Citat:
Redan för sex år sedan dömdes den 36-årige Malmöbon till utvisning. Men beslutet kan inte verkställas, och mannen har nu hunnit dömas för 31 brott. Nu är 36-åringen häktad för mord.
Citat:
Men faktum är att 36-åringen egentligen inte borde vara i Sverige. Han flyttade hit från Kuwait år 2010, men han saknar medborgarskap där. Migrationsverket avslog hans asylansökan.
Citat:
Förutom tre år fängelse straffades 36-åringen med tio års utvisning – att inte få återvända hit före den 25 november 2021. Därmed fick han ett andra utvisningsbeslut.
Men utvisningen kan inte verkställas eftersom 36-åringen är statslös, och Kuwait tar inte emot personer som saknar medborgarskap.
Men utvisningen kan inte verkställas eftersom 36-åringen är statslös, och Kuwait tar inte emot personer som saknar medborgarskap.
Citat:
I januari fanns det 190 personer i Sverige som avtjänat fängelsestraff där utvisning ingår i domen – men där utvisningen inte kunnat verkställas. Istället är personerna på fri fot, likt 36-åringen.
Citat:
Kriminalvården anser att han bör behandlas för sina tendenser till sexuellt våld och alkoholmissbruk – men han vill inte och är hotfull mot både personal och andra intagna.
https://www.sydsvenskan.se/2017-10-1...ktats-for-mord
https://www.sydsvenskan.se/2017-10-1...ktats-for-mord
Själv blir jag både trött och upprörd när jag läser om sånt här, och några frågor inställer sig:
1) Om en brottslig person inte kan utvisas, borde han inte hållas kvar i svenskt fängelse då under åtminstone ett par år efter den utmätta strafftiden? Med andra ord, borde inte fängelsestraffet förlängas för att den dömde personen inte ska kunna vistas på gator och torg i Sverige och utgöra ett hot mot befolkningen?
2) Om en person begår brott efter brott, borde han inte automatiskt dömas till längre och längre straff varje gång på grund av alla återfallen? Jag tror inte att det är så i Sverige idag. Jag tror i stället att om du misshandlar någon grovt och döms till fyra års fängelse, så släpps du efter tre år och kan gå ut och misshandla någon grovt igen - och så döms du till fyra års fängelse igen. Istället borde straffet skärpas för varje återfallsförbrytelse, anser jag.
3) Mannen ifråga är hotfull och alkoholiserad och begår gärna sexuellt våld mot kvinnor, och kriminalvården anser att han borde få vård för detta - men mannen vill inte, och då slipper han tydligen. Ska våldsamma och alkoholiserade återfallsförbrytare ha rätt att tacka nej till vård? Han borde inte alls ha rätt att tacka nej till vården, anser jag.
4) Slutligen, ska en man som egentligen inte alls får vara i Sverige få permissioner under sin fängelsevistelse? Jag gissar att den här mannen får permissioner precis som nästan alla andra fångar i Sverige. Syftet med permissioner är ju att "återanpassa" personen till samhället. Men den här mannen ska väl inte återanpassas? Han ska väl utvisas? Varför ska han ha rätt till permissioner?
Jag tycker att hela den här historien är ett klockrent exempel på hur uselt den svenska strafflagen och kriminalvården fungerar.
Slutligen, ni som vill ta chansen att än en gång döma staden Malmö, förklara i så fall hur det kan vara Malmös och inte Sveriges fel att den här mannen inte kan utvisas och att han enligt svensk lag döms till korta straff och släpps ut i frihet gång på gång, trots att han ständigt begår nya och allt grövre brott.