Det här är så sinnessjukt att en konspirationsteori, vilken som helst, faktisk känns mer begriplig.
Jag kan bara inte föreställa mig någon göra detta. Och det skriver jag alltså inte som ett sett att uttrycka hur onskefullt jag tycker att det är, utan att jag bokstavligen inte förstår.
Faktum är att jag blir mer hatisk när jag hör om äckliga araber som gruppvåldtagit eller Bobbys föräldrar eller IS slavhandel. Just för att där kan man förstå ondskan bakom, den själviska respektlösheten. Men här blir det bara så konstigt.
Visst finns det massmördare. Men såvida det inte är satans religion islam inblandad, så är det sjuka, perversa, enstöringar. Eller så är det personer som lever i en sådan kontext, typ maffia i Mexico.
Det går att föreställa sig en blatte som tycker det verkar häftigt att kriga för IS och drar till Syrien. Eller någon med sjuka fantasier som en dag gör verklighet av dem (typ Peter Madsen). Och till och med en mobbad emo som odlar fantasier i pojkrummet och sen gör en skolskjutning.
Men en 62-årig farbror med fru och barnbarn som han sitter med i knäet. Skulle han efter julfirandet gå upp och fortsätta planera sin massaker?
Breivik var ändå konstig. Bodde hos sin mamma, svårt att få tjejer, besatt av tv-spel.
Nu brukar det alltid sägas efter massmord att "ingen kunde föreställa sig" att mördaren skulle göra något sådant. Men det är ju självklart. Man kan vara jättekonstig och ingen kan givetvis ändå tänka sig någon vara en mördare.
Men alla som gjort de verkligt sinnessjuka sakerna har ändå alltid varit kufar. Aldrig familjer, tystlåtna, för sig själva och så vidare.
Det här var en vanlig gubbe med barnbarn och släkt som han umgicks med, vänner, hus, fru, jobb. En så normal person gör helt enkelt inte så här onormala grejer.
Och det var liksom inte ens en tillfällig knäpp som han fick. Hur lång tid måste han inte ha planerat? Skaffa alla vapen, funderat på att de kan bli varma och att han därför behöver handskar. Han har valt en dag då det är en stor konsert, hittat hotellrum med fönster som ger bra vinkel för att skjuta. Han har köpt en kamera och monitor och installerat utanför rummet så han kan se ifall polisen kommer.
Allt detta skulle han göra bara för att han kände att han ville ta sitt liv, och ville döda 50 oskyldiga dessförinnan. Och inte en enda gång under veckorna av planering, när han satt med barnbarnen i knäet så skulle han stanna upp och tänka "fan jag tar itu med mitt liv istället" eller "vill jag inte bli ihågkommen för något bättre" eller "vill jag orsaka detta helvete för min familj".
Hämnd är riktad mot den eller det som kränkt. Detta var ursinningslöst.
Desperation är impulsiv. Detta var bevisligen extremt planerat.
Lustmord begås av kufar. Den här gubben var normal. Man kan inte leva 62 år med familj och dölja sådana sjuka sidor som krävs för att göra detta.
Vad som återstår är då en plötslig idiologiska eller religös hjärntvätt. Men även sådant går gradvis, och märks. Bekanta som märker att man börjat prata annorlunda, konstiga internetsökningar, intresse för nya slags skrifter.
Inget sånt verkar i och för sig finnas. Men ändå framstår det som den rimligaste förklaringen jämfört med att en man lever hela sitt liv normalt för att plötsligt få en idé om att begå massmord och planerat detta under lång tid medan han fortsätter leva ett normalt liv.
Jag kan bara inte föreställa mig någon göra detta. Och det skriver jag alltså inte som ett sett att uttrycka hur onskefullt jag tycker att det är, utan att jag bokstavligen inte förstår.
Faktum är att jag blir mer hatisk när jag hör om äckliga araber som gruppvåldtagit eller Bobbys föräldrar eller IS slavhandel. Just för att där kan man förstå ondskan bakom, den själviska respektlösheten. Men här blir det bara så konstigt.
Visst finns det massmördare. Men såvida det inte är satans religion islam inblandad, så är det sjuka, perversa, enstöringar. Eller så är det personer som lever i en sådan kontext, typ maffia i Mexico.
Det går att föreställa sig en blatte som tycker det verkar häftigt att kriga för IS och drar till Syrien. Eller någon med sjuka fantasier som en dag gör verklighet av dem (typ Peter Madsen). Och till och med en mobbad emo som odlar fantasier i pojkrummet och sen gör en skolskjutning.
Men en 62-årig farbror med fru och barnbarn som han sitter med i knäet. Skulle han efter julfirandet gå upp och fortsätta planera sin massaker?
Breivik var ändå konstig. Bodde hos sin mamma, svårt att få tjejer, besatt av tv-spel.
Nu brukar det alltid sägas efter massmord att "ingen kunde föreställa sig" att mördaren skulle göra något sådant. Men det är ju självklart. Man kan vara jättekonstig och ingen kan givetvis ändå tänka sig någon vara en mördare.
Men alla som gjort de verkligt sinnessjuka sakerna har ändå alltid varit kufar. Aldrig familjer, tystlåtna, för sig själva och så vidare.
Det här var en vanlig gubbe med barnbarn och släkt som han umgicks med, vänner, hus, fru, jobb. En så normal person gör helt enkelt inte så här onormala grejer.
Och det var liksom inte ens en tillfällig knäpp som han fick. Hur lång tid måste han inte ha planerat? Skaffa alla vapen, funderat på att de kan bli varma och att han därför behöver handskar. Han har valt en dag då det är en stor konsert, hittat hotellrum med fönster som ger bra vinkel för att skjuta. Han har köpt en kamera och monitor och installerat utanför rummet så han kan se ifall polisen kommer.
Allt detta skulle han göra bara för att han kände att han ville ta sitt liv, och ville döda 50 oskyldiga dessförinnan. Och inte en enda gång under veckorna av planering, när han satt med barnbarnen i knäet så skulle han stanna upp och tänka "fan jag tar itu med mitt liv istället" eller "vill jag inte bli ihågkommen för något bättre" eller "vill jag orsaka detta helvete för min familj".
Hämnd är riktad mot den eller det som kränkt. Detta var ursinningslöst.
Desperation är impulsiv. Detta var bevisligen extremt planerat.
Lustmord begås av kufar. Den här gubben var normal. Man kan inte leva 62 år med familj och dölja sådana sjuka sidor som krävs för att göra detta.
Vad som återstår är då en plötslig idiologiska eller religös hjärntvätt. Men även sådant går gradvis, och märks. Bekanta som märker att man börjat prata annorlunda, konstiga internetsökningar, intresse för nya slags skrifter.
Inget sånt verkar i och för sig finnas. Men ändå framstår det som den rimligaste förklaringen jämfört med att en man lever hela sitt liv normalt för att plötsligt få en idé om att begå massmord och planerat detta under lång tid medan han fortsätter leva ett normalt liv.
