Bytte eller böt?

Det finns ju ingen myndighet som bestämmer över språket utom när man inte får säga "neger" och liknande. Den svaga formen är den ursprungliga. Annars är det vanligaste att starka verb blir svaga istället. Simma, smälta, hjälpa osv är idag svaga på svenska men var förr starka och motsvarande verb är starka på tyska och delvis också på engelska.

ändelsen yta böjs som öt

knyta - knöt
ryta - röt
tryta - tröt
bryta - bröt
byta - böt

Ut ett indoeuropeiskt perspektiv så handlar det här busenkelt om ”klass 2”-verb. Dessa verb böjs: bjuda – böd – budit, ljuga – lög – lugit, skjuta – sköt – skutit, osv

På 1700-talet bestämde sig dock svenska folket för att utöka j:et till alla former. Så en obuden gäst => en objuden gäst.

På fornsvensk tid tillbakabildades utvecklingen av ju:et efter vissa konsonanter, -ju- => -y-; tex frysa, stryka, nypa, knyta, smyga, flyta …

Vissa ”klass 3”-verb (som tex böjs stinka – stank) har i fornsvenskan poppat över till klass 2 pga en östskandinavisk ljudutveckling som orsakar -ju- framför -ngw- och -nkw-, tex sjunga, sjunka.

Sen har vi ju en del svaga verb som naturligtvis inte har ett skvatt med detta att göra; lysa – lyste, byta – bytte, osv. Det heter alltså INTE böt.

En lurig verbklass är förresten stupa – stöp, sluta – slöt, suga – sög, osv. Åtminstone jag själv har svårt att fatta hur detta har uppstått.

Som skrevs ovan är den enkla tumregeln huruvida verbet ursprungligen är starkt eller svag att undersöka supinumformen. Ursprungligen starka verb är även så i supinumformen (flugit, sprungit) men inte strypt, bytt och lyst. Det finns alltid undantag: nypa har också fått en stark supinum i nupit.

En trevlig artikel om nykonstruerade starka verb (t ex ströp, böt, lös) finns här.

https://dialektologisallskapet.se/November%202013%20-%20Gerd%20Eklund%3A%20Lös%20och%20lyste