Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Var har jag skrivit att jag accepterar alibivittnenas uppgifter?

What. Förundersökningen har ju återupptagits. Den är öppen och pågår i detta nu.

http://nwt.se/arvika/2017/05/08/forundersokning-om-kevin

Hon "gick med" på att han kunde ha sagt det enligt SVT. Det låter inte som en bekräftelse.

jodå, kevinrapporten sid 28

Tillsammans med chefsåklagare och biträdande chefsåklagare, beslöts andra
dagen, den 19 augusti 1998, att Rolf Sandberg skulle leda förundersökningen av
Kevin-fallet. Chefsåklagaren i Värmland, Staffan Söderberg, utsåg Anders
Mannholm att medverka som observatör och hållas informerad för att vara inläst
på fallet den dagen förundersökningen gick över till en bli åklagarledd.
Förundersökningsledaren ville ligga kvar i en förundersökning så långt som
möjligt för att komma åt de redskap, exempelvis möjligheten att ta fingeravtryck,
som finns i Rättegångsbalken men som är begränsade i en utredning enligt
Lagen om Unga Lagöverträdare, LUL.
Den 23 september övertog chefsåklagaren huvudansvaret för
förundersökningen i och med att en del av förundersökningen övergick till att bli
en utredning enligt 31§ LUL. Åklagaren ansåg att skälig misstanke förelåg mot
ett par pojkar i Kevin-fallet. Rolf Sandberg fortsatte att ha det operativa ansvaret
för förundersökningen och LUL-utredningen.
Förundersökningen fortsatte att löpa parallellt med utredningen. Det råder viss
osäkerhet inom rättsväsendet huruvida detta är möjligt eller inte. Det har med
största sannolikhet inte inträffat tidigare, att man haft en förundersökning som
pågått parallellt med en LUL-utredning. Enligt en proposition, 1994-95:23.
avgränsas metoderna av själva brottet; man kan alltså arbeta med en
förundersökning parallellt med en utredning om Unga Lagöverträdare, LUL.
Förundersökningen knyter an till brottet och LUL är kopplad till person. Så fort
någon del av förundersökningen övergår till att bli åklagarledd, övertar åklagaren
formellt ansvaret även för förundersökningen. Så skedde i Arvika den 23
september.

du går på en journalists tolkning av något som polisen tolkat på annan sätt, klart det är en bekräftelse

du har i alla fall inte ifrågasatt dem på samma sätt som jag nu hänvisar till anonyma uppg.

Att du "bidrar" mest i tråden har nog ingen missat. Tyvärr. Du saboterar den.
Det du skriver visar bara hur rättsosäker SÅC-metoden är. Inte lägga så mycket tyngd vid bevis och annat, utan använda ledande frågor och annat hokus pokus.
Så om femåringen säger att det var Jultomten som mördade Kevin, så ska man kalla in psykologer som tolkar vad det kan betyda?

De riktlinjer som fanns var skrivna utifrån att barn är brottsoffer, dvs. inte utifrån att de skulle kunna vara misstänkta. Det fanns ingen erfarenhet av detta 1998. Det var antagligen också därför man förutom socialtjänsten tog hjälp av barnpsykologer för vägledning.

Visst, åklagaren har öppnat en förundersökning, och visst fanns det en sådan vid tiden för brottet. Men vart vill du komma. De misstänkta då var 5 och 7 år gamla. Du kan inte bedriva en juridisk bärande förundersökning mot personer som inte är straffmyndiga, det blir en paradox.

Förundersökningen drevs inte mot pojkarna. Den drevs kring omständigheten att obduktionen visade att Kevin bragts om livet. Många misstänkta, inklusive anhöriga, kända pedofiler och andra barn ingick i förundersökningen. 5-åringen och 7-åringen dömdes däremot aldrig, men givetvis föregicks Sandbergs kontroversiella slutsats av en förundersökning, trots alla uppenbara brister i den.

I Hjelmgrens sammanställning står att läsa att brödernas pappa tar kontakt med polisen på lördagen efter mordet därför att bröderna har berättat saker för honom som har med Kevins död att göra. Samma eftermiddag förhörs bröderna för första gången av polisen.


Det här är alltså en berättelse från ett litet barn vars bästa vän precis har blivit mördad. Ett litet barn som dessutom enligt sida 39 i sammanställningen inte har någon erfarenhet av att tala om känslor.
Även om femåringen inte varit delaktig i eller bevittnat mordet på Kevin, kan nog Kevins död i sig upplevas som ett trauma för femåringen. Att som vuxen förklara för femåringen vad som hänt hans bästa vän måste ha varit en mycket svår uppgift. Vad svarar man på frågor som varför Kevin blev dödad, varför fanns det ingen vuxen där som hjälpte honom, vem var det som gjorde det och varför har man inte fångat honom?

Finns det något som helst anmärkningsvärt i att femåringen inte längre vågade sova ensam längre och blivit orolig? Innebär det nödvändigtvis att han bär på vidriga bilder, att han vet mer men inte orkar berätta? Nej, självklart inte. Det är normala och vanliga beteenden hos små barn som sörjer, och ja, även femåringar sörjer när deras bästa vänner dör.

SÅC framhåller hur viktigt det är att barnet tillåts att berätta, men att det kräver att den vuxne som lyssnar är beredd att ta emot barnets information. Jag håller med SÅC i sak, men ställer mig frågandes till om det verkligen lyssnades på barnen och om man verkligen var beredd att ta till sig deras information, eller om man mest hörde det man ville höra, det som konfirmerade deras tes om att bröderna var skyldiga.


Frågan är vilket trauma femåringen ville berätta om, att ha dödat sin bästa vän eller hans bästa väns död?

Vad utgår du från då? Du har ju inte läst det aktuella förhöret.


Skillnaden är att alibivittnena existerar. Dina anonyma källor är fantasifoster.