Citat:
Ursprungligen postat av
heheho
Tror att rädslan att inte få mat på bordet ibland var större än byråkraternas rädsla för kommunism. Exempelvis hela helikopterindustrin var på väg att försvinna och man tryckte på med alla medel för att få ett krig, där man till slut lyckades och kunde tälja guld med pennkniv.
En gigantiskt krigsindustri efter WWII gick aldrig att banta ned på ett kontrollerat sätt och det är huvudorsaken till de flesta krig även idag. 60% av amerikanska budgeten går som bekant till försvaret räknar man nog så är det närmare 70%.
Orienteringssäsongen pågår så det är terrängspåret som gäller, inte hängmattan. Fy, fy.
Visst konvergerade det militär industriella komplexets intresse med rent militärt geopolitiska övervägande efter WWII, men en lokal överlägsenhet i konventionella styrkor för USSR på den europeiska teatern uppvägdes väl av det nya vapnet A-bomben.
Tillsammans med förhandlingar med det
sönderfallande tredje rikets ledning som i backspegeln vanns av väst så stod USSR inför de allierade styrkorna + Himmlers en miljon man starka SS. Och atombomben efter WWII. Först på 50-talet började USSR komma ikapp med sitt
A-bomb program. Då var kapprustningen igång som Olof Palme var djupt involverad i att deeskalera.
Under hela det kalla krigets tid så ägnade sig affärsintressen i väst åt att infiltrera USSR på alla nivåer. Inte minst genom maffian. Inte i syfte att införa demokrati utan att vinna kontroll över industri och naturtillgångar. Det var ingen tillfällighet att oligarkerna materialiserade sig som "ryssar" och "ägare" till industrier efter USSR fall. Det har varit en plan sedan länge och
Gorbatjovs väg passade inte in i dessa planer. När Olof Palme som en "go between" mellan Ronald Reagan och Gorbatjov verkade kunna lösa knutarna i det geopolitiska spelet, bla i södra Afrika blev det för mycket för dessa affärsintressen så de mördade Olof Palme, avsatte Gorbatjov och tillsatte sin man Jeltsin som delade ut godis till alla.