I dagens SvD skriver Stockholmspolitikern Roger Mogert (S) om de krav som har rests på att de allmänna biblioteken skall vara fria från skrik och bråk mm. Han menar så här:
Jag har en liknande social familjebakgrund som Mogert, med föräldrar som sällan höll i en bok, än mindre läste i den. Jag har också spenderat en stor del av min barn- och ungdomstid på bibliotek, såväl skol- som folkbibliotek. Jag har ingen som helst förståelse för de fridstörare som förgiftar biblioteksrummet med skrik, bråk, ofredanden eller allehanda påhopp på personalen. Det är uppenbart att vi värderar behovet av ordning och reda mycket olika. För mig är det förutsättningen för att kunna läsa, studera oh förkovra sig - för Mogert är det klassförakt och främlingsfientlighet.
På ett sätt har Mogert rätt - jag föraktar djupt de personer som inte kan föra sig i möblerade rum, ty det lär man sig som liten och upprätthåller med åren. Men Mogert har framför allt fel - var skall den vetgirige, läshungrige och studieintresserade ta vägen om det är stökigt och antiintellektuellt hemma, bråkigt i skolan, ännu bråkigare på staden - och också kaosartat på biblioteket? Hur tror han att kaos kan befordra klassresor och studier?
Så, är det så att ordning och reda enbart är ett intresse för konservativa, medan allehanda progressiva har för sig att kos har ett högre värde för att socialgrupp 3 saknar ordningsförmåga?
Citat:
https://www.svd.se/borgarradet-krav-...lingsfientliga
En debatt som bedrivs av konservativa debattörer – en del av dem bristfälligt maskerade som liberaler – i syfte att omvandla biblioteket till ett mausoleum över boken och därmed samtidigt driva ut sådana som jag från templet. Vi som är ovärdiga, som inte har läsandet med oss hemifrån, ska inte göra oss besvär. Enligt dem ska biblioteket vara ett rum för de redan frälsta att tillbe boken.
Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt. Stöket på biblioteket blir på så vis mest ett slagträ mot Den Andre.
Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt. Stöket på biblioteket blir på så vis mest ett slagträ mot Den Andre.
Jag har en liknande social familjebakgrund som Mogert, med föräldrar som sällan höll i en bok, än mindre läste i den. Jag har också spenderat en stor del av min barn- och ungdomstid på bibliotek, såväl skol- som folkbibliotek. Jag har ingen som helst förståelse för de fridstörare som förgiftar biblioteksrummet med skrik, bråk, ofredanden eller allehanda påhopp på personalen. Det är uppenbart att vi värderar behovet av ordning och reda mycket olika. För mig är det förutsättningen för att kunna läsa, studera oh förkovra sig - för Mogert är det klassförakt och främlingsfientlighet.
På ett sätt har Mogert rätt - jag föraktar djupt de personer som inte kan föra sig i möblerade rum, ty det lär man sig som liten och upprätthåller med åren. Men Mogert har framför allt fel - var skall den vetgirige, läshungrige och studieintresserade ta vägen om det är stökigt och antiintellektuellt hemma, bråkigt i skolan, ännu bråkigare på staden - och också kaosartat på biblioteket? Hur tror han att kaos kan befordra klassresor och studier?
Så, är det så att ordning och reda enbart är ett intresse för konservativa, medan allehanda progressiva har för sig att kos har ett högre värde för att socialgrupp 3 saknar ordningsförmåga?
