Citat:
Ursprungligen postat av
baggebo1
Metakommentar:
Här på flashback anklagas jag ofta för att vara ett "troll" som "splittrar rörelsen", "försöker skapa osämja" osv. Detta t.ex. för att jag kritiserar en nystartad organisation som kopierar en manual från Daily Stormer men plockar bort allt om judar. Eller för att jag kritiserar organisationer och individer som åker till Ukraina och går med i ZOG:s väpnade styrkor. Sånt ska man inte göra. Vi ska vara en enhet. Men: När det gäller helt opolitiska privata saker, då jävlar visar det sig att varenda person som anklagat mig för att trolla och splittra är de värsta hatarna. Här finns ingen "gemensam grund" att samlas kring. Här finns inga nyanser. Här ska väljas sida, exkommuniceras och brännas.
Metaslutsats:
"Rörelsen" tycker att kritik av politiska frågor är hets och splittring, att diskutera uteslutning av personer som gör galna politiska ställningstaganden är vansinne. "Rörelsen" tycker däremot att kritik och uteslutning pga opolitiska privata angelägenheter är av högsta värde, här är man snarare en splittrare om man inte hakar på drevet.
Jag vet inte? Men en nationell rörelse som inte får kritiseras politiskt, men gärna personligt och privat, är inte det snarare en kult eller en sekt?
Träffande analys!
Nationella får ha nästan vilka politiska åsikter som helst, kan till och med skjuta på varandra i stormakternas proxykrig, men om nån inte har 100% samsyn på kulturella aspekter som sexualmoral så måste denna person bannlysas från rörelsen.
Anledningen till att det är så här är att varje politisk rörelse genom sin kamp skapar sin egen kultur. Det är omöjligt att ge sig hän åt kampen utan att samtidigt tillsammans med de andra kämpande skapa en egen kultur.
Tanklöst snack om att "återskapa" en "svensk", eller "traditionell europeisk" 1800-tals kultur, eller återskapa kulturen innan Franska Revolutionen, är populärt men utan förankring i verkligheten.
Det sägs så ofta att de som kämpar gör det för "sitt folks kultur", men detta är en löjlig uppskattning. Därför att de som kämpar skapar sin egen kultur och det är denna kultur som kommer att påtvingas det besegrade samhället.
Det är bara naturligt att ingen av motståndets organisationer är starka nog att bestämma hela oppositionens politik. Sådant sker som regel först efter maktövertagandet. Då startar utrensningarna av oliktänkande, som innan har setts på som en kämpande tillgång.
Men kulturen å andra sidan skapas av de kämpande fotsoldaterna, under kampens gång. Därför är kulturen inte heller rationell, eftersom massan inte är det. Den kultur som skapas av de inblandade i kampen är inte en kultur för övermänniskor, är inte en kultur som passar intellektuella - är inte en nylibertariansk kultur anpassad för de intelligentaste 2 procenten, medan resten går under på soptippen - det är en kultur anpassad massan, det vill säga per definition en känslostyrd, banal och "enkel lösning".
Det spelar ingen roll hur jag som privat, civil person, ser på saken personligen. Jag hade visserligen velat sköta saken "som ett företag", logiskt, på det sätt som maximerar vinsten. Men detta handlar om något annat.
Citat:
"När andra ungmör drömde med längtans undran
Om kärlek, du krönd med Vårens mest kärleksfulla ljus
Under blå himmlar drömde du om åskan,
Under morgonen drömde du om natten."