Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Det finns sätt att dra blickarna till sig och framstå som skyldig. Till något. Minnas kristallklart ibland och andra gånger inget. Dra till med intellektuella formuleringar, långa citat eller själv påminna om detaljer. Erkänna delar av ett skeende men inte ens svara på vissa delar. Det verkar både narcissistiskt och mytomaniskt. På mig.
MrsP

Hoppsan! Nej Nej inte bryr du dig om små retliga "glåpord" utan så där spontant fräckt kikat du in och bemöter dem utan att de rört dig det minsta herr Ullberg! Och som alltid med ett ordval som får en att läsa dem om och om igen, i olika hastighet.

Hur har du det nu för tiden? Har du någon teori gällande Helenas försvinnande PU? En som INTE inkluderar dig då.
Alla verkar ha sina egna små teorier och misstänkta. Det snackades, du rörde dig ute, klart du också spekulerade?

Nyfiken hur PR tänkte med.
Detta gick knappast någon oberörd förbi .

Misstänksamhet kan föra en dit man vill. Den är förförisk på sådantvis att den bekräftar ofta det man "tror" och vill.

Så sant mrsPollifax.

Bra skrivet👍 Kom du på allt detta själv? Du verkar vara den enda som är påväg att lösa den 25 åriga gåtan😂😂. Kämpa på👍🙏.

Trampades det på en öm tå? Oj!! Vad tokigt det blev där då.....
Men du Ullberg, vad är din åsikt i allt detta?

Så är det. Så fort det närmar sig de aktuella alibina (eller andra likvärdiga parametrar) stiger temperaturen med en gång. Det är dem som vi ska sikta in oss på - plus tre, fyra personer ytterligare (och jag vet precis vilka dessa personer är). Det räcker med att få en av dem att börja tala så faller alltihop ... Och den personen som först öppnar sig blir min hjälte i den här tråkiga historien, oavsett skälet/skälen till varför det har dröjt!

(Inte heller jag har PU som huvudkandidat, men steget till huvudkandidaten är inte långt.)

Det har jag delgivit många gånger innan att jag inte har någon åsikt. Men förstås har många andra en åsikt i att jag inte har någon åsikt. Det brukar vara så det fungerar när allmänna opinionen kräver konsensus. Sedan finns en önskan om att ej bli tilltalad vid namn. Jag är ingen offentlig person.

Nej, du behöver inte fantisera ihop massa våta drömmar om att något skulle vara känsligt. Du kan prata med vilken du vill, det finns inget att hämta ändå. Du är i en Återvändsgränd och jag börjar tycka att det är rätt åt dig. Först har jag bedrövat mig över hur fel ni är ute och kastar bort er tid. Men gör inte det längre utan hoppas bara att smällen eller kraschen inte blir allt för hård när den väl kommer. Någon gång kommer du inse hur jävla fel du var ute när det gäller mig. Då du säkerligen kommer försvara dig med "att jag trodde det var så".

Nej det är du inte, det stämmer! Ber om ursäkt för tilltalet. Eftersom du valt att träda fram så tänkte jag..... Fel av mig!

Jag förstår inte PU, varför du snurrar till det så. Jag får en känsla av att du vill synas men inte ge något. Offentlig eller inte! Vad vill du åstadkomma med att snurra så?

Jag frågar här och nu för att jag vill höra din åsikt just här och nu.

Och så var det PK:s vittnesmål om besöket i lägenheten ... Rivsår på kroppen, skadad läpp, skitig, hysterisk och bönande om alibi för natten. Ljuger PK (även om han kanske utelämnade viss information)? En rak och enkel fråga: Ljuger PK?
Och så tagga ner med språket och attityden.

Jag la också märke till detta och blev något förvånad att så hade skett. Du är helt riktigt ingen offentlig person utan skall omnämnas med initialerna PU.