Min pappa trycker ner mig

Jag vet inte vad jag ska göra eller säga. Det är något fel på honom. Han blir som en annan människa när kompisar är över för han använder deras energier till att ljuga. Den enda han vågar spela maktspel på är mig.. Jag bor vanligtvis inte vid honom men brukar åka hit när jag är på bra humör och alltid så fort jag kommer därifrån mår jag så mycket bättre men alla tankar om hur han trycker ner mig hemsöker mig tills jag är säkert hemma. Igår så körde han upp en sak mot strupen på mig och skulle fråga mig en sak, jag tog upp det med honom sen var det okej men ett tag senare när vi går in från grillen så går han bakom mig och klipper med saxen som för att säga "jag går bakom dig med saxen nu och det finns inget du kan göra åt det" eller nåt. Han vågar bara vara nedlåtande mot mig och det tär på mig. Jag har varit deprimerad länge och jag orkar inte med hur han beter sig. Han är ju en energi tjuv så han kanske inte pratar för att jag mår dåligt? Är allt mitt fel? När jag har ångest trycker han ner mig, när jag är tystlåten är han det med och när jag känner mig glad pratar han på glattan vilt. Vad fan ska jag göra?

Det bästa alternativet anser jag vara att säga upp kontakten med din far. Det låter kanske hårt och absolut ingen enkel sak att göra men det är ju bara destruktivt att fortsätta träffa personer som trycker ner en. Varför tror du att det är ditt fel?

Man måste inte ha kontakt med sina föräldrar, speciellt om de bara får en att må dåligt.

Vad gjorde han egentligen med saxen sa du?
Gick bakom dig och busade och klippte i luften så du skulle bli "rädd"?

Är det annat som händer eller som han säger är de kanske annat...

MEN EN SAX BAKOM DIG? HAN BUSAR ME DIG FRAMFÖR DINA POLARE? SO WHAT? HAN ÄR EN FARSA OK

Låt din pappa vara ifred! Om du inte är nöjd med honom, kan han sitta där och trycka ner dig i onödan! Han verkar vara självisk och bitter. Låt inte det gå ut över dig! Han är din pappa och hans uppgift är att styrka dig i allt du gör som är bra, och att stötta dig i allt du gör som är dåligt! Kan han inte leva upp till det, är han inte värd den respekt han förvänter sig av dig. Ta en låååååååång brake från honom, så kanske han börjar fatta?

Det är inte alltid så enkelt som du tror...En farsa vet inte alltid vad han gör......

Jag tänker ta en lång paus från honom. Tack alla för svar

Så jävla bra! Ja gör det! Och bl din egen man nu!

Tänker och känner du fortfarande såhär som du beskrev i tråden om din far?

Är detta verkligen sant eller är detta också hallucinationer och så vidare? Med tanke på det du nämnt i andra trådar, mannen i bussen t.ex. Det är ju hallucinationer?

Ja det kan ha varit paranoia. Jag tror mig märka saker som inte finns där, eller nåt. Jag och pappa har kontakt igen men det där med saxen var jävligt onödigt. Jag hade tänkt på det

Nej det gör jag inte. Kort å gott

Skönt! Jag hade på känn att det "bara" var vanföreställningar och paranoia.
Jävligt att du ska behöva dras med det.