Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Aha. Det kan förklara hennes professionella tålamod och sättet att (oftast) milt och varligt, försiktigt "låta barnet få ta sin tid tills det vågar berätta".
Jag minns bara något i stil med att man mot slutet, när man efter lång tid och många förhör inte kommit någonstans med pojkarna fick "någons" förslag om att kalla in SÅC.
Det ligger nära till hans att tro att det var Harryssons idé.

Aha! Det hade jag ingen aning om. Hade hon kontakt med Margit Norell också, typ haft henne som handledare?

Jo, en ny utredning har ju startat. Juristerna kommer att fatta beslut tidigast i höst - läste jag i en artikel i våras.
Det är ju ett hästjobb. De måste gå igenom precis allt material, och får såklart inte köpa Josefssons bild rakt av.

Jo precis hon att hon höll i förhören var ingen slump utan hon togs in tidigt eftersom hennes område var övergrepp mot barn. Hon jobbade vid den tiden i Charlottenberg men flyttades tillfälligt till Arvika direkt efter mordet pga sin kompetens.



Nej jag tror inte hon var så nära Norell, jag gissar att hon gick några internutbildningar om incest som hölls av någon som var ett eller två steg under Norell i hierarkin, men jag vet inte. Fanns en polis i Eskilstuna som var ökänd för sin besatthet av incest, Monica Dahlström-Lannes. Hon har alltid funnits i kretsen kring Norell. Hennes bakgrund är väldigt likt Harryssons, även om Harrysson inte har varit utåtriktad och politisk på samma sätt då.

Så här står det om Harrysson i den där rapporten som journalisten skrev efter utredningen avslutades:
"Hon har lång erfarenhet av utredningsarbete med ansvar för utredningar om sexuella övergrepp mot barn och pedofiler. Sedan 1986 har Ingrid Harrysson haft ansvar för incestutredningar i Eda kommun och suttit i många barnförhör. Då med barn som målsägande. "

Det här får mig att reagera och misstänka att Harrysson var väldigt insyltad och övertygad i den lära som Norell spred. Just incest, förhör med barn och att hon började 1986. Att man ens hade någon med den kompetensen i en liten kommun som Eda gör mig fundersam, det känns verkligen som att 80-talets incestpanik fick tala där.

Jag har anat att 'papparättsrörelsen' -- en del av 'mansrättsrörelsen' -- finns med i bilden på ett eller annat vis. Den vedertagna förkortningen är 'MRA' för 'Men's Rights Activists'.

MRA är absolut inte en synonym till 'kritik mot feminism' utan det är en egen gruppering/ideologi. För att ytterligare förtydliga skillnaden gör jag en liknelse:

Många svenskar kan beskrivas som 'invandringskritiska', men få av dessa är positivt inställda till 'nationalsocialister', trots att även de sistnämnda är 'invandringskritiska'.

Jag har följt en del debatter där amerikanska eller svenska MRA:er har medverkat samt läst en del om rörelsen och mitt intryck är att deras fokus är att försvara hustrumisshandlare, våldtäktsmän, pedofiler och incestpedofiler. Jag uppfattar dem som fruktansvärt obehagliga.

Är radarparet Dan Josefsson / Rickard L. Sjöberg influerade av eller rent av involverade i MRA-rörelsen?

Jag hoppas att en dylik eventuell koppling kommer utforskas och klargöras.

Vad gäller Monica Dahlström-Lannes har hon skrivit intressant om Hannes Råstam/SVTs 'Ulf-filmer', som jag menar i flera avseende tycks vara det manuskript som Dan Josefsson/SVT har följt i sitt arbete på 'Kevin-filmerna'. Det nära samarbetet med Thomas Olsson, delägare i advokatfirman Silbersky, är en av likheterna.

Mer: (FB) Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

--

En annan sak. Även jag intresserar mig för 'ansvarsfrågan', som ju alltid är nära kärnan i ett 'mediedrev'.

I onsdags fick SVTs 'dokumentärredaktion' (dokumentinifran@), efter hänvisning från 'SVT Publikdialog' (kontakt@), en tittarfråga från undertecknad om vem på SVT som tog beslutet att sända Dan Josefssons 'Fallet Kevin serie'. Public Service-medieföretaget har vid tidpunkten för detta inlägg ännu inte återkommit med något svar.

Apropå Harryssons MO, som du här är inne på en del, så finns det en vass polis som heter Olle Torge och som skrivit och gett ut ett litet häfte som handlar om vad/hur man lämpligen bör svara i förhör.
Just det häftet borde bröderna (C+R) ha läst då det begav sig. Och sedan tigit. Kanske att Harryssons glömska nu kan komma sig av att hon råkat läsa Torges skrift?

Jag fortsätter att titta på det sista videofilmandet.

Samma dag, den 26/10 förhörs Christian.
Han utsätts för regelvidrig utpressning, t ex "Om mamma får komma och du får viska till henne, då måste du berätta sen för oss! Där har vi en överenskommelse! Du berättar för oss, och sen blir det slut! säger Anders Forsman. Harrysson fyller i: "Ja det vill mamma också!"

Christian vill ha sin mamma med sig, men hon måste gå ut.
"Jag orkar inte", snyftar han. Efter tre timmar och fyrtifem minuters förhör ser han ut att falla ner på golvet, vikt som en fällkniv över sina knän. Harrysson och Anders Forsman drar hjälpsamt upp honom på stolen.
-Jag vill inte prata halvviskar Christian.
-Men du har ju varit så duktig! säger Harrysson och båda förhörsledarna stryker honom över håret och klappar honom på ryggen.
Efter nära fyra timmar har Christian inte erkänt något mord.
När Kevindockan togs fram visar han hur bröderna "hade hjälpt dockan att gå", oklart var och vart.
-Nu kan du peka här och visa vad du gjorde mot halsen, säger Harrysson och håller fram dockan.
Då skakar C intensivt på huvudet och säger:
- Det gjorde inte jag.
-Det gjorde du inte, nähä. säger Forsman.
-Vad gjorde du på Kevin då? frågar Harrysson.
-Inget.
När nästan fyra och en halv timme gått tar Forsman fram flygfotot ("igen") och visar C var händelsen utspelat sig.
Efter fyra och en halv timme har poliserna ändå inte fått Christian att säga att han dödade Kevin.

Men i intervjun senare säger polisledaren Rolf Sandberg:
- När dom berättar om själva händelseförloppet, då var dom stenklara! Där var dom stenklara, hur det hade gått till, vem som hade gjort vad och allt det dära.

Sen vill han inte bli intervjuad mer, han avbokar mötet: "Nej, det blir ingen mer intervju" svarar han.

Det är plågsamt att titta på dessa förhör som är en soppa av psykisk misshandel av barnen, med grymt manipulerande av en femåring och en sjuåring och ett skamlöst ljugande från en maktfullkomlig överhet.

Hur tror du att du själv skulle reagera om du var i intervjuoffrens skor?

[Yrsa Stenius: SVT använder lögner – och agerar domstol, Aftonbladet 2017-05-15]

Debattören: Vem granskar granskarna när drevet går i Kevin-fallet?

[//]

[Dan Josefsson/SVT] förespeglade de utredare som ställde upp för honom och hans team, att man skulle göra ett antal program om samverkan mellan polis, socialtjänst, psykologer och andra, vid utredning av brott med barn inblandade. Fallet Kevin skulle tjäna som exempel på hur väl samarbetet kunde fungera.

En av utredarna, kommissarie Rolf Sandberg, som initialt ledde förundersökningen i Kevin-ärendet, upptäcker en bit in i ”Dokument inifrån” redaktionens utfrågning att journalisterna närmar sig Kevin-ärendet på ett helt annat sätt än det på förhand uppgivna. Han förstår att han har blivit lurad och avbryter prompt allt samarbete med SVT.

Illa åtgången blir han ändå eftersom han sagt tillräckligt för att Josefsson & Co ska kunna klippa ihop till sin huvudtes: Förundersökningsledaren ville så desperat lösa mordet på Kevin att han hemföll åt brutala förhörsmetoder samt åt Sven Å Christianson som i strid med vetenskap och praxis uppmanade kommissarien att fortsätta på den inslagna vägen.

Övriga utredare som medverkat i programmet märker också att någonting är på tok och blir förvirrade, tveksamma och osäkra. Josefssons team från SVT har förberett sig väl på Kevin-fallet, intervjuoffren har på förekommen anledning inte gjort det. Man skulle ju tala om barnförhör på en mer övergripande nivå.

Resultatet av ett sådant redaktionellt upplägg blir förstås precis det Josefsson eftersträvar: Utredarnas uppgifter blir vaga och motsägelsefulla, fallet Kevin ter sig illa utrett, en ny rättsskandal är under uppsegling i tv-rutan.

[//]

Yrsa Stenius, författare, f.d. politisk chefredaktör för Aftonbladet, f.d. Allmänhetens Pressombudsman (PO)

Det är intressant att ställa Dan Josefsson/SVTs egen beskrivning av sitt arbetssätt i jämförelse med hur Yrsa Stenius beskriver det. Har Josefsson utelämnat något?

[Dan Josefsson/SVT, bloggkommentar 2017-05-17 08:50]

Jag och mina medarbetetare började strax efter sommaren 2016 intervjua poliserna som arbetat med Kevinutredningen. Vi sa att vi ville göra en dokumentär om mordutredningen.

Vi hade då ännu inte fått tillgång till förundersökningsprotokollet och att jag pratat med den utpekade familjen var en källskyddad uppgift.

Vi hann göra åtskilliga intervjuer med en rad utredare innan källor gav oss FUP:en, däribland Rolf Sandberg, Ingrid Harrysson, Anders Forsman, Mats Sjöblom, Henry Nilsson, Maria Bodin, Dahn Rööhs och Lennart Rammer.

När dessa första intervjuer gjordes hade vi alltså bara polisens egna uppgifter att gå på. Ingen blev lurad, och ingen har således sagt till Rolf Sandberg att dokumentären skulle handla om något annat än just mordutredningen. Samtliga intervjuer med mordutredare, polisens kriminaltekniker, rättsläkare etc handlar självfallet om själva utredningen.

Frågan är för övrigt varför någon skulle behhöva lura just Rolf Sandberg att ställa upp. Han har så vitt känt aldrig varit sen att prata om det fall som gjorde honom berömd. Se t ex programmet "Ondska" med Hasse Aro från 2006, där han hävdar att mordet "nästan" var "planerat" av 5- och 7-åringen.

Efter att vi fått förundersökningen av källor och börjat läsa den gjorde vi fler intervjuer. I våras hade vi bokat in en sista intervju med Rolf Sandberg där han bl a skulle ge sin syn på det som FUP:en avslöjat för oss om hur han i alla år vilselett sina chefer och allmänheten om vad som hände i de avslutande förhören med barnen. Vi ville även diskutera de 14 förhör som gjordes med familjen som gav bröderna alibi, och fråga varför dessa förhör gömts undan i 18 år. I sista stund avbokade Rolf Sandberg intervjun.

Jag är glad över att du noga följer dokumentären och hoppas att detta även gäller den tredje och avslutande del som ännu inte sänts när du skriver din övergripande analys. Där kommer svar på de frågor du ställer om etik kontra skuld. Kevinfallet löstes enkom genom brödernas erkännande, vilket Rolf Sandberg upprepat i otaliga sammanhang i över 18 års tid.

Men fanns det något erkännande? Den som tittar på del 3 får se.

Jag hinner tyvärr inte skriva utförligt just nu, men det var Rolf Sandberg som drog in SÅC. Se exempelvis följande i Hjelmgrens ena rapport:


Källa: http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf

Finns mer. Hinner inte rota fram det nu, men se ovan så ni håller er till rätt spår.

Magro
Om du med "intervjuoffren" menar de vuxna utfrågarna, om hur jag skulle känna mig om jag var i deras kläder, så skulle jag skämmas.
Dels för att jag i så fall låtit mig lockas med i en sorts kollektiv nära nog grupp- psykos, där alla enögt stirrade på en enda lösning. Och för att jag hjälpt till att hetsa mot "ett avslut", kosta vad det kosta ville.
Jag skulle också skämmas över att jag varit oprofessionell i min yrkesroll, det är inte rimligt att pressa ett ensamt barn i fyra och en halv timme. Det är oprofessionellt att mala samma fråga mer än hundra gånger till en femåring! (som tappert nekar).
Jag skulle skämmas över att jag inte tillät en snyftande sjuåring att få ha sin mamma med sig under ett mycket långt förhör, och ställa mig frågan varför detta ansågs nödvändigt?
(Det skär i hjärtat att se Christian snyfta "Mamma! Mamma!" och försöka hålla fast henne i hennes kläder när hon beordras att gå ut ut rummet.)
Det är mycket jag skulle skämmas över, manipulerandet "Din mamma får komma om du lovar att berätta!
De här barnen måste ha känt sig ensammast i världen.
Om Harrysson skäms idag vet jag inte, hon verkar i alla fall förskräckt, och säger "Det där var ju inte bra. Det var inte bra!" när hon ser de dokumenterade förhören med barnen.
Anders Forsman vrider sina händer och ser plågad ut när han tittar, och säger "Det här skulle ju aldrig kunna förkomma idag.
- Men magro, det är ju rart eller vad man ska kalla det, att du värnar om dessa vuxna barnaplågare ...

Ja, plågsamt är det rätta ordet. Jag förstår att bröderna känner sig befriade och friade - även utan att den nya utredningen ännu gett resultat. Det är så uppenbart hur dåligt detta gått till.. och det bästa: Att Harrysson blir förskräckt - helt vit, faktiskt - över sitt egna beteende..