Postrånarna Nätt och Löf

Skall bli spännande att få ta del av resten.

Upprepar återigen att det verkligen är synd att det inte finns en tryckt bok att köpa om Nätt och Löf med tillhörande foton på platser som en gång i tiden de var kopplade till.

Det skall bli intressant att läsa framöver vad detta "osäkra kort" kommer att spela för roll?

Skall också bli intressant att läsa om den tredje personen som deltog i postrånet klarade sig undan lagens långa arm?

Den tredje personen är det osäkra kortet. Det var tre rånare, två är kända och den tredje är just det osäkra kortet.

Del: 11
Pigan Maria Greta gick en dag till Borås och givetvis var polisen nyfikna på vad hon skulle göra. Hon visiterades av polisen och man hittade då en sedel på 30 riksdaler banko insydd i underkjolen. Hon hade ju tidigare arbetat på Bomullsväfveriet i Rydboholm och fått lön därifrån uppgav hon. Trots detta så häktades hon för innehav av tjuvgods.

Strax före julen 1852 åkte Stadsbetjänterna I Elmqvist och A Hansson till Kinnarumma socken för att efterspana och gripa de båda efterspanade Nätt och Löf ”ehuru det ej den gången lyckades”. De båda Stadsbetjänterna passade även på att avlägga en visit hos Löfs fästmö Maria Greta Svensdotter som misstänktes innehava en del av de från posten rövade penningarna.

När Boråspolisen sedan överraskade Löfs syster Anna Sofia i hemmet hade hon gjort sig fin med gyllene örhängen. På handen hade hon en guldring med inskriften: ”Göm, men glöm mig ej.” Polisen genomsökte torpet och fann en sedelbunt i ett garnnystan och under golvet fann man flera silverföremål, ringar av guld och silver samt en sjöskumspipa. Anna Sofia häktades.

Stadsbetjänterna tar med sig både Maria Greta och Anna Sofia och de fick båda tillbringa jul och nyår i arresten för att sedan föras till länsfängelset i Vänersborg.

På trettondagsafton 1853 grips en person i ett skumt kyffe i Uddevalla. Mannen var i ett eländigt skick. Han visar upp sitt prästbevis och mannen hette tydligen Johannes Gödeson och han var på väg till Norge för att söka arbete.

Stadsfiskalen Mellqvist blir misstänksam och han tillkallar några personer som känner Gödeson. De hävdar med bestämdhet att den gripne inte ser ut som den Gödeson de känner. Andra personer, som är bekanta med Johannes Nätt, intygar att den gripne på pricken liknar Nätt.

Johannes Nätt visiteras. Man hittar en pistol, en täljkniv, kniptång, ett mässingfodral och sist men inte minst så hittar man 160 riksdaler på Nätt. Fängelset i Vänersborg blir nästa anhalt för Nätt.

Johannes Löf är efterlyst men fortfarande på fri fot. Han har varit synlig i trakten av Sollebrunn i januari. En vaktkonstapel vid namn Olaus Dahlöf får en idé. Måndagen den 17 januari ska en fångtransport från Vänersborg övernatta på gästgivaregården i Sollebrunn. Med på transporten finns Löfs syster Anna Sofia Löf och och pigan Maria Greta Svensdotter.

Olaus Dahlöf anar att en fritagning av de båda kvinnorna kan vara på gång. Dahlöf låter sig beslås med bojor och blir inföst tillsammans med de övriga fångarna på gästgivaregården. Han söker upp Anna Sofia och berättar att han tänker rymma från transporten och vill ta henne med sig. Anna Sofia berättar då att hennes bror Johannes Löf finns i närheten och kan hjälpa till.

En vakt har fått syn på Johannes Löf och griper honom efter ett mindre tumult. Även Löf har en skarpladdad pistol och 15 riksdaler i sedlar.

Anna Sofia fortsätter sin dystra resa med fångtransporten till tinget.

Del 12:
Tillsammans med maken Andreas Johansson är även Christina, Johannes Löfs äldre syster, kallad till Tingsrätten i Väby. Båda arbetar i Sven Eriksons berömda textilfabrik i Rydboholm. Rätten vill höra paret om fyndet av en penningsumma.

Andreas förhörs och berättar att han hittade en bleckask under lagår´n någon gång före jul. Asken innehöll 500 riksdaler. Rätten häpnar, man är inte van vid att en medlem av familjen Löf gör några medgivanden över huvud taget.

På frågan om vad Andreas gör med pengarna han hittat, berättar han att han hade tänkt att visa dem för Sven Erikson.

Fick Sven se pengarna, frågar domaren?

Nää… svarar Andreas.

Han berättar gladeligen vidare att han och hustrun Christina gömt pengarna under en stubbe på Christinas uppmaning. När Andreas senare skulle hämta pengarna var de borta.

Poliserna Hansson och Elmqvist hade tidigare gjort en visitation hos Andreas och Christina. Efter denna visitation hade Andreas hittat 300 riksdaler (motsvarande 33 075 kr i 2015 års penningvärde) invirade i en tyglapp under en stenhäll vid stugan. Dessa tre sedlar lämnade Andreas till poliserna. Sedlarna och tyglappen visas upp i rätten.

Hustrun Christina berättar nästan exakt samma historia i tinget.

På frågan varför Christina gömt pengarna så blir svaret att hennes man kunde bli misstänkt och utsatt för ledsamheter. Familjen Löf har dåligt rykte.

Poliserna som hörs som vittnen bekräftar ungefär det som paret Andreas och Christina berättat. Men, de gör ett tillägg. Poliserna berättar att Andreas hade angett sin hustru Christina som ansvarig för att asken med pengarna försvann från stubben. Man kan ju fundera på hur det blev med sämjan i familjen Löf efter detta…

Poliserna Elmqvist och Hansson berättar att de gjort flera fynd hos Maria Greta Svensdotter, bland annat har de hittat sedlar gömda i ett garnnystan. Under förhören i Borås så gjorde hon vissa medgivanden, men inför tinget tar hon tillbaka allt. Hon var rädd för att bli misshandlad om hon inte sa som poliserna ville. Nu säger hon att hon egentligen hade hittat pengarna på vägen mellan Borås och Rydboholm.

Maria medger emellertid sin bekantskap med Johannes Löf och att äktenskap varit på tal. Men sedan han blev vanhedrad har hon inte gett sig in på någon kärlekshandel med honom, som det uttrycks i protokollet.

Nu är det Anna Sofias tur att bli förhörd. Hon nekar blankt till all befattning med stöldgods. Hon har inte fått några pengar av Löf eller Nätt. Hon medger endast att hon sett de båda när de i oktober 1852 kom förbi soldattorpet i Rydboholm. De hade frågat efter Andreas och druckit lite vatten. Sedan begav de sig till Petronella på Lilla Hyltenäs.

Del 13: (Jag hade nästan glömt bort att jag skulle fortsätta med denna historia)

Målet i Väby tingshus uppskjuts till 9 februari 1853. Andreas Johansson skall infinna sig på nytt. Man skall då höra vad hans arbetsgivare Sven Erikson, den berömda grundaren av det mekaniska bomullsväveriet, har att säga om tjuv-gömman i Rydboholm.

Även soldatsönerna Nätt och Löf är kallade till tinget. I och med att de är rymningsbenägna tas inga risker. Vad som kallas järnklädning beordras. Ett sådant fångsel väger 25 till 30 kilo. Det består av järnband runt hals, midja, handleder och anklar. Banden länkas samman med kedjor.

Nätt och Löf förhörs om fyndet i Rydboholm. Vi vet ingenting om detta, blir svaret från båda. Vi är inte skyldiga till postrånet. Om Andreas har haft pengar från rånet är det väl han som har begått det, menar de. De säger vidare att Andreas hjälpte dem att fly. Andreas ska vara den som borrade hålen genom väggen i häktet.

Att det kan vara Andreas som borrade hålen är inte helt orimligt. Han var känd i hemtrakten för att vara skicklig med snickarverktyg. Rydboholmsbolagets grundare, Sven Erikson, är första vittne nästa dag.

Sven Erikson berättar att Andreas kom till honom strax före julen 1852 och berättade att han (Andreas)
hade hittat bleckask som innehöll 500 riksdaler. Asken med pengarna hade han gömt under en stubbe i skogen. Sven Erikson hade sagt åt Andreas att gömma dem tills vidare. Andreas känner nog sin ställning stärkt efter Sven Eriksons vittnesmål. Hade det inte varit för anklagelserna från Nätt och Löf skulle han ha kunnat vara fullt nöjd.

Soldatsönerna Nätt och Löf hörs om ett inbrott i Mossebo socken, dagens Tranemo kommun. De båda erkänner brottet, men tillägger att bytet lämnades till Andreas Johansson.

Efter rättegången for Nätt och Löf till fängelset i Vänersborg. Det som återstår för Nätt och Löf är verkställandet av dödsstraffet.

Del 14:

Nätt och Löf skriver till kungs och begär förhör med poliser och vakter i Göteborg p.g.a. av att de uppger att de blivit misshandlade av dessa. Det tar nästan ett år innan ärendet tas upp.

Under tiden föder Johannes Löfs fästmö, Maria Greta Svensdotter, en son på fängelset i Vänersborg, som får namnet Johan Verner. Tingsrätten har funnit henne skyldig till att ha tagit befattning med pengar från postrånet i Gammalstorp. Straffet blev 16 dagars fängelse vid vatten och bröd.

Lite senare överlämnas sonen Johan Verner två månader och 18 dagar gammal, till änkan Elisabeth Andersson i Vänersborg för vård under Maria Greta Svensdotter bestraffningstid. Strax därpå friges Maria Greta och förses med pass till Rydboholm samt erhåller två riksdaler.

Den 14 maj 1853 kallas Anna Sofia till kansliförhör på länsstyrelsen. Landshövdingen finner att hon inte har laga förvar. Hon saknar anställning och inkomst. Hon döms till två års allmänt arbete och avtjänas på spinnhuset vid Gullebergsbro i Göteborg.

Nätt och Löf överklagar till Kungl. Maj:t igen, men det lämnas utan vidare avseende…

Del 15: Slutet

Vi skriver nu augusti 1854. I Göteborg får skarprättaren Johannes Jansson uppdraget gällande avrättning av två dödsdömda. De heter Johannes Nätt och Johannes Löf. Det är andra gången på kort tid som som hans uppdrag för honom till Ulricehamnstrakten. Avrättningen skall verkställas onsdagen den 13 september 1854 kl: 12.00. Jansson med biträde skall enligt länsstyrelsens order inställa sig kl. 10.00.

Carl Magnus Jansson, ortens kronofogde, har beordrats att vidta lämpliga förberedelser.

Nu blev det ingen avrättning av två gärningsmän i Härna i Ås härad den 13 september 1854. Den 35-årige Johannes Nätt avvek en sista gång från fångenskap. Den 29 augusti 1854, två veckor före utsatt tid för avrättning, avlider han av rödsot (Dysenteri) i häktet.

Johannes Löf påbörjar dock sin sista resa från häktet till galgbacken klockan 11.00 den 13 september. Mängder av åskådare är redan på plats för att bevittna avrättningen.

Spetsgård bildades av utkommenderade närboende allmoge. Man bildade två ringar av män runt den dödsdömde med långa käppar. Den inre karlringen höll käpparna åt ett håll och den yttre karlringen åt det motsatta hållet i kors mot den inre ringens käppar.

Den dödsdömde kunde bli fri och domen mista sin kraft, om den dödsdömde strax före avrättningen lyckades kasta sig över de två ringarna och rymma. Därför var man alltid noga med organiseringen av spetsgårdarna så att den dödsdömde inte lyckades fly.

Borås Tidning skriver den 21 september:

”En otalig massa människor har församlats att bevittna detta ohyggliga skådespel. Framkommen till spetsgården hoppade Löf lätt av åkdonet utan att motta den erbjudna hjälpen. Blek, men utan att vackla, steg han inom spetsgården, kastade raskt av sig mössan, rocken, västen och halsduken, samt började kavla ner skjortan över bröstet.

Då man ville binda för ögonen på honom, sade han strävt: ”Det behövs icke”, slutligen lät han dock bekväma sig därtill, och nu leddes han fram till stupstocken, där han sjönk ner på knä medan prästen läste några kortare böner.

Sedan prästen slutat med välsignelsen, lade Löf sig ned för att lägga huvudet på stupstocken, men observerade att han ej hade kommit nog långt fram, varför han famlade efter den, och lade den själv tillrätta.

Detta var den sista handlingen i hans liv, ty knappt hade halsen kommit i beröring med den fatala stocken förrän bilan blixtrade, och Löf hade upphört att räknas bland de levandes antal, en sträckning på kroppen och allt var slut.”

Del 16: - Övrigt:

Ås härads avrättningsplats, Knapersbacken, som jag besökt, har legat på denna kulle åtminstone sedan 1600-talet. Den finns avbildad på en karta från 1646.

Vintern 1753/54 blev tidelagaren Per Hansson från Finnekumla i Rångedala och barnamördaren Sven Andersson från Vevhult i samma socken avrättade här. Båda hade dömts till s.k. skärpning av dödsstraff. För tidelag och barnamord betydde detta att kropparna brändes på bål efter halshuggningen. Förutom männen brändes även de tre kor Per Hansson hade begått tidelag med. Kvittot över kostnaderna för “bålverkens uppbyggande”, 39 daler silvermynt, uppvisades vid Ås härads vinterting 1754.

En länge omtalad avrättning skedde den 14 oktober 1831, när man halshögg och steglade dubbelmördaren Sven Svensson från Rångedala, “Klämma-Sven” kallad. Han hade vid två skilda tillfällen mördat knallen Jan Jansson från Bredared i Rångedala och adelsmannen Tönne Oxehufvud på Hökerums säteri. Stegling var en typ av skärpning av dödsstraff som innebar styckning av den döda kroppen.

Den 13 september 1854 avrättades poströvaren Johannes Löf från Kinnarumma på denna plats. Det har berättats att kvinnor direkt efter dödshugget rusade fram för att samla upp den avrättades blod, som man trodde kunde bota sjukdomar.

Den sista avrättningen på Ås härads galgbacke ägde rum klockan tolv på dagen den 28 mars 1855 då man halshögg Lars Pettersson från Vånga, den s.k. “Löva- Lars”. Han hade begått ett synnerligen rått yxmord på en ung gårdfarihandlare från Brämhult. Borås Tidning skrev den 3 april 1855: “Pettersson, som lär varit väl beredd till döden, mottog dödshugget med lugn och resignation”.

En muntlig uppteckning efter en person född 1837 berättar om hur av- rättningen av “Löva-Lars” gick till:

”Många människor, äldre och yngre samt även barn var närvarande vid Knapersbacken, otåligt väntande på fångens ankomst. Flera av de närvarande kunde inte ge sig till tåls, utan gick fångskjutsen till mötes ett stycke på vägen. ”Löva-Lars”, till utseendet mer död än levande, utgjorde en beklämmande syn. Han satt hopsjunken på vagnen, seende varken åt höger eller vänster, och läste böner samt föreföll ytterst ångestfull. När Lars kommit upp på avrättningsplatsen, där skarprättaren nervöst vandrade fram och åter, läste han Fader vår och lade sedan undergivet sitt huvud på stupstocken. När mästerman fullgjort sitt värv, drog han av sig sina vita handskar av händerna, kastade dem i brottslingens grav och avlägsnade sig skyndsamt.”

Del 17: - Vad hände sedan?

Det blev aldrig klarlagt vem den tredje postrånaren var. Kanske var det Benjamin ”Bente” Svensson, han var ju från trakten och har ”viftat” och synts med sedlar i höga valörer. Eller var det Andreas Johansson som senare gömde pengar i en stubbe? Nätt och Löf uppgav ju att det var Andreas Johansson som hjälpte dem att fly från häktet. Johannes ”Långaryden” Johansson var det med största sannolikhet inte i och med att han hade alibi.

Var tog pengarna vägen som Andreas Johansson gömde i stubben? Och hade han verkligen hittat dessa, kan det inte ha varit pengar från postrånet? Kanske har han och hustrun Christina själva behållit pengarna och gömt dem väl? Det är väl inte helt orimligt...

Vad hände med rånbytet? Ja, av de 24 964 riksdaler som stals så hittades
18 337 riksdaler i samband med gripandet av Nätt och Löf i Göteborg. Så nästan tre fjärdedelar av pengarna kom till rätta. Resten har nog Nätt och Löf och deras familjer och anhöriga spenderat.

Vem var det då som hjälpte Nätt och Löf att fly från häktet? Det blev heller aldrig klarlagt. Det kan ha varit Benjamin ”Bente” Svensson eller Andreas Johansson, de var båda duktiga snickare och duktiga med att hantera verktyg.

Benjamin ”Bente” Svensson: Gårdfarihandlare, knalle och snickare blev dräpt vid ett krogslagsmål på gästgivaregården i Väby, Hällstad, i augusti 1853. En av de så kallade ”Roffa-bröderna”, trumslagaren Carl Blomster, dömdes för dråp på ”Bente”. Övriga Roffa-bröder hette August och Bernhard. Roffa-bröderna var allmänt kända för att ställa till med bråk.

Del 18: - Persongalleri: (Många med namnet Johannes)

Johannes Nätt d.ä: Soldat vid Älvborgs Regemente och far till Johannes Nätt den yngre.

Johannes Nätt d.y.: Kriminell - Avliden 1854-08-24 av rödsot (Dysenteri) vid 36 års ålder. Son till Johannes Nätt d.ä.

Johannes Löf: Kriminell - Avrättad genom halshuggning 1854-09-13 vid 26 års ålder. Son till Hans Löf.

Johannes "Långaryden" Johansson: Nämns ibland som delaktig i postrånet. Han hade dock alibi. Öde okänt.

Johannes Andersson: Dräng på Hällstad Skattegården. Närvarar på krogen när ”Bente” kastar rånpengar omkring sig.

Johannes Svensson från Mellomgården: Har vittnat i en rättegång om tidelag, vilket blev upptakten till krogslagsmålet där ”Roffabroden” Carl Blomster dräper ”Bente”.

Johannes Jansson: Skarprättare från Göteborg som verkställer Johannes Löfs avrättning.

Johannes Gödeson: Johannes Nätts alias när han grips i Uddevalla.

Skaraborg 2
Här har du lite mer information om Jonas Falk och Anders Frid, och avrättningen på Svedmon i Hökensås 1855. (Man får scrolla ner nästan till slutet av sidan)

http://nouw.com/zezzanz/avrattade-i-vastergotland-sida-1-12189487