Kall kår/kåre?

Haj!

En kall kår eller en kall kåre?

Själv har jag alltid hört och läst kår. Är från södra Sverige.

Kalla kårar är det brukliga. Vill du nödvändigtvis ha de i singularis så är det kall kåre.

Som AcS påpekat, "Kalla Kårar" är standard, annar Kall Kåre.

Jag är också från södra Sverige och var bara bekant med formen "kår" innan jag läste tråden. Vi har kanske glömt använda ordet i tryckta publikationer.

Kåre är is-jätten som styr vinden i nordisk mytologi. Han är bror til Ægir som är vågornas väder-Jätte.

Uttrycket kommer troligen därifrån och är ett av få svenska uttryck med den härkomsten.

Har aldrig ens tänkt att uttrycket finns i singularis. Känns som att säga att man har en dålig nerv istället för dåliga nerver.

Nej, det är inte samma. Däremot går det ju alldeles utmärkt att säga: jag har klämt en nerv likaväl som jag har klämt flera nerver.

»Dåliga nerver« är ett idiomatiskt uttryck, precis som »kalla kårar«. En kår (vindil) är precis som en nerv (signalsträng) ett konkret uttryck för något faktiskt.

Ni måste ha gjort det ganska länge, i så fall, eftersom redan en artikel tryckt 1939 anger att ordformen användes förr. Det betyder i praktiken att ordformen kår för kåre har varit ur bruk i tryckt skrift i mer än etthundra år. Jag tror snarare om att det handlar om att singularformen är så ovanlig, att många aldrig har hört eller sett den, utan måste chansa på vad de tycker låter mest bekant. Jag tror inte att det har så mycket med regionalt ursprung att göra, eftersom också västerbottningen HerrGickHan med självklar min använder det kår som SAOB klassar som använt förr redan 1939.

Ja, det är nog inte regionalt. Lokalt kanske kanske singular formerna använts efter att någon rekonstruerat dem från plural i analogi med tårar (pl.) > tår (sg.).

Jaså 1939 .. hmm .. tiden går så fort!