Citat:
Ursprungligen postat av
nantale
"Ta ansvar" är det här årets floskel nummer ett. Jag kräks i mun varje gång jag hör det. Och jag hör det hela tiden eftersom jag är intresserad av politik. Det finns ingen offentlig lögn skapad av ledande politiker avseende alla afghanernas rätt att stanna i Sverige. Tvärtom har regeringen och migrationsverket varit ganska tydliga med att alla inte får stanna, att det krävs ett individuellt skyddsbehov för att få asyl. Det är just missnöjet över detta besked som är anledningen till sittstrejken. Sittstrejken i sig är inte olagligt. De sittande afghanerna kommer inte få asyl oavsett hur länge de sitter. Vad är då poängen med att hata dem, att demonstrera mot dem, att håna dem på Twitter osv. Det är rena rama motsatsen till att vara modig. Därför gillar jag bättre dem som står på afghanernas sida även om jag inte delar deras uppfattning om att alla måste få asyl. De är ändå modiga och agerar utifrån människokärlek. Till skillnad mot flashbackspöbeln, Hanif Bali, Katerina Janouch etc.
1) Man kan vara emot vissa personers handlingar eller åsikter utan att därför "hata dem" som personer (eller som grupp). Tror du att åklagare t ex alltid hatar de personer de åtalar och försöker få dömda?
Ordet "hat" är överanvänt i Sverige. Snska debattörer (inklusive många "blatte-debattörer") behöver bli bättre på att skilja på sak och person, och offentliga vs privata roller. Att flertalet av afghanerna ska ut har inte att göra med något (rasistiskt)
hat mot afghaner som grupp. Alltså är det helt okay att kritisera hur det ser ut nu, och att kräva att MigV och polisen ska komma igång, samla ihop dem som ska ut och fysiskt utvisa dem.
2) Afghanerna agerar i första hand av materiellt
egenintresse, inte av kärlek; de vill stanna kvar här och fortsätta snylta på svensk välfärd. Dessutom vet de (många av dem) att om de lyckas bli kvar här och får PUT, så kommer de att ha goda chanser att ta hit sina familjer eller påstådda familjer via anhöriginvandring. Sedan kan de alla leva på stor fot här, med låga krav. Faremeh Khavari är ingen afghansk Angela Davis, än mindre en Malalah.
3) Politikerna har fattat vissa principbeslut om att strama åt kontrollen över migrationen från MENA-länderna och Centralasien, men det fins aldeles för många kryphål ("särskilt ömmande skäl", luddiga regler för anhöriginvandring osv) och ingen vill ta i att faktiskt genomdriva de regler som finns eftersom media skulle beskriva det som övergrepp. Man borde agerat mycket tydligare och snabbare.
4) Att afghanerna och UNg i Sverige haft tillstånd för sin demonstration på Meis innebär inte att de har rtt at demonstrera var som helst och när som helst - tåg genom Stockholm, demonstrationer ute i Märsta osv. Inte heller något tillstånd att t ex använda megafoner, bjuda in artister eller stanna kvar över natten. Men polisen vill inte ta i detta, förmodligen pga tryck från stadshuset, där den röd-grön-rosa regimen stödjer de papperslösa och ger dem fördelar hit och dit.
I praktiken har afghanernas demonstration särbehandlats - en "vanlig" grupp som vill demonstrera på ett stort torg får inte smörpass överallt på det här viset. Det är det många som har insett, och Hanif Bali är en av dem.
5) Skolstrejken är den punkt där politikerna (dvs regeringen) definitivt borde sätta ner foten och markera att här är det stopp. Det är INTE okej att de papperslösa stör lektionerna genom att sätta sig på golvet, försöka driva agitation i klassrummet osv. Rektorerna behöver tydliga direktiv som pekar ut riktningen, många rektorer och lärare vill inte behöva ta den striden själva i media utan kommer kanske att vika undan. Men hittills har vi inte sett någon enda politiker på regeringsnivå som yttrat sig tydligt, särskilt inte Gustav Fridolin. Det är uselt.
