Per Bjurman, finns det något om denne jätte?

Jag har länge undrat hur den här jätten försörjer sig? Skriver lite i AB som kan generera max en timme om dagen kanske. En NHL blogg som är OK men inte mer, lite tramsig för min smak. Önskar att Niva gillade NHL. Skiver lite annat om hur han sitter i bilköer m.m. som om det vore intressant hur kön fortlöper vid Norrtull. Biffens Musik, kan det ge något eller är det så att AB ser till att han kan betala sin lägenhet i NYC. Finns det något skvaller? Pojkvän?

Han är ju anställd som Aftonbladets New York-korrespondent. Så lägenheten är Aftonbladets men han förfogar över den så länge han innehar tjänsten.

Fyller 50 på fredag. Grattis!

Har han slutat på AB?

Nope.

Nog ingen höjdare att vara New York korre just för tillfället...

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...-fran-new-york

Du menar samma Per Burman som felaktigt påstod att Zucchero Fornaciari var en one hit wonder? Iallafall är han new york-korrespondent på aftonbladet?

"Journalisten" Per Bjurman?
Kolla vilka han hänger med i Njou Njoork.
Ett lönnfett skämt som kletar sig på svaga NHL-människor.

Vinnare?
Nä.
Horslyna.
Ja!

Ditt skämt.
Per Bjurman har mer på sitt CV än dom allra flesta i Sverige. Och att öht få detta CV kräver ryggrad och en god historik. Ett rykte och en etablerad roll i sin genre.

& Det där bär Per Bjurman upp. Denna briljanta journalist.
Och jag orkar inte förklara mer, den som vet den vet.

Mycket av det som kommit ur Bjurmans penna är riktigt hög svansföring. God kvalitet och en förmåga att binda band med människor inom branscher, där journalister är det värsta av allt.

Etablera kunskap om vem och vad Per Bjurman gör, har gjort och förväntas göra, innan du skiter ur dig pur okunnighet och ersätter med lite tjosan hejsan privata åsikter. Grymt dåligt underbyggt.

Han fick ett foto på Eddie Meduzas rövhål, med undertexten "Kyss mitt rövhål, undersåte!"

"Bjurre" har axlat sin mentor Mats Olsson arv. Han är en skicklig stilist i sin genre. Precis som Mats började han med att recensera skivor och konserter. Sedan blev han och Virtanen ett radarpar. Fråga mig inte hur dessa tvä blyga nördar lyckades, men de byggde hela Pulsbilagan själva. Rock, mode och lite finkultur blandades snyggt. Den helgbilagan kändes mer sold än Expressens töntiga variant.

Kring Millenieskiftet började Bjurman dejta en ung tjej som antagligen var ett fan. Hon brukade Dj:a på söder och han var alltid där. De gifte sig och skilde sig på rekordtid. Virtanen drog till NY för att vara korre, medan Bjurre började skriva mer och mer om sport. Ofta intressanta och med bra research.

Virtanen flyttade hem. Oklart varför. Han tog med sig lite för mycket av den fina världen hem och började knarka. Fick nog lite hybris. Bjurre tog över hans roll som korre, men fick rätt snabbt börja skriva om NHL istället. På sitt sätt. Vilket var lika mycket miljöbeskrivningar on the road. Passade honom perfekt.

Virtanen blev ett partymonster och den historien kan vi. Bjurre kan jag misstänka krökar en del. Men jag tror inte han ens varit intresserad av droger. Idag skriver han tyvärr väldigt lite om musik. Men hans krönikor om NHL tycker jag är bra läsning

Kan även rekommendera hans New York blogg, mycket läsvärd.

Tyvärr lite färre inlägg sedan hockeyn började igen

Vi tror, vi är inte säkra men vi tror vi nu på vårkanten år 2021 läste i di Weeknd Bjurres betraktelser ifrån sitt boende på ett Coronashilla Manhattan, N.Y, N.Y.

Förvirrade som vi är, så blandade vi först ihop Bjurre med Perre Hagman och postade i dennes skvadertråd.

Pinigt, e' bara förnamnet. Den därav numer i vår feja permanenta djupa rodnaden, får oss 24/7-lajva härkomst av amerikansk ursprungsbefolkning bättre än hr Henrik Skyffel.

Bjurre skriver i di Weeknd att alla gafflar i hans kökslåda i kvarten på Manhattan var väck en dag och att han måst' ha slängt dessa ihop med resterna av hämtmaten.

Detta, tänkte vi. Det är så en Får Ligga.

En kille i Giganten Strinbergs anda, som inte räknar över besticken efter en måltid. Kockrent.

Bjurre verkar ha det bra i Shilla Äpplet. Vi tror det fort löpande ramlar in deg för olika softa vardagsbetraktelser ifrån svenska redaktionerna.

Veckans Stil, sans Susanne L Jung: Vi skulle vilja se Bjurre i hatt, men vi inser effekten skulle va' vart (sic!) skall kannan me' mannen.