Citat:
Ursprungligen postat av
BrainOfSheldon
Så här beskrivs söndagen av mormor i radiodokumentären:
Kevin bor med mamma och storasyster i Dottevik. I området bor också mormor och morfar.
Mormor har varit iväg och kommer hem på kvällen och ska klippa sin son. Då ringer plötsligt Kevins mamma och frågar om Kevin är där, men mormorn säger att han inte är det. Mamman förklarar att Kevin gått ut för att leka vid 16-tiden och nu vid 21-tiden har han fortfarande inte kommit hem.
De ger sig ut för att leta och mormor tar sig instinktivt ner mot sjön, trots att hon vet att Kevin är rädd för vatten (finns hajar där). Strax innan sjön passerar hon fotbollsplanen och får syn på Kevins nya röda cykel och då fattar hon att något måste ha hänt. Mamman kommer också cyklandes och är på väg för att besöka Kevins olika kompisar för att se om han gått in till någon.
Mormorn får syn på en båtmast nere vid vattnet och går mot den och hittar direkt Kevin.
Min kommentar:
1. Så, mormorn går i från sitt hem och i princip raka vägen ner till det otillgängliga, snåriga stället vid sjön och hittar pojken. Jävlar vilken lyckträff att gissa så exakt.
2. Så mamman låter en fyraåring springa fritt ute i många timmar, reagerar först sent på kvällen (en söndagkväll, när Kevin ska upp till dagmamman morgonen efter). Låter ju bra.
Ni får lyssna vidare själva:
https://soundcloud.com/hejhej-tjena-213707369/mordet-pa-kevin
Nja, morfar var det väl som hittade honom/såg honom, men de letade tillsammans som jag förstod det. Det var ju typ 50 meter från deras hem... säger hon i expressen.
Men i rapporten står det väl att mamman "märker" att fyraåringen inte varit hemma sedan 16.00 först kl. 20:30.
Och att morfar hittar Kevin 21:15. Ambulansen kontaktas ju 21:22.
Jodå, har sällan sett någon skjuta sig själv i foten så mycket som mormor med sina försök till brandtal. Hon försöker förklara så gott hon förmår att Kevin hade så god, så god omsorg... Men tycker inte det är konstigt alls att ungen driver runt utan tillsyn lejonparten av sin vakna tid, och att ingen saknar honom förrän 20:30 en söndag.
Frågan är vad som var viktigare än att leta upp en 4-åring om det nu inte var så att de gick ut omedelbart när mamman ringde 20:30? Letade de 45 minuter (och hann 50 meter)?
Storasystern är alltså 8-9 år, och Kevin är 4-5. Ändå väljer mamman att vara hemma (?) istället för att söka efter sin 4-åring. (Hon hade uppenbarligen inte saknat honom eller velat ha hem honom innan 20.30.)
Då undrar jag över logiken i detta? Systern borde väl klara sig några minuter hemma själv om nu Kevin är ensam i princip alltid? (Vilket alla i Dottevik vittnar om (det är INTE bara EN granntant som noterat hur han drivit runt - utom mormor, morfar och morbror givetvis!)
Märkligt.
Dessutom borde storasyster också kunna leta efter brodern kl 20:30 om hon är 8-9 år - eller hade hon tidigare sovtider än Kevin fast hon var 4 år äldre eller vad?
(Det finns mycket att lägga till om eventuellt tillförlitlighet i mormors försvarstal om Kevins förhållanden, men jag tror inte det hör hemma här, oavsett hur hon tidigare i livet följt lagar, hennes leverne och hur det står till i skallen på den tanten, så har hon sannolikt absolut ingenting med Kevins död att göra, så vi kan väl lämna det därhän kanske.)