Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Drunkmingen vid bryggan är säkert vid den tidpunkten en pusselbit, det ska bidra till familjens vilja att sälja, och då kan JM:s företag köpa, med de 30 silverpenningarna. Att det "inte får komma ut" från JM är logiskt i så måtto som hon då kan säga att hon inte ville att det skulle förstöra atmosfären (att hon berättat) -- vilket skulle göra hennes avsikter mindre uppenbara för föräldrarna. Mordet på AP sitter som en smeck i JM:s hänsynslösa maktplaner.
Så det finns all anledning att tro att JM är förmögen till långsiktiga och kallhamrade överväganden, och som du skriver är Granliden motivet redan första gången
Att jaga Granliden redan från första mordet känns relevant via undanhållandet av att han dött där, ordval som de facto handlar om risk för försäljning.
Hennes extrema fixering vid pengar, flyktingverksamhet med sig själv som mama är ett faktum.
Fortsättningsvis finns (förutom fixering och girighet) en total aversion mot systern som jag sammankopplar med ren avundsjuka och framgång företagsmässigt ihop med fadern. Hon påtalar att hon varit på undantag (p7:an) i hela sitt liv; en sjuklig avundsjuka som riskerar föda farliga tankar om man är störd, exceptionellt självcentrerad och inte har normala referensramar. Att det mynnar ut i en överfixering, en livsfarlig jakt.
Ett mord på självaste Granliden (Aki) är givetvis ett risktagande men eftersom hon verkar rejält störd kanske det inte bekommer henne; att det är ett spännande spel parallellt.
Lite som att spela "Risk" (familjespelet med krigsstrategier) väldigt, väldigt länge...
Hennes fixering vid att dessa två dör just på Granliden, att det sammanfaller och tjatas om likheter i tid och karma är nåt mer rubbat än bara en mening i förbifarten. Hon verkar insinuera nåt.
Aki hade hon väl kunnat eliminera vart som helst, hon har ju även försökt men Grand Finale blir sjöbotten vid Granliden.