här.

Jo, jag förstår att du har det jobbigt och knepigt, och du tänker helt rätt att det är bra att röra på sig ändå. Smärtan kan minskas/elimineras med bra smärtstillare. Exempelvis diklofenak eller snäppet värre Citodon. Du kan då nästan vara smärtfri och glömma dina ryggproblem.. Fråga dig själv följande: Är det du eller ryggsmärtorna som ska styra ditt liv? -Hoppas att du kommer fram till att det är du som ska styra, inte en jobbig rygg som är en slags "pain in the ass", förlåt liknelsen.

Jag själv fick en ryggskada vid början av min "jobbkärriär", skitjobbig skada. Tog ett par-tre år innan jag var smärtfri/vande mig vid den minskade smärtan. Då var jag typ 20, nu är jag typ 50, smärtan är borta sedan förra seklet. Förutom om jag gör en dum grej och lyfter något tungt för att vara "macho". (Typ mer än 20 kg).
Då kommer skiten tillbaka, men går över på en vecka eller två. (Omedelbart om jag tar diklofenak).

Kom ihåg att kroppen är fantastisk på att läka sig själv! -Det går över, garanterat! (Nästan helt över i alla fall.)

Kloka ord (utan den sista meningen, om du vet vad riktig smärta är så vet du att den bara kommer öka, inte minska, även dina psykiska problem..) gällande "Är det du eller ryggsmärtorna som ska styra ditt liv?". Och bra tips om medicin, om nu citodon hjälper? Om jag använder ditt citat här ovan och är beredd att ta smärtmedicin för att bli smärtfri, får jag citodon då? Läkaren har bett mig prova gabapentin, men det känns ingen höjdare.

Jag skulle vilja ha nått som påverkar psyket så lite negativt som möjligt, är citodon en bra medicin då? Jag vill känna den här lättnaden man känner av någon form av smärtlindring, dock antar jag väl att min smärta är så bestående och svår att det kan bli toleransöknin? Beroende? För att öht kunna behålla effekten?

Egentligen kan jag inget om smärtmediciner få jag har ett inlärt negativt förhållningssätt till dem (har väl blivit inpräntad hur dåligt det är..) men jag som verkligen behöver dem!!! Varför föreslår inte läkarna någon form av narkotisk medicin, typ citodon? Ska man behöva be och föreslå själv vad man behöver?? Hur har ni fått era mediciner? Vad ska jag ha för förhållningssätt till mig själv, min kropp/hälsa och läkarna för att bli bäst behandlad?

Jag är nämligen rädd att jag ska få ett helvete av en del mediciner. Är nog en väldigt kontrollerande människa...

Men citodon för molvärk, ständig värk, muskel värk sedan en olycka..vad ska man ta då??

Jo, jag ska försöka förklara så gott jag kan: "Tabletter mot smärta" är ofta antiinflammatoriska samt givetvis minskar smärtan per se. Har man enbart smärta (utan "piller") så drar man sig (musklerna ungefär) åt det ena eller andra hållet. (Jämför med en daggmask som får en krok i sig). Så man (som människa) får ofta en bättre läkeprocess om man tar värktabletter jämfört om man struntar i dessa. Psyket blir också mycket bättre, då hjärnan slipper tänka "det gör ont".

Du behöver prata, precis som du gjort här, med din läkare. Hon/han kommer då förhoppningsvis ge dig en bra diagnos som stämmer med verkligheten, så du blir frisk. Fattar inte din läkare situationen, byt läkare i så fall! Krya på dig! (Du har ingen psykisk sjukdom, vad jag kan se!)

Smärtorna varierar under dagen men dom finns alltid där. Ibland i ryggslutet till höger i nivå med L5-S1, ibland som stickningar i fot, ibland som tryckande smärta i höft och skinka och då och då dyker den upp som en skärande smärta i ljumsken. Så det följer inte direkt något dermaton. Smärtorna är aldrig så allvarliga att jag ligger ner och gråter men dom är tillräkligt kraftiga för att sänka min livskvalité nämnvärt.

Den läkare jag träffat som gett den bästa förklaringen är ryggkirurgen som pratade om att smärtorna med största sannolikhet beror på att disken "kemiskt" irriterar närliggande nervrott. När kroppen försöker laga disken så växer tyvärr även smärtbärande nerver in som kan ställa till det rätt ordentligt.

Teorin är att vissa människor är känsliga för innehållet innanför diskens yttre hölje. Man kan likna det vid en "autoimun" reaktion. Antagligen är det därför så många människor går runt med degenererade diskar utan att känna någon smärta alls, medans andra blir näst in till invalida.

Man måste göra en distinktion mellan detta och ett vanligt diskbråck då det där handlar om ett mekaniskt tryck från diskmassan. Även buktningar kan höra till denna kategori om nervroten kommer i kläm. Det går oftast att lösa med ett tämligen enkelt ingrepp där man helt enkelt avlägsnar den delen av disken som pressar på nerven och där igenom minskar det mekaniska trycket. Tyvärr är tillståndet jag lider mer komplext, då det inte finns någon kontakt med nån nervrot. Den mest rimliga förklaringen är alltså att disken "kemiskt" irriterar.

Kom ihåg att detta är kontroversiella grejer och att det bygger på vad man tror. Så något exakt svar går ju inte att ge. Även om det finns hyfsat mycket studier som stödjer denna teori.

Mina val är alltså då att byta ut disken. Vilket kirurgen avrådde mig stark ifrån då man inte vet vad långtids-konsekvensen av ett sådant ingrepp innebär. Om diskprotesen håller resten av mitt liv är ju en fråga ingen kan svara på. Resultaten på såna operationer är dock mycket goda i alla de studier jag läst. Dom nya diskarna som är elastiska går igenom fas 3 i USA nu, och resultaten förväntas publiceras i december. Förhoppningsvis så har dom gett ännu bättre resultat än den förra generationen och det hade ju varit betryggande för min framtid.

Mitt andra val är att bara leva med det. Kirurgen sa att det kan bli bättre av sig självt. Men alla de studier jag läst när man jämför olika behandlingar så är resultatet alltid mycket dåligt för dom som inte blivit behandlade med nån typ av kirurgi ( ibland även väldigt dåligt för dom som blivit opererade om man kollat på steloperation av kotsegment) Alltså har deras smärta på en 10 års period inte minskat nämnvärt.

Ett tredje val är att operera in en så kallad Nevrostimulerare som är en dosa som är kopplad till elektroder. Elektroderna sätter man sedan in i "ryggmärgskanalen" (väldigt förenklad beskrivning) och ger genom elektriska impulser smärtlindring. Problemet är att dom oftast strular och att det måste laddas och hållas på. Sedan blir man nog hyfsat begränsad i vad man kan göra. Men det är ju absolut ett alternativ i framtiden om inget annat fungerar.

Det jag är mest sugen på är ju givetvis att nyttja medicinsk turism och få en av de nya generationernas diskar inopererade i ryggen och sedan bara bli en normal människa igen. Men det är ett väldigt destruktivt ingrepp och det finns ingen återvändo efter det. Ju länge jag väntar ju bättre lär ju tekniken bli, men samtidigt så är jag så jävla tröt på att leva i ständig plåga.

Nu blev mitt svar väldigt långt. Hoppas det gav lite mer klarhet i situationen. Ni är väldigt snälla alla ni som svarar och försöker hjälpa mig.

Är man intresserad av någon av studierna eller liknande så är det bara att hojta. Tänker på er som kanske är i samma sitts.

Tack för ditt svar!

Tyvärr funkar inte antiinfamatoriska för mig och det finns bara låg evidens att dom skulle göra någon bytta över huvud taget mot ryggsmärta https://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/26863524/

Just nu käkar jag duloxetin vilket är en anti-Depp igentligen man används ibland mot svårbehandlad smärta. Om det gör nån skillnad är svårt att säga :/