Citat:
Är enig i det övriga du skrev. Men just angående Arktos och Sverige så är det sant att svenskar driver Arktos, men det det är ju inte svenska böcker/idéer som förlaget exporterat till USA. Det är mest franska (nyhöger/identitärer), tyska ("konservativa revolutionärer") och ryska författare som getts ut av Arktos. Andra förlag har lyft fram ungefär samma författare, så det är inte superunikt eller särskilt svenskt även om Arktos verkar ha sprungit ifrån många konkurrenter de senaste åren (grundar den åsikten på att deras nya böcker ofta är estetiskt snygga vad gäller omslag och sånt, samtidigt som de verkar ha blivit mer produktiva). Jag kan också tycka att många av Arktos böcker är lite "esoteriska" och att de hållit sig borta från vissa relevanta ämnen. Tittar man t.ex. på Spencers "Alt right-manifest" så nämner han ras- och judefrågan som punkt ett och två:https://altright.com/2017/08/11/what-it-means-to-be-alt-right/
Just vetenskaplig rasrealism och kritik av judisk makt är två ämnen som jag inte tror Arktos släppt särskilt mycket böcker om. Utan det är väl amerikaner som Kevin MacDonald, David Duke, Jared Taylor m.fl. som drivit de frågorna. Arktos har varit mer "europeiskt" där och stora delar av Europa har saknat yttrandefrihet sedan andra världskrigets slut i de frågorna, så kunskapens ljus har lyst starkare borta i USA som vann kriget och behöll sin yttrandefrihet. Därför tror jag att USA på många sätt har mer att ge Europa intellektuellt och ideologiskt än omvänt, i alla fall när det gäller material från efter 1945. Så jag ser hellre att Alt right amerikaniserar Arktos än att Artkos europeiserar Alt right. Att Alt right sedan tittar på hur europeiska nationalister organiserar sig och arbetar är positivt eftersom USA ligger efter där, men intellektuellt och ideologiskt ligger USA ofta före och har en yttrandefrihet som vi saknar i Europa (yttrandefrihet i juridisk mening, i praktiken pågår en stor censurkampanj mot vita amerikaners yttrandefrihet just nu).