Citat:
Ursprungligen postat av
Tinuviel
Nej, exakt. Instämmer.
Jag undrar hur det kommer sig att regeringen betraktar sjukvården som ett område man kan hantera med vänsterhanden?
Människor som är sjuka är fysiskt och psykiskt svaga. De är alltså m-y-c-k-e-t lättare för svenska politiker att trampa på (=hantera med vänsterhanden) jämf. med t.ex. s.k. ensamkommande påstådda barn (läs män i vapenför ålder).
De senare backas därtill upp av av en penningkåt lukrativ industri/industriellt komplex, som själv skor sig på verksamheten och har obegränsad tillgång till medias megafon.
-----
TILLÄGG
Vårdpersonalen ligger ganska lågt i media - dels då man alltför ofta går på knäna dels då arbetsgivaren inte ser med blida ögon på dem, som slår larm.
Vårdens olika personalkategorier verkar idag dessutom inte (i någon större utsträckning) se sig, som några som (bör) slåss för patienterna. (Du får rätta mig om du anser, att det är ett felaktigt intryck.)
Det enda, större och långvariga engagemang som jag kan påminna mig är somlig vårdpersonals engagemang för att gratis sjukvård (på svenska skattebetalares bekostnad) ska ges till dem, som väljer att uppehålla sig illegalt i landet. När det gäller t.ex. ransonering av cancersjukvård (eufemistiskt kallad för bristande "tillgänglighet") så kanske man ser ngn enstaka artikel ibland... men man ser *inte* någon långvarig, beslutsam kampanj (från sjukvårdspersonalen).
Att Svensson ska tvingas skänka sjukvård till dem, som upphåller sig illegalt i landet, engagerar tydligen (somlig) sjukvårdspersonal mycket mer - jämfört med (annan) sjukvårdpersonals engagemang betr. att (svenska) cancersjuka får en sämre vård.
Det är också anmärkningsvärt, att svenska s.k. journalister inte har dragit sig för att (mer än) antyda att sjukvårdspersonal talar i egen (egoistisk) sak, när problem inom vården har påtalats - något som jag aldrig sett svenska s.k. journalister antyda, när det migrationsindustriella komplexets aktivister kräver alltid mer, aldrig nog.