Citat:
Ursprungligen postat av
6nysningar
Är ju inte svårt att förstå, MR har drogat skitdroger från iran sedan 9-års ålder och hjärnan är fuckad för livet. Det går aldrig ur och faktiskt en skam att AH inte tryckt mera på det här och hur hans mående kan göra erkännandet svagt. JM själv har fått upptäcka hur illa ställt det eg var med hans knarkande och konfronterade honom i Norge. En tuff advokat har mycket att sätta täderna i.
Ska man tolka det som att det inte är någon idé att försöka rehabilitera narkomaner? Att dessa borde förpassas till livslånga förvar så att övriga skyddas från dessa?
Jag är skeptisk till ett sådant resonemang. Jag tror t.ex. att bakomliggande orsaker till missbruket kan angripas och om det görs på ett bra sätt så kan det minska risken för återfall. Men jag är närmast totalt okunnig om droger och drogmissbruk, så ta lätt på det jag skriver.
MRs situation är på flera sätt intressant. Exakt vilken betydelse för brotten har hans missbruk haft? Hur representativa är hans drogvanor för ensamkommande afghaner i stort? Varför kom han till Sverige? Visste han att det var fritt fram att ljuga om åldern? Visste han att missbruk inte var ett problem, om han bara kom till Sverige? Stenar som inte får vändas, men som kanske borde vändas?
En observation om MR är att brott och våld följer honom. Han beskriver det som att han inte har något ansvar för detta utan att det är yttre omständigheter som orsakat problem för honom. Hur sannolikt är det att en person ofta råkar illa ut utan att själv ha något ansvar för detta?
Kanske var MR ett närmast perfekt redskap för JM, som kunde använda honom som torped och sedan förpassa honom till en OD-grav när han var förbrukad? Kanske räddades han i sista stund av polisen?
–