Varför är det så svårt att få ex (pappor till barn) att fatta?

Som rubriken lyder. Varför skall kommunikationen vara så svår?
Jobbar som nattsyrra, och med mitt schema behöver jag hjälp vissa dagar, men papporna verkar tro att det här är min hobby.
Liknande erfarenheter?

Papporna? I plural?

När jag läser detta undrar jag vad du är för en bipolär när du måste posta inlägg på Flashback för att du inte klarar att hantera verkligheten. Du har ju särat för honom och du får ett par tusingar i månaden i underhåll och en massa andra bidrag. Du får lösa det eller så får du bita ihop. Du har själv satt dig i den situationen.

Fast hur tänkte du när du skaffade barn med två (eller ännu flera) olika män utan att vara säker på att dessa män skulle vilja ta sitt ansvar som pappor? Och speciellt med tanke på ditt yrke - även om du inte valt att bli nattsyrra så hade du förmodligen haft skiftarbete som krävde andra lösningar än vanligt 7-17-öppet dagis.

Du kan inte byta jobb då - söka till någon mottagning med kontorstider? Gå ner lite i tid med hjälp av de bidrag som du får - barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, underhåll eller underhållsstöd? Samarbeta med någon annan syrra i samma situation, så att ni passar varandras ungar? Mormor, farmödrarna? Eller ta det med kommunen, de är faktiskt skyldiga att erbjuda barnomsorg även nattetid om det är det som krävs för att en viss förälder i kommunen ska kunna ha kvar sitt arbete.

Eller försök få med papporna till familjerätten, så kan ni diskutera det där med en erfaren socionom som medlare.

Jaha, här blev man nedsågad på en gång, och diagnostcerad.
Jag har avsagt mig alla bidrag och annat fjams, allt jag vill är att få ett par reflektioner om hut man kan få folk att fatta att man jobbar natt.

Fast det ska du inte göra - avsäga dig bidrag av något slags missriktad stolthet - som ensam mor. Det är DU som ska ha de bidragen, inte alla horder av låtsasflyktingar som har kommit hit endast för bidragens skull. Och du jobbar ju, i ett viktigt yrke - du har ingen anledning att skämmas alls för att du söker det du har rätt till!

Du vill få papporna att förstås att du jobbar natt? Ska vi gå igenom detta metodiskt....
- Har du pratat med dessa personer och förklarat att du jobbar natt?
Om Ja, då vet papporna om detta och anser då att det inte är deras "jobb" att hjälpa till?!?
Om Nej, då räknar man isåfall att man har med tankeläsare att göra vilket inte är så troligt.

I en kommunikation så finns det alltid fler än en part, försök att kommunicera på ett annat sätt än det du försökt med innan. Att försöka från en annan vinkel än innan.

Måste det vara ditt ex som hjälper till? Finns ingen annan du kan vända dig till?

Varför ska papporna anpassa sitt liv efter ditt liv som nattsyrra? Vissa veckor har du barnen, andra har de barnen. Byt jobb eller använd nattdagis. Du får väl underhåll för barnen + se till att du får de bidrag du har rätt till.

Vadå "verkar tro att det är min hobby?" Du får ju berätta bra mycket mer utförligt om problematiken om du ska få nån slags hjälp här. Berätta mer allmänt om situationen runt ikring era liv med.

Det tror jag inte på, att du avsagt dig alla bidrag. Jag tror att du ljuger. Om du ljuger om en sådan sak, vad mera ljuger du om?

Va bra, så du skulle inte ha något emot om han fick ensam vårdnad? Varför ska ditt ex anpassa sig till att du arbetar natt?