Sluta snusa-tråden

Det låter rimligt det du säger. Dessutom är det ju ganska skönt att sova. Skulle nästan vilja kalla det för gratis nöje =)

Håller helt med Jag hade inte riktigt vett att uppskatta det innan, nu älskar jag en go eftermiddags-tuppis

[quote=starxgvs|60643668]Hej. Stort grattis på din befrielsedag

Har du försökt att fylla den där saknaden med något? Och hur ofta gör den sig påmind?

Dricker du igen?

[I början när saknaden blev för stor tog jag en promenad eller en löprunda, en period käkade jag rå lök :-) eller morötter. Sömnrytmen blev konstig så jag lade faktiskt av med kaffe också vilket var ett lyft.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag har gjort mig av med rätt mycket "dåligt" såsom snus, alkohol och kaffe och den lilla saknad jag känner övertrumfas lätt av känslan att ha full kontroll.

Självkänslan har vuxit sig stark och sexlusten/sexlivet har lyfts enormt

Det enda som egentligen stör mig är att jag inte gjorde detta tidigare.

//B]

Fyra dygn utan snus och abstinensen har börjat lägga sig. Det har även suget, vill egentligen inte ha nån snus. Den fysiska vanan kommer nog sitta i lite längre... vill liksom stoppa in nåt under läppen varje gång jag äter.

På den "positiva" sidan så har sexualdriften skjutit upp, känner mig som en tonåring typ... blir upphetsad av minsta lilla.

Glider in i en depression igen. Är en ganska melankolisk varelse och det var väl där snuset kom in och fyllde ett syfte, åtminstone initialt. Förvisso hade jag mina svackor som snusare med. Usch, känner mig så ambivalent till allting nu. Försöker bedöva kroppen med hård träning och god mat - det hjälper för stunden.
Samtidigt är jag väldigt nöjd med mina 11 snusfria veckor. Jag tror att jag känner mig någorlunda normal.
Nikotin är inte en lösning på ett tillfälligt problem men oj vad irrationell man blir i sin dystra stunder.

Håll ut. Snuset löser ingenting. Jag har själv använt snuset som en sorts snuttefilt ibland när saker och ting känns jobbiga. Man tror snarare att det ska hjälpa men det gör det inte. I sådana situationer börjar beroendet argumentera med mig. Beroendet säger att "det är inte så farligt, du kan ta en snus! Det finns många människors som medicinerar sig med bra mycket värre saker än snus! Du är till och med faktiskt duktigt som bara tar snus!"

8 dagar utan snus (alltså över en vecka) of abstinensen har nästan helt försvunnit.

Däremot har suget kommit tillbaks. Hjärnan försöker verkligen övertyga mig om att snus kändes skönt varje gång... men jag vet ju att det inte alls gjorde det, det enda goda var morgonsnusen.

Nåja. Jag ser till att inte ha mer pengar än nödvändigt på mig när jag går utanför dörren, så slipper jag "råka" köpa mer. Suget går ju ändå över på nån minut...

Tittade in här för några månader sedan, och skrev mitt första inlägg. Jag hade slutat snusa per 1.11.2016, för första gången på 19 år. Då hade jag varit utan i 100 dagar, och senare denna vecka kommer jag att ha varit utan i 200 dagar.

Nu kan jag säga att jag egentligen slutat räkna dagarna redan. Jag tänker definitivt inte på snus ens varje vecka mera, och det blir verkligen lättare i förlängningen.

Mår fysiskt bra, om dock 3-4 kg tyngre...

Orsaken varför jag skriver här denna gång är för att fanskapet ändå har lyckats slingra sig tillbaks i mina tankar, om än avlägset. Men endast då jag tänker på en vecka jag har framför mig inkommande sommar... Som tidigare somrar kommer jag att åka norrut med min kusin för att vandra och flugfiska i juli, och nu under resans planering har snusjäveln uppenbarat sig i mina tankar igen. Hjärnan försöker övertyga mig om att jag bra kan ta med en burk och använda denna fiskevecka för att maximera upplevelsen. "Det är ju bara en vecka om året" säger hjärnan. "Har du slutat tidigare kan du sluta igen efter denna vecka" sägar hon... "Fiskeresan blir ju roligare av att ha snuset, det har du verkligen förtjänat" hörs om vartannat.

Nu är jag ju inte dum, och inser att detta kan skita på sig. Har dock en back-up plan, som har att göra med substitut. Tänk om, istället för att kollapsa och falla tillbaka i snusträsket direkt, jag endast faller tillbaka i nicoretteträsket? För en vecka. Jag fan hatar nicorette, så jag kunde eventuellt skippa det efter en vecka med eventuellt mindre besvär än att sluta snusa igen.

Har någon av er har stått inför en liknande situation? Har ni gett in och lyckats sluta på nytt, eller lyckats vara starka och stå emot?

Tror att vi alla stöter på sådana väggupp då och då. Man är jättestark en lååång period och känner sig botad, och så vid en specifik händelse börjar tankarna slingra sig som lömska ormar. Att använda nicorette efter så lång nikotinfrihet kommer inte maxa din upplevelse så mycket som ditt beroende. Gör det inte! Ta dig över guppet på egen kraft, så kommer du känna dig stolt och stark

Jag lovar dig, du kommer tycka att det var den mest pissiga semestern och kanske den mest pissiga stunden i ditt liv om du snusar den veckan! Till och med du själv vet innerst inne att du kommer fortsätta snusa som ett snusmongo när du kommer hem! Skärpning! Har du redan glömt hur äcklig snusen är och varför du slutade? Hur kan fiskeresan på något vis bli bättre av att du snusar? Fiskar skyr dessutom nikotin som pesten precis som jag gör! Du kommer få FÄRRE fisk om din fluga ska stinka äcklig snus och sprida nikotingift i vattnet när du fiskar! Och det är bara en nackdel med snus, kanske den minsta nackdelen!

Och du... att ta lite nicorette istället för en snus för dig måste ju gå att likställa med en heroinist som får en sil med en trubbig nål! Din backupplan låter fan sämre än att du faktiskt tar med dig en burk snus! Hur tänker du egentligen? Ska du reta dina dopaminreceptorer med lite dålig syntetskit så att du bli än mer sugen?

Erkänn! Din kompis du ska åka med, den personen snusar eller hur!? DU HAR TÄNKT ATT NALLA SNUS DIN JÄVEL! En process som sker i ditt undermedvetna!

Eller ännu värre: "Äh, nu har jag ändå tuggat/suttat/rökt/plåstrat mig med nicorette i en månad, nu kan jag verkligen lika gärna ta en snus!"

Skrivet i all välmening

Edit: Jag misslyckades med mitt stopp under liknande omständigheter som dina och började snusa igen. Det gick sedan ett par år av självplågeri, självförakt, dålig självkänsla, äcklad av mig själv innan poletten föll ner igen! Aldrig snus igen, aldrig!

Skyll dig själv om du inte kommer till sans i tankarna.

Älskar hur ödmjuk du är och din härliga framtoning i dina svar i tråden.

Som du märkt nu när abstinensen släppt så är en ny fas inledd. Nu när du kommit såhär långt tycker jag du kan tänka en extra gång över varför ville sluta. För inte vill du väl börja igen?

Den där morgonsnusen var nog heller inte så god. Det var nog mest en tröst du tog dig för att du släpade dig ur sängen och tyckte synd om dig själv på morgonkvisten. Man tycker extra synd om sig själv på morgonen som snusare och det är för att man har sovit dåligt och varit abstinent hela sömnen.

Jag tror inte du kommer råka köpa snus. Det psykiska beroendet och suget är något man lär sig hantera med tiden och det blir lättare för var dag som går. Du är ju helt färsk och har en kämpig tid framför dig, gäller o va på sin vakt, men det är du ju. Men du... är du helt säker på det är snus du emellanåt känner ett sug efter? Det är inget annat som fattas? Trött, hungrig etc? Vet inte om följande är någon AA-skit men kan va värt o tänka på:

Hungry
Angry
Lonely
Tired