Citat:
Ursprungligen postat av
EnRedigKarl
Det finns lag på hur namnpubliceringar av personer framställda som brottsliga eller klandervärda i sitt beteende får göras (Förtal, brottsbalken 5:1 och tryckfrihetsförordningen 7:4). Skulle Expressen påstå att SI är en våldtäktsman endast på ett par personers utsaga så skulle utgivaren utan tvivel fällas för förtal, oavsett om de har rätt eller inte. Går personen själv ut i och identifierar sig själv (likt Timell), eller om uppgiften anses vara allmänt spridd (som i fallet med Virtanen) anses en namnpublicering inte längre vara ett utpekande, ett krav i lagen om förtal. Därför kunde dessa publiceringar göras.
Fallet Virtanen var dock lite mer komplicerat. Det finns något som kallas "försvarlighetsundantaget" i de fall då en uppgift som egentligen klassas som förtal får spridas. För detta krävs att en skälig grund, vilket innebär att uppgiftspridaren (journalisten och utgivaren) måste ha fullgjort sin undersökningsplikt, d.v.s en gedigen granskning av påstående och materialet med korrekt källhänvisning. Det krävs också att den utpekade personens agerande är av allmänhetens intresse och denne helst är en offentlig person. Det var en del i fallet med Virtanen, där expressen gjorde en nogrann granskning som sedan i kombination med allmänhetens vetskap utgjorde grunden för publiceringen. Denna undersökning är troligtvis något expressen arbetar med åt SI, räkna med en namnpublicering om inte allt för länge. Hoppas detta reder ut alla frågor kring hur och när medier får publicera utpekades namn.
I praktiken går det inte alls till som du beskriver. Utan det där är en skenlagstiftning som internaliseras av journalister och kanske även jurister.
Finns många sätt att kringgå det där och hänga ut folk genom antydningar - vilket man gör om individerna inte är del av det egna systemet.
I själva verket har pressen en väldigt långt gången yttrandefrihet och ger sedan sken av att behandla sådana ämnen i Pressens opinionsnämnd" - vilket med deras terminologi benämns "ansvarsfull självreglering".
Många brottslingar är dömda och uthängda långt innan rättegång. Finns inget som reglerar pressens möjligheter att hänga ut odömda personer än deras eget godtycke. Och om de uthängda senare visar sig vara oskyldiga i betydelsen att de inte döms så har de inga eller minimala möjligheter till skadestånd.
Så för att sammanfatta: Du redogör för en teori för hur det "ska" fungera. Studera istället empirin, dvs hur det fungerar i verkligheten. Huvuddelen av alla medborgare - särskilt vi som är utbildade - har väldigt svårt att förstå skillnaden mellan hur det "ska fungera" och hur det "verkligen fungerar". Detta beror på att man vid utbildning internaliserar den rådande teorin / ideologin.
Vänliga hälsningar!
/Johan
Med den logiken ska man häkta alla kriminella.