Varför är den svenska kulturen extremt individualistisk ?

Ja, Sverige brukar räknas till en av de mest individualistiska kulturerna som existerar. Jämför man med kontinentala Europa exempelvis så är familen en central kärna och utgångspunkt i livet.

Hur kommer det sig att det har skett såhär ? Har det alltid varit såhär historiskt eller är detta en nya företeelse, och isåfall när påbörjades denna individualisering ?

Troligtvis en kombination utav ett kallt och hårt klimat i samband med att hårt kollektivt arbete varit i allra högsta grad nödvändigt för överlevnad, man har helt enkelt ägnat större delen av tiden att arbeta kollektivt inom folkgruppen snarare än enbart för familjen i sig, dessa två omständigheter torde utgöra en vital utgångspunkt.

I modern tid beror det i stor utsträckning på den utvecklade staten. Den gör att människan blir beroende av staten istället för familj och vänner. Är staten mindre utvecklad krävs sociala gemenskaper för att skapa trygghet och då värderas dessa också högre.

Då skulle i princip den ryska kulturen ha samma förtecken, i och med att de har ett likadant klimat. Dock är de östeuropeiska kulturerna mycket mer familjekära än vad svensk kultur någonsin kommer vara.

Jag tror det inte kan vara så enkelt som att peka på klimatet.

Mycket skilsmässor i Sverige, det blir så när politikerna inte värderar familjen högt.

Vi blev så rika att vi inte längre var beroende av varandra. Alla klarade att försörja sig själva, oavsett ålder och kön.

Detta innebar att pojkvän och flickvän kunde ingå en kompromiss med varandra, "Jag slipper leva med dina föräldrar och du slipper leva med mina så skapar vi istället ett eget liv tillsammans."

Värt att tillägga, likt föregående skribent påpekat, så har den materiella aspekten spelat en annorlunda betydande roll i sammanhanget. Självfallet är ett klimat inte helt och hållet en totalt avgörande utgångspunkt, men man kan säga att det ena utesluter inte det andra och att det har paradoxalt nog uppstått en mindre familjemedvetenhet i kontrast till den kollektiva individualismen och materiellt välstånd som inte minst i dagens samhälle är oerhört påtagligt.

För att socialdemokraterna har misstyrt landet och folket under många år. Individen har ersatts utav staten och reaktionen har varit att man värnat om det privata och försökt hålla jaget fritt ifrån statlig inblandning.

Jag tror att det du säger stämmer.

Intressant förklaring, det är rätt så nära mina egna observationer faktiskt. Jag har ofta känt subtila undertoner i den svenska kulturen, där motsägelsefulla och paradoxala känslor existerat gentemot kollektivet man befinner sig i (samhället) samt relationen till individen.

Vissa förespråkar och befrämjar att samhället är det viktigaste som existerar där individen ska underkasta sig den modell man har byggt upp, samtidigt som samma person kan i nästa stund avsky den samhällsmodell som existerar för att det involverar att man ger upp sin egna personage.

Det är som att vissa svenskar slits isär och pendlar mellan dessa två extremer, och som oftast blir reaktionerna och pendlingen påtagligare ifall de träffar andra svenskar, och beroende på vart de står i sin egna uppfattning och perception av individen kontra kollektivet.

Svensken påverkas ifall individen han träffar vid säg en cocktail-fest är mer kollektivistiskt lagd, och beroende på vart personen själv är i för emotionellt läge mellan dessa två extremer påverkar det utgången av samtalet. Ifall han är på ett kollektivistiskt humör så kan det bli en rätt så givande situation, då båda kan relatera till varandra.

Ifall en av dem är mer individualistiskt lagd kan utgången bero på samtalet, på ifall den andre svensken försöker få honom komma ihåg de positiva aspekterna av den kollektivistiska andan, eller om den andre tar avstånd ifrån honom.

Och sådär verkar det gå framåt och tillbaka i alla möjliga kombinationer..

Karaktären av hur detta uttrycks verkar dock skilja sig beroende på geografin och vart man befinner sig i Sverige. Storstäderna är oftast mycket mer individualiserade än t.ex. län och städer ifrån de större städerna.

Jag är dock intresserad av att få reda på, hur och när denna utveckling påbörjats, har det existerat klarare trender och tendenser till att dras till det mer kollektivistiska respektive mer individualistiska vissa tidsepoker under 1900-talet i Sverige ?

Finns det en inverkan börscyklerna t.ex, om det varit en högkonjunktur respektive långkonjunktur. Samt vilka politiska partier haft makten.

Jag är givetvis införstådd med att vänsterideologierna har styrt Sverige under större delen av 1900-talet men det måste ju ha funnits perioder där det var mer kollektivistiskt respektive mer individualistiskt som är bortom den politiska förklaringsmodellen ?

Ingen med en historisk vinkling? Det sägs ju (eller den där arabturisten vittnade väl om det) att vikingapapporna, när deras vikingamamma precis förlöst en son, av tradition gick upp till spädbarnet, kastade ett svärd på marken och sade "inget ska du få eller ärva av mig, bara detta svärd, och med det ska anskaffa dig allt du behöver för att överleva". Detta är draget från ett diffust minne så någon kan gärna rätta mig, men det verkar som att individualismen är lite mer komplicerad än "såssarnas fel".

Därför att Per Albin H införde folkhemmet. Innebar att staten är som din familj, hjälper dig om du får problem. Socialdemokrati kallas det. Ingen var längre beroende av almosor från bättre bemedlade släktingar eller husbonden. Det här med klaner som vissa länder fortf praktiserar försvann på vikingatiden. Kristendomen tog död på den genom budskapet att alla människor är guds avbild och har ett värde. Alla vet att släkten är värst och att det räcker att ses någon gång per år. Kvinnlig frigörelse, subventionerad barnomsorg gör att kvinnor klarar sig bra utan mormors barnpassning. Dessutom har inte mormor tid, för hon reser jorden runt med sin nya kille.