Varför SD vuxit starkt!

Med risk för att denna tråd mycket väl kan uppgå i redan existerande fortskrider jag.

Varför har SD vuxit till det det är idag?
Givet har vi invandringskritiken och politiken som i mångt och mycket nästintill stått omatchad sedan krigen i MÖ börjat, Afghanistan, Irak, "den arabiska våren" och framförallt Syrien. Man var ensam om sin ståndpunkt och övriga hade i princip samma svar fast i olika utföranden. Som vi alla bevittnat har invandringen tagit högre prioritet dem senaste åren. Att en grupp sprungen ur de högerextrema rörelserna hållit ihop så pass hårt som man gjort är imponerande ur svensk synvinkel, dock har vi sett splittringar, avhopp m.m.

Det jag vill belysa är dock inte SD:s politik utan övriga partiers alltmer påtagliga splittring.
SAP t.ex splittras i vänster- och högersossar. Vänstersossar blickar bakåt och saknar det gamla partiet som förespråkade mer statlig makt, mindre privat marknad o.s.v. Denna roll har numer V tagit över och i viss mån SD.
Högersossarna kan ge med sig vad gäller detta men håller hårt på t.ex fack och jämställdhet. Även här ser vi många som gått över till SD då man där är mer marknadsliberala men även håller hårt på fack, svenska modellen o.s.v.

Moderaterna har sedan de "Nya moderatera" lidit hård splittring. Gammelmoderater känner inte längre igen sig och man har lockat anna publik. Många gammelmoderater har gått över till SD och ett riktigt konservativt parti finns inte förutom KD, dock är det alldeles för många POI (politiskt oinsatta) som tror att måste vara kristen för att rösta KD.
Men framförallt är det kanske värdegrunden som skiljer KD och M, individualism kontra kollektivism.

Så att SD vuxit så som det har har inte enbart med dess politik och Åkesson att göra utan framförallt dem två större partiernas nutida orientering och splittring.

Tankar?

Man kan också se det som SD har växt på grund av att folk är trötta på pk. Detta ser man också i många andra länder t.ex. USA där folk röstade in Trump för att han står för en protest mot politisk korrekthet. Den politiska korrekheten har även gjort att många pariter börjar likna varandra och därför finns inte längre tydliga skillnader så därför finns ett missnöje, en splittring och en identitetskris i övriga pariter antar jag.

Idioterna inom den sk oppositionen har givetvis varit en bidragande faktor. Och vem vid sinna sinnes fulla bruk skulle kunna se Annie Löf som statsminister?

Tror jag ej. Va ingen som rösta på sd då det alltid funnits moralkärringsr i världen . Läs mitt första inlägg så förstår du lättare

Jo, denna s.k "Politisk korrekthet och inkorrekthet" tycks styra folket påtagligt. Det bekräftar dock bara att de flesta är POI. Enkelt sagt, han säger det jag vill höra, det röstar jag på oavsett omständigheter!

Skillnader finns mellan partierna, stora skillnader vad gäller synen på samhället, individualism, kollektivism, nivåer av marknadsliberalism m.m.
Men det står inte i fokus numera, som du påpekar är det "politisk korrekthet och inkorrekthet" som är största fokus.

Demokratins baksida, låt idioter bestämma och idioten skall styra!
Gäller båda sidor i detta svartvita tänk måste jag väl påpeka!

SD brukar ju beskyllas för att de saknar kultur. Dock så finns det ju en hel del kultur som ligger rätt nära.

Det är väl knappast någon som säger att Sabbaton är "vit makt musik", UT däremot kan väl sägas vara det, även om de inte har några texter om negrer osv. så spelar de i huvudsak nationalistisk musik.

Inget större mediadrev mot sabbaton trotts deras uppembara "rötter i det bruna" eller vad fan dom brukar skriva?

Även om det är OT måste jag belysa att Sabaton väl inget öht har med nationalism o.s.v att göra, aldrig hört eller läst liknande heller. Kanske lyssnar bruna på dem men i sig själva har de inget specifikt nationalistiskt eller Tyskland-romantiserande i deras andra världskrigstexter.

SD måste därutöver påpekas ha massa kultur, går man på linjen att de är sprungna ur de svenska fascistiska eller nationalsocialistiska rörelserna finns massa kultur och tolkningar därbakom. Vem beskyller SD att sakna kultur? De som anser att svensk kultur är SIN kultur!?

Dessa är en stor del av de jag bevittnar splittrar partierna.

Varför har S bestämt över Sverige under i stort sett hela 1900. talet?
S har 1 maj som deras dag med fackföreningarna tätt intill sig. Så vad är det dom tågar mot på 1 maj? Det är ju dom som bestämmer, är man inte med i facket är man lite hemsk enligt dom.

För att folket valt dem och LO håller hand med SAP. De (framförallt fackliga, men även t.ex syndikalister m.m.) tågar mot bättre och rättvisare arbetsvillkor för arbetstagare på arbetsmarknaden och arbetsmarknaden bestäms inte av staten. Villkoren bestäms mellan facken och arbetsgivarna, den s.k svenska modellen.
Vad har det med ämnet att göra oh du insatte?

Intressant fråga som trådstartaren ställer. Jag tror det finns många faktorer som samverkar:

• En trötthet på politiker som man uppfattar som tjafsiga och låsta. Blockpolitiken har bidragit till detta.
• Skandaler i olika partier (SD verkar gå märkligt fria från folkstorm här).
• Ett avstånd mellan politiker och väljare.
• Stor splittring inom blocken och brist på tydlig linje. SAP har klivit ner som ohotad monopolist och är nu bara det största partiet.
• SD har skickligt ägt debatten i ett antal frågor som känns angelägna. Detta har lett till en kursändring hos alla de andra partierna utom möjligen MP (som sviker sina väljare och röstar med SAP), Centern och V. SD uppfattas fortfarande som tydligast.
• Miljöfrågorna är fortfarande viktiga, men här har MP tappat mark till C.
• Moderaterna har en mycket svag ledning som är reaktiv snarare än offensiv.
• Populism går hem vilket ritar om den politiska kartan.
• Ideologierna står generellt tillbaka för sakpolitik.
• SD är mästare på att ta på sig offerkoftan och de andra partierna låter dem villigt göra det och har inget sätt att hantera det på. SD är duktiga på att slå från en underdog-position.
• Vi har få frågor att enas om - då kan det vara lätt att samla folk runt migrationsfrågan. (En sak SAP vann kort på var händelserna på Drottninggatan - där var en fråga att enas om men sådant klingar ut.)
• SD och V har inte suttit i regeringsställning. Det betyder att de kan influera de andra partierna men de behöver inte ta eget ansvar.
• Faktorer i omvärlden - terrorism, rysslands agerande, Trump, oro eller polarisering i den muslimska världen, miljöförstöring och växthuseffekt - allt sådant som är svårt att ta in och begripa gör att det är tryggt att hålla sig i frågor som känns enklare och mer gripbara: invandring, pensioner, sjukvård...

De senaste valen har jag röstat negativt, dvs jag har röstat för att SD inte ska få makten, inte för att jag tycker att något annat parti förtjänar min röst. Det är lite tråkigt att man inte lockas rösta på något man tror på utan det blir en allmänt borgerlig röst. SD har lyckats fånga sympatisörer runt några få tydliga frågor som folk tror på. Kombinera detta med politisk okunskap och brist på kritiskt tänkande och det är lätt att förstå varför SD växer.

Dagens Sverige kan liknas vid att vara invaderat, SD är det enda parti som ropar upp till kamp medan övriga partier står med skinkorna i vädret och viskar gör inte motstånd, då blir det värre. Sverige är invaderat och vanliga hederliga svenskar har fått nog, vänstern är idioter och borgarna är nihilistiska.

Egentligen ganska enkelt.

Svaret på den frågan är:
Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt

Det finns ju många andra också, men dessa två har drivit mer folk till SD, än vad någon annan gjort före eller efter.