Arboga: Mord på Aki Olavi Paasila, 2015-08-08 och Göran Möller, 2016-08-03

Tack även till lasternassumma för hjälp med support och finputsning av filerna!

Jag såg förfrågningen om att beskriva mina intryck i rätten. De sista gångerna satt jag i medhörningssalen eftersom ljudet var bättre där. Tyvärr var det svårt att se ansiktsuttryck/minspel eftersom bilden var över hela sal 1 (utom åhörarna) och ingen var inzoomad...så därför antar jag att intrycken var desamma som man får enbart på ljudfil.

Det var märkbart att Johanna lättare grät när det som diskuterades rörde henne personligen än t.ex. som när Anki berättade om sitt kommande farväl till Göran, då det brast för oss åhörare och flera av oss satt och grät (vi grät mer än Johanna, hon torkade med ett papper lite i ansiktet så jag gissar att det kom nån tår, men alla reagerar ju olika, det fanns ju folk där som inte rörde en min över huvudtaget åxå). Hade jag sett det på TV hade jag tagit fram stora näsduken och snyfthulkat, men jag är å andra sidan kanske lite känsligare.

Mohammad rörde sig knappt ur fläcken, han satt med böjt huvud och lyssnade på tolken och satt och ritade tror jag. Lite som telefonkludd.

Samma vakt somnade ett par gånger, men det fanns fler vakter. Ordningsvakten var helskön och höll ordning på oss besökare. När det var domarens tur att prata och han var tyst en stund kunde man nästan se tankebubblan "hur ska jag ta upp det här med kaffepaus på bästa sätt". Han såg lite ut som Nalle Puh, fast med mustasch. Jag tycker att alla har gjort ett bra jobb (för alla inblandade). Wenna har bjudit på ett o annat småleende när Johanna har visat sin "trotsigare" sida. Skönt när domaren efter långa och lååångsamma pläderingar (jag förstår att sådant måste gås igenom noga och kanske långsamt) kommer på att tolken kanske behöver en paus (kaffepaus)? Men tolken säger att det går bra att köra ett tag till! Jag och min kollega tyckte att detta var intressantare underhållning än bio. Verkligheten fast overkligt, spännande och läskigt. Sorgligt och ofattbart. Vi kom överens om att inte hamna på andra sidan glasrutan.

Tack till tingsrätten som bjöd på automatkaffe!

Vi inväntar en spännande fortsättning!

Tack till er allihop för intressanta inlägg och åsikter, allt ska belysas och tas ställning till. Själv undrar jag varför Johannas telefon kopplade upp mot mast utanför huset när hon sa att hon var inne med tvillingarna i augusti 2015 samt kl. 07.05 på bryggan och varför det var så välstädat och varför hon inte svarade på vad det var hon hade ångrat som hon sa till (nån?) i bilen påväg hem (?)