Är ordning och reda enbart ett konservativt intresse?

Roger Mogert tillhör sosse-adeln, de där sossarna som alltid kommer att ha en bra position. Iallafall tills dess den dag de knallar in på Bolaget för att snatta. Roger Mogert är idag kultur- och stadsbyggnadsråd i Stockholm, en väldigt bra och hög position i den politiska adeln. Från sin position sitter Mogert nu och pekar finger åt oss som tycker att biblioteket bör vara en plats för lugn och ro. Tycker man att det är åt helvete när ungdomsgäng gör biblioteket till en uppsjungningsplats innan man fortsätter gapa på busstorget eller i köpcentrumet är man främlingsfientlig. Anser man att bibliotekets lugn är viktigt att bevara visar man upp en ”väl tilltagen dos av klassförakt”.
---
En av sossarnas högre företrädare visar vad han står. Gnäll och tyck till om ordningen på bibliotek, och du är främlingsfientlig och klassföraktare. Ha synpunkter på bibliotekets ljudnivå, och din släkt har sannolikt fascistiska eller nazistiska rötter. Det är dit vi har drivit den svenska debatten, där den som tycker att ordningsreglerna på biblioteket bör följas bäst passar in på hyllan för antika verk som ingen borde bry sig om.

Mogerts historielöshet om med vilken respekt arbetarrörelsen tämjde kapitalet är talande för hur det står till idag i Stockholms Arbetarekommun som leds av Anders Ygeman, gruppledare för riksdagsgruppen. Paulina Neuding kritiserar, med viss rätt, Mogert men Mogerts artikel har en stor fördel.

Mogert beskriver mellan raderna det kompakta förakt mot bildning som genomsyrar dagens socialdemokrati i allmänhet och Stockholms Arbetarekommun i synnerhet.

Jag har själv suttit på partimöten där deltagare, även höga tjänstemän i partiapparaten, sitter och skryter om hur illa bildade de är. Hur de fått sin socialdemokrati med bröstmjölken och därmed slutat ta in, analysera, debattera och argumentera med ny kunskap som verktyg. ABF, som idag är bärare av identitetspolitiska ideal, är inte längre det bildningsförbund som skulle ge arbetarklassen den nivå av utbildning för att kunna med kunskap utmana högerns, adelns, prästerskapets, kapitalets och arbetsgivarnas makt. Ett skryt om hur lite de kan och att det inte behövs bildning längre för att tycka något genomsyrar partiorganisationen. Och även väl valda ledarsidor. Aftonbladets ledarsida och Arenagruppen domineras av postmoderna teorier utan klassisk bildning att stå på.
----
Idag är socialdemokratin långt borta från Nils Karlebys och Tage Erlanders bildningsideal.

Socialdemokratin slits nu mellan två poler. Den postmoderna, relativistiska, som Stockholms Arbetarekommun företräder. Och den klassiska, den som hyllar bildningen och är beredd att betala priset för denna i form av studiero på biblioteken. Vilken skola som Roger Mogert och Stockholms Arbetarekommun tillhör, den klassiskt socialdemokratiska eller den postmoderna relativistiska, är med hans egna utsagor tämligen klarlagt. Ett förakt för bildning, ett skryt över begränsningarna han själv växt upp med och hans eget ointresse samt en vilja att biblioteken skall vara något annat än att ge just de som är i störst behov av studiero en plats att göra sina drömmar till verklighet.

Socialdemokratins bildningsideal har förändrats. Under Anders Ygemans, Veronica Palms och andras ledarskap. De som söker studiero, som vill göra just den klassresa som den märklige bankiren Ernest Thiel beundrade, kanske måste söka sig en annan hemvist. De som söker studiero för att göra en klassresa kommer behöva hänvisas till andra miljöer än de bibliotek som Mogert menar ska bredda verksamheten. Där lugn miljö och studier samt tydliga krav ersätts med något annat.

Är det någon som ger uttryck för klassförakt och främlingsfientlighet så är det väl ändå Mogert själv som tycks tro att den som kommer från ett annat land eller från en socioekonomiskt utsatt miljö skulle vara mindre kapabel att sköta sig civiliserat i möblerade rum.

Bland det mest skrämmande i sammanhanget är emellertid hur Mogerts debattartikel illustrerar den socialdemokratiska värderingskrisen. När till och med en företrädare, som själv klassrest, så skoningslöst undergräver ett av den gamla arbetarrörelsens viktigaste uppdrag - att med hjälp av (ut)bildning möjliggöra social mobilitet - har förfallet gått långt. Mogert tycks nämligen missa att en förutsättning, kanske den mest centrala, för (ut)bildning är just tillgången till ordning, lugn och studiero.
----
Det är beklämmande att se hur samma arbetarrörelse som historiskt vurmat för bildning och skötsamhet, som haft en låg toleranströskel för kriminalitet och oordning, i dag relativiserar denna destruktiva utveckling. Det är dags för borgerligheten att sluta blunda för klassperspektivet, annars riskerar vi att lägga grunden för ett framtida kastsamhälle. Sverige behöver en politik för meritokrati, bildning och ökad egenmakt. Att vara fattig eller invandrad innebär inte att du har sämre moral än den som fötts med mer gynnsamma förutsättningar. Politiken måste ställa samma krav på alla medborgare, oavsett bakgrund eller härkomst. Allt annat är i sanning ett uttryck för främlingsfientlighet och klassförakt.