Citat:
Nja - lägg gärna lite tid på att titta på de relevanta ekvationerna för raketmotorer. Och betänk framför allt att röreseenergin växer med kvadraten på hastigheten - en bra raketmotor skall spruta ut låg masssa per tidsenhet men med extrem hastighet. Detta eftersom det betyder bra dragkraft i förhållande till bränsleförbrukning.
Men man vill inte ha något högt mottryck eftersom raketmotorer - trots att det är lätt att tänka så - inte producerar sin dragkraft via högt tryck. Ville man ha högt tryck skulle man ha en smal dysa som skapar en pennformad stråle. Anledningen till att dysorna breddar ut sig är just för att man vill bli av med trycket och "översätta" från högt tryck till lägre tryck men i stället högre gashastighet. Detta är även anledningen till att dysorna ser annorlunda ut för första steget där man skjuter från 1 atmosfär luft och sista steget där det är vakuum eller åtminstone väldigt nära vakuum.
Ett problem är att tryck beror av temperatur och massa. Och kan du inte leka med temperaturen måste du ju öka massan för att öka trycket. Så vill du trycka upp en raket via högt tryck och behöver fyrdubbla trycket behöver du fyrdubbla mängden massa i form av bränsle du förbrukar. Det är massa som du sedan inte har nytta av när du vill få din raket att flyga långt.
Kör du "klassisk" silo så har man kanaler för att ta hand om utblåset - du kan t ex se bilder där det sprutar upp eld i strålar bredvid själva raketen. Allt för att säkra att det inte byggs upp onödigt mottryck samt för att undvika att raketstrålen skadar raketen.
Det man dock hellre vill göra är att köra just kanister. Så raketen finns i ett rör med just rätt diameter. Och så använder du en helt separat (fast placerad) gaskälla i själva silon (som ju kan välja bättre bränsle mm) som skapar gastryck och blåser ut raketen. Därefter tänder raketmotorerna när raketen redan är uppe i luften och inte behöver slåss med mottryck.
Du kan använda billigare och/eller bättre bränsle för en separat gaskälla. Och du behöver inte ha de tokheta gastemperaturerna som du får från raketmotorn. Blir mer som krutladdningen i en krockkudde. Ser du uppskjutning från nyare silo ser du bara rök men ingen eld när raketen kommer upp. Först därefter blir det eldsprut när raketmotorerna går igång.
Genom att trycka upp raketen så sparar man flera ton raketbränsle. Detta innebär en högst väsentlig ökning i maximal distans. Samtidigt får man en annan fördel - samma raket kan klara samma prestanda både när den skjuts från silo, eller när den skjuts från "vanlig" avskjutningsramp typ SpaceX-uppskjutningar eller när man kör runt och skjuter iväg från en lastbilsbaserad ramp.
Men man vill inte ha något högt mottryck eftersom raketmotorer - trots att det är lätt att tänka så - inte producerar sin dragkraft via högt tryck. Ville man ha högt tryck skulle man ha en smal dysa som skapar en pennformad stråle. Anledningen till att dysorna breddar ut sig är just för att man vill bli av med trycket och "översätta" från högt tryck till lägre tryck men i stället högre gashastighet. Detta är även anledningen till att dysorna ser annorlunda ut för första steget där man skjuter från 1 atmosfär luft och sista steget där det är vakuum eller åtminstone väldigt nära vakuum.
Ett problem är att tryck beror av temperatur och massa. Och kan du inte leka med temperaturen måste du ju öka massan för att öka trycket. Så vill du trycka upp en raket via högt tryck och behöver fyrdubbla trycket behöver du fyrdubbla mängden massa i form av bränsle du förbrukar. Det är massa som du sedan inte har nytta av när du vill få din raket att flyga långt.
Kör du "klassisk" silo så har man kanaler för att ta hand om utblåset - du kan t ex se bilder där det sprutar upp eld i strålar bredvid själva raketen. Allt för att säkra att det inte byggs upp onödigt mottryck samt för att undvika att raketstrålen skadar raketen.
Det man dock hellre vill göra är att köra just kanister. Så raketen finns i ett rör med just rätt diameter. Och så använder du en helt separat (fast placerad) gaskälla i själva silon (som ju kan välja bättre bränsle mm) som skapar gastryck och blåser ut raketen. Därefter tänder raketmotorerna när raketen redan är uppe i luften och inte behöver slåss med mottryck.
Du kan använda billigare och/eller bättre bränsle för en separat gaskälla. Och du behöver inte ha de tokheta gastemperaturerna som du får från raketmotorn. Blir mer som krutladdningen i en krockkudde. Ser du uppskjutning från nyare silo ser du bara rök men ingen eld när raketen kommer upp. Först därefter blir det eldsprut när raketmotorerna går igång.
Genom att trycka upp raketen så sparar man flera ton raketbränsle. Detta innebär en högst väsentlig ökning i maximal distans. Samtidigt får man en annan fördel - samma raket kan klara samma prestanda både när den skjuts från silo, eller när den skjuts från "vanlig" avskjutningsramp typ SpaceX-uppskjutningar eller när man kör runt och skjuter iväg från en lastbilsbaserad ramp.
situationen du beskriver gäller en missil i "vanlig" luft och att optimera det och detta är så klart den vanliga situationen. men det är självklart att högre omkringvarande tryck kommer att ge högre motoreffektivitet (men högre luftmotstånd).
vägg på hangarfartyg:
http://s.hswstatic.com/gif/aircraft-carrier-7.jpg
det handlar inte om det du skriver utan om "greppet" eller vad man ska kalla det. friktionen kanske. vilket är ett senare steg i framdrivningen.

Har du?
