En från ambulanspersonalen har skrivit ett för mig extremt förvånande inlägg:
"Inte många verkar bry sig om att ambulansen blinkar ihärdigt och intensivt blått för att få utrymme nog att komma fram till dem som troligtvis ligger och dör bakom huset. Så skriver signaturen "Niklas, sjuksköterska på ambulansen i Umeå" om festen på Tvistevägen."
"Helgen var hektisk för ambulanssjukvården. Personligen var jag med om så många allvarliga körningar att jag efter att ha jobbat fredag, lördag och söndag natt är slutkörd. Under lördag natt var ambulanserna i Umeå under mycket hård belastning. Alla tre ambulanser i stan körde i princip hela natten, vilket är sånt som händer då och då. Ambulansen i Vännäs stöttade oss genom att ta flera körningar i stan. Vi var i princip aldrig på station mer än några minuter och maten blev bara halvt uppäten.
Det är någon gång kring midnatt tror jag. Sökaren tjuter och vi får till en början bara lite information. Jag minns ”Prio 1, Fall från mer än tre meter, Tvistevägen”. Just tre meter är av anledning att det är en höjd då skadebilden kan förväntas vara allvarlig eller mycket allvarlig, till och med livshotande. Ytterligare information kommer när vi är på väg ut. Någon har fallit från ett tak, cirka tio meter rakt ner i marken. Ett hopp från högsta trampolinen fast utan att det finns vatten under.
Utan att gå in på hastighet och kinematik i detalj kan både jag och du som läser detta inse att om tre meter är riktigt dåligt så är tio meter många, många gånger värre (i kvadrat). Ett fall från tio meter är livsfarligt, det är något som man dör utav.
Jag är först fram till personen som har fallit. Jag förväntar mig inte att hen ska vara vid liv, men jag är glad att ha fel. Skadorna går jag inte in på, men omständigheterna som jag nämnde tidigare gör att vi inte kan göra annat än att förutsätta att personen har ådragit sig livshotande skador. Det blir prio 1 till akuten och ett stort traumalarm dras – ett resurskrävande larm inne på sjukhuset som omfattar personal från akuten, narkosen, röntgen, med flera.
Efter uppdraget byter jag och kollegan plats. Han ska vårda nästa patient och jag ska köra, det är så vi brukar göra. Vi sitter en stund och förundras över vilken tur personen hade och att festen på Tvistevägen måste ha tagit slut efter en så allvarlig olycka.
Det tjuter i sökaren igen. Det är exakt samma larm. Exakt samma. ”Nej” säger kollegan, ”det är två personer den här gången”. Vi åker dit igen, med värre förväntningar än första larmet.
Det är nu det blir hemskt. Det är fullt med folk på cykelvägen. Unga vuxna som festar. Vi kommer med blåljus, men det är som att ingen riktigt tar notis om oss. Jag startar sirenen, mitt i natten, någon enstaka meter från folkmassan för att påkalla fri väg. Folk sätter fingrarna i öronen och tittar irriterat på oss. De flyttar sig inte något vidare. Min kollega hoppar ur och röjer undan ett hav av cyklar för att skapa väg för ambulansen. Någon hjälper honom, men de flesta tittar bara på.
Kollegan försvinner bort till de skadade och jag försöker komma närmare skadeplatsen med ambulansen. Jag ropar åt folk att akta sig, att backa, att inte vara i vägen men flera personer skriker bara tillbaka åt mig i stället för att följa mina uppmaningar. En del slår på ambulansen när de tränger sig förbi för att komma fram till dansen och festen framför dj:n. Inte många verkar bry sig om att ambulansen blinkar ihärdigt och intensivt blått för att få utrymme nog att komma fram till dem som troligtvis ligger och dör bakom huset.
Det är som att jag och ambulansen inte syns och hörs.
Till slut lyckas jag parkera och springa bort till de skadade. Det kommer en ambulans till efter några minuter – vi har tur som har en ambulans som precis lämnat av en patient på akuten. De har samma problem att ta sig fram. Vi lastar de två personerna så fort vi kan och transporterar dem till akuten fortast möjligt, prio 1.
Dagen efter visade en kompis kommentarer på Jodel. Det skojades om de som föll och ju elakare kommentarerna var desto fler likes hade de fått. Hur kan någon skriva något så hemskt? Och alla ni som inte flyttade er, kommer ni göra om det? Kommer ni slå på ambulansen? Eller kanske tar ni det ett steg längre nästa gång? Kommer ni kasta saker på ambulansen eller oss som jobbar i den?
Jag hoppas att du tar en stund att fundera på vad som egentligen hände på Tvistevägen i lördags natt och hur du hade önskat att det var om det var din kompis som hade fallit ner.
Jobbig tanke? Jag vet. Jag har haft den i skallen sen i lördags och den blir bara sjukare ju mer den får snurra i huvudet.
Niklas, sjuksköterska på ambulansen i Umeå"
http://www.vk.se/2011956/ingen-verkade-bry-sig-om-ambulansen
