Citat:
Ursprungligen postat av
CrispyKreem
För övrigt är sambandet mellan partisympati och skattning inte helt klarlagt.
Tänkte göra ett litet inspel i tråden angående SDs siffror i SCBs undersökningar. För den som inte orkar läsa ett långt inlägg så kanske det ändå är intressant att kolla in min länk mot slutet.
Ibland hör man resonemang som går ut på att väljare står närmare ett annat parti men röstar på SD för att signalera missnöje, och att detta skulle förklara skillnaden mellan ”partisympati” (PS) och ”val idag” (VI). Även om det säkert kan ligga något i det så tror jag inte att det är en speciellt viktig faktor. Andra resonemang går ut på att SCB illvilligt manipulerar sina siffror i syfte att missgynna SD, och därför successivt ”skruvar ner upp-viktningen” av VI jämfört med PS. Det ger jag heller inte mycket för. Här är istället min förklaring till varför siffrorna ser ut som de gör.
En betydande andel sverigedemokrater vill inte ställa upp på OU och en del av dom som ändå ställer upp svarar något annat än SD. Dessa osynliga SD-väljare är ett stort problem för OI. Just SCB är intressanta eftersom de producerar två OU-varianter baserat på samma undersökningsdata. Metoden för de två varianterna skiljer sig åt på ett antal punkter men den enligt mig viktigaste skillnaden, åtminstone för SD, är att VI viktar på val av parti vid senaste val, något som PS inte gör.
Att vikta efter hur man röstade i föregående riksdagsval betyder inte att man räknar fram ett viktat medelvärde mellan senaste valresultat och aktuella undersökningsdata, något som då och då antyds i tråden. Vad det innebär är istället att man korrigerar eventuella skevheter i en OU så att den blir representativ med avseende på hur befolkningen som helhet röstade i senaste valet. Till exempel, om endast 6.43% i en OU svarar att de röstade SD i senaste valet 2014 så får man lov att räkna dessa svar dubbelt eftersom vi vet att det egentligen var 2*6.43 = 12.86%. Detta är i teorin ett kraftfullt verktyg för att ”återskapa” de osynliga SD-väljarna. Ett problem är dock att det bara fungerar på gamla väljare – det biter inte på de som tillkommit sen senaste valet då ju dessa var moderater, sossar, osv, och man kan inte se att de ”saknas”. (Ett annat problem med denna typ av viktning är att folk faktiskt inte alltid minns hur de röstade i senaste valet. Dessutom finns det belagt att människor använder ”minnesförskjutningar” som en psykologisk försvarsmekanism.)
Nu är vi redo att ställa upp en enkel matematisk modell! Låt oss först införa beteckningar för andelen gamla SD-väljare, g, som röstade på SD i det senaste valet, och andelen nya SD-väljare, n, som har tillkommit därefter. Här är g konstant under en mandatperiod medan n kan variera över tid, n = n(t). Om vi förenklat antar att alla gamla väljare fortfarande röstar SD, dvs att valen fungerar som en backventil, så är väljarstödet vid en tidpunkt t
g + n(t).
En enkel modell av PS fås nu genom att anta att de icke osynliga väljarna alltid är en konstant andel, f, av väljarstödet,
f (g + n(t)).
En enkel modell av VI fås på liknande sätt men vi antar nu att viktning på senaste val återskapar de osynliga gamla väljarna, så att f inte verkar på g
g + f n(t).
Av olika anledningar tror jag dock inte att viktning på senast val återskapar exakt alla gamla väljare, därför modifierar jag modellen för VI genom att införa en parameter r som bestämmer till vilken grad viktningen på senaste val fungerar för gamla väljare,
r g + f n(t).
Med hjälp av alla SCBs mätningar av SD i både PS och VI från och med november 2010 fram till idag har jag sen skattat n(t) vid alla mätperioder (14 st), samt värdet på parametern f (ett värde per mandatperiod). Värdet på parametern r kan inte identifieras från SCBs data, men om den sätts till 93% (dvs viktningen på senaste val återskapar 93% av de gamla väljarna) så stämmer modellen ungefär överens med valresultatet. Detta ligger även i linje med det faktum att flertalet OI med en metodik liknande SCB alla låg lite under valresultatet 2014 i sina första mätningar efter valet.
Värdet på f för mandatperioden 2010-2014 blev ca 51%, och för nuvarande period ca 57%. Detta ska alltså tolkas som att knappt varannan SD-väljare är en osynlig väljare.
Modell och data finns även illustrerade som en figur här.
Som referens har jag lagt in Sentios mätningar. Modellen är inte på något sätt skattade med hjälp av dessa men det är intressant att jämföra.
Som man ser i figuren så är differensen mellan data från PS och VI ganska konstant inom respektive mandatperiod. Detta är precis vad differensen mellan modellerna säger
r g + f n(t) - f (g + n(t)) = (r - f) g,
vilket blir ca 2.4 pe för mandatperioden 2010-2014 och ca 4.6 pe för nuvarande mandatperiod.
Anledningen till att det procentuella förhållandet mellan VI och PS minskar inom respektive mandatperiod beror helt enkelt på att SD växer. Ju mer SD växer av nya väljare, desto mindre – relativt sett – blir den andel gamla väljare som VIs viktning kan återskapa. Detta syns också om man jämför VI med skattningen av det faktiskt väljarstödet: ju mer SD växer jämfört med senaste val, desto mer fel hamnar VI.
Denna modell är visserligen en kraftig förenkling av en komplex verklighet, men kan förhoppningsvis ändå ge en trolig förklaring framförallt till varför SCBs siffror ser ut som de gör i stora drag, samt kanske i viss mån avslöja vad de säger om SDs faktiska väljarstöd.