Äntligen! Ny drogpolitik väntas inom kort

Håller med om dina slutsatser teoriman. Det är solklart att ingen ska bli av med körkortet som inte kört drograttfull. Det kan också vara en form av dubbel bestraffning och det är förbjudet enligt lag.

Fråga - vet du att det här stämmer eller gissar du?:

Det sägs att människor som har lite eller inget att förlora är dom farligaste människorna, se bara på fattiga människor i Sydafrika/Sydamerika som skär av kroppsdelar som hänger ut från bilen för att komma åt en klocka för att kunna äta några dagar framöver.

Gillar verkligen teorimans senaste inlägg, många viktiga punkter som borde lyfts av politikerna för länge sedan.

Hur vanligt detta är har jag ingen uppfattning om. Det skulle vara intressant om någon på forumet som har blivit av med körkortet genom missbruksutredning kan berätta hur de tänkt och agerat efter körkortsåterkallelsen.

Jag gör ett antagande utifrån att en del av de som gör sig skyldiga till olovlig körning tidigare har haft körkort. I denna grupp förekommer de som förlorat körkort genom missbruksutredning när de visat spår på droger under utredningen eller helt enkelt struntat i den. Några av dessa kör senare olovligt och kanske påverkade när de inte har något körkort att förlora.

Missbruksutredning kan vara en form av dubbelbestraffning. Den dömda brukaren betalar först böter (eller några månader i fängelse) för ringa narkotikabrott därefter föreläggs hen att lämna urin- och blodprov under 6 månader samt läkarintyg. Beakta även att kostnaden för missbruksutredning betalas av den dömda brukaren. Till sist blir det kanske en form av trippelbestraffning…

Den svenska narkotikapolitiken har aldrig varit mer repressiv. Sedan 2010 anmäls det årligen över 100 000 narkotikabrott, varav ca 90 000 är ringa narkotikabrott (eget bruk och innehav för eget bruk). Samtidigt ökar narkotikadödligheten varje år och är nu den högsta någonsin.

Socialstyrelsen presenterar inom kort den nationella åtgärdsplanen för minskad narkotikadödlighet för regeringen. Det blir intressant att se vilka skademinimerande åtgärder som föreslås.

I maj månad kommer narkotikastatistik från EMCDDA. Då får vi veta om Sverige gått om Estland i EU’s högsta narkotikadödlighet.

Läs och begrunda den nationella åtgärdsplanen för minskad narkotikadödlighet:

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2017/2017-4-26

En sammanställning av de skadebegränsande förslagen från åtgärdsplanen visas i denna artikel:

http://www.dn.se/debatt/hoga-narkotikadodligheten-kraver-effektivare-insatser/

Nu har jag bara hunnit läsa sammanfattningen men som det såg ut så kommer alltså fortfarande människor som lider utav missbruks-personlighet forsättningsvis bli kriminaliserade?

Eller har jag missat något?

I min mening går det inte att ha en kriminaliserande OCH skademinimerande politik tillsammans, det är liksom det ena eller det andra man får välja.

Små små steg åt rätt håll.
Man får vara glad för det lilla.

Även Oisin på AB tycker det är dags att avkriminalisera eget bruk.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/4pROo/antligen-begravs-den-extrema-svenska-narkotikapolitiken

Äntligen håller eran av moralpolitik och moralpräster på att krackelera och ge utrymme för sunt förnuft.

Ja Oisin säger det och det är väl bra men ansatsen känns konformistisk. Den hittills förda politiken är inget annat än en katastrof och då ska han säga det om han nu tycker att vi ska värna om människoliv.

Den nationella åtgärdsplanen för att motverka narkotikadödlighet är en 53 sidor lång rapport som lämnar en del i övrigt att önska.

Sverige måste sluta sträva efter det narkotikafria samhället. Samhället blir aldrig narkotikafritt hur mycket vi än önskar, det är en utopi. Det är först när vi lär oss leva med att narkotika finns i samhället som vi på allvar kan minska narkotikaproblemen och därmed också narkotikadödligheten. Droger missbrukas oavsett det är lagligt eller olagligt. Narkotikapolitiken måste utformas efter verkligheten samt grundas på kunskap och vetenskap. Den måste fokusera på att missbruk sker med minsta möjliga skada.

Så länge politikerna eftersträvar ett ouppnåeligt narkotikafritt samhälle där narkotikapolitiken styrs av känslor och påverkas av rädslor är det svårt att hantera narkotikaproblemen. Den svenska kriminaliserande narkotikapolitiken ger en falsk bild av att varit framgångsrik på 80- och 90-talet. När samhället förändras över tid ter sig även narkotikaproblemen annorlunda. Den kriminaliserande narkotikapolitiken visar sig idag vara värdelös. Detta är uppenbart när narkotikadödligheten är högre än någonsin. Förmodligen har denna politik aldrig fungerat. Den har gett sken av att vara framgångsrik när narkotikaanvändandet och narkotikadödligheten varit lägre. Att narkotikadödligheten tidigare varit lägre beror på andra omständigheter som inte ska kopplas till den kriminaliserande narkotikapolitiken. För att kunna hantera narkotikaproblemen fungerar inte känslostyrd politik, det måste till politik som bygger på erfarenhet, kunskap och vetenskap för att inte hamna i en situation utom all kontroll.

Med en kriminaliserande narkotikapolitik förlänger vi lidandet som är omgärdat narkotikan, både för missbrukare och deras anhöriga. Så länge denna narkotikapolitik fortsätter har insatser i form av utredningar och åtgärdsplaner bara en liten inverkan på att förbättra missbrukares hälsa.

När en åtgärdsplan utfärdas för att motverka narkotikadödlighet måste man givetvis titta på hur andra länder med lägre narkotikadödlighet gör (eller inte gör) och därigenom se om det finns uppenbara skillnader. Det flesta länder i Europa har lägre narkotikadödlighet så det finns mycket kunskap och erfarenhet att inhämta, hjulet behöver inte uppfinnas en gång till. Varför nämns inte och beskrivs goda exempel, t.ex. Portugal, som har haft stora narkotikaproblem och nu nått framgång med skademinimerande narkotikapolitik?

Enligt statistik från EMCDDA 2014 anmäldes 95 324 narkotikabrott i Sverige och 14 015 i Portugal. Samma år dog 609 personer till följd av narkotikamissbruk i Sverige och 33 personer i Portugal (Sverige och Portugal har ungefär samma folkmängd så jämförelsen är representativ). Beaktar man även att Portugal, med sitt geografiska läge och sin historia, har en mycket högre förekomst av narkotika än Sverige blir det ännu mer uppenbart att vi gör helt fel.

Hur skiljer sig Sveriges narkotikapolitik från Portugals?

Sveriges narkotikapolitik är inriktad på kriminalisering. Sverige är det land i Europa som utför flest urin- och blodprover samt anmäler flest narkotikabrott. Straff har ingen läkande verkan, det påverkar hälsotillståndet negativt men ändå är missbrukare som lider av psykisk ohälsa kriminaliserade genom sin sjukdom när de självmedicinerar med narkotika. Sverige är också det västeuropeiska land som har minst antal missbrukare i substitutionsbehandling fast behovet av behandling är stort. Substitutionsprogram och sprututbyten är behandlingsformer som motarbetas i Sverige av förbudsförespråkare som står för en repressiv narkotikapolitik. Som tur är börjar motståndet luckras och fler missbrukare får substitutionsbehandling. Vår narkotikapolitik är som bekant mest repressiv i Europa. Den har ursprung i att våra politiker eftersträvar det narkotikafria samhället vilket leder till en nolltoleranspolitik som är förödande för de som hamnat i missbruk. Portugals narkotikapolitik är inriktad på skademinimering. Där är inte narkotikamissbrukare kriminaliserade. De behandlar missbrukare som sjuka människor och erbjuder dem vård. Vi gör annorlunda än Portugal och det är vi som har vi har högre narkotikadödlighet. Lär av Portugal och övriga Europa.

Det är märkligt att vår repressiva narkotikapolitik inte beskrivs och jämförs med andra EU länders mer skademinimerande politik i åtgärdsplanen. Om en jämförelse görs märks uppenbara skillnader som orsakar vår höga narkotikadödlighet. De flesta europeiska länder har t.ex. inte kriminaliserat narkotikabruket. Hur kan de som utarbetar en åtgärdsplan för att motverka narkotikadödlighet undgå att nämna, på någon av rapportens 53 sidor, att missbrukare i Sverige är kriminaliserade genom narkotikabruket och riskerar upp till 6 månaders fängelse?

Många missbrukare har en historia av psykisk ohälsa. Missbrukare självmedicinerar med narkotika när samhället och vården inte lyckas att fånga upp dem. Kriminaliseringen av missbrukare leder till att de inte kan eller vågar söka hjälp. Med kriminalisering följer stigmatisering. Många missbrukare får en kriminell identitet och livsstil som ofta leder till att omfatta mer än bara narkotikabrottslighet. En orsak till att många missbrukare hamnar i denna situation är ringa narkotikabrott. Indirekt bidrar nuvarande narkotikalagstiftning till en del av kriminaliteten i vårt samhälle. Ca 90 % av alla anmälda narkotikabrott är ringa narkotikabrott. Om Sverige tar bort ringa narkotikabrott från narkotikastrafflagen (som Portugal gjort) blir det årligen ca 90 000 brott mindre att utreda för polis och åklagare. Polis och rättsväsende ska fokusera på att bekämpa narkotikaförsäljning och narkotikatillverkning, dvs. resterande 10% av alla anmälda narkotikabrott.

Narkotikamissbruk är symptom på bakomliggande sjukdom som ska diagnostiseras och behandlas av sjukvården. När missbrukare är kriminaliserade genom eget narkotikabruk och innehav leder det till en kriminell livsstil samt att de identifierar sig med andra kriminella. När narkotikamissbruk är en uppgift för polis och rättsväsende blir missbrukarna mer utsatta och far illa. Det får även andra konsekvenser då det skapar och ökar kriminalitet.

Förr eller senare hamnar en del missbrukare i fängelse. Genom dagens utformning av narkotikalagstiftningen är det nästan oundvikligt. Hur stor del av internerna på svenska fängelser har ringa narkotikabrott i sitt ”bagage”?

I åtgärdsplanen nämns t.ex. att missbrukares tolerans är nedsatt efter vistelse i fängelse. Därför föreslås i åtgärdsplanen att missbrukare ska informeras om denna situation för att inte riskera överdos. Om de sjuka missbrukarna är en uppgift för sjukvården och inte för polis och rättsväsende, hamnar inte många av dem bakom galler då de inte blivit kriminella i första skedet. Vi hade inte behövt fundera på deras tolerans efter fängelsevistelse, här saknas slutledningsförmåga. Så länge missbrukare är kriminaliserade kommer vi inte till roten av problemet. När narkotikapolitiken är inriktad på kriminalisering läggs resurser på skapade problem.

Med kriminaliserande narkotikapolitik följer en narkotikalagstiftning som är repressiv och kontraproduktiv vilket orsakar mer skada än nytta. Många missbrukare skulle inte vara kriminella om det inte vore för den repressiva narkotikapolitiken.

Med skademinimering kommer vi på sikt få en helt annan situation. De problem som idag finns med narkotika minskar förmodligen till nästa generation. I framtiden när den skademinimerande narkotikapolitiken är rådande kommer vi ha svårt att förstå hur mycket problem som fanns med narkotikan. De högröstade förbudsförespråkarna bör fundera på sin trovärdighet när deras vansinniga nolltoleranspolitik döms ut. Vem vill bli ihågkommen för att ha förlängt lidande och bidragit till elände samt gjort livet svårare för människor som lider av psykisk ohälsa?

Till slut inser de flesta vansinnet med rådande narkotikapolitik när enorma resurser plöjs ner i en politik som aldrig får bukt med narkotikaproblemen som dessutom bidrar till ökat lidande. Sedan narkotikakonventionerna skrevs och ratificerades av världens länder har utvecklingen gått åt fel håll. För att minska problem med narkotika måste den kriminaliserande narkotikapolitiken upphöra. Det är på tiden att FN’s narkotikakonventioner skrivs om och inriktas på skademinimering. Så länge som vi fortsätter på den föreslagna banan med kriminalisering når vi aldrig förändring till det bättre. Nästa generation ska inte behöva uppleva det vi upplever idag. Människors liv ska inte slås i spillror för att de hamnar i missbruk.

Restriktiv narkotikapolitik ger sträng narkotikalagstiftning vilket driver upp priset på narkotika. De som självmedicinerar behöver begå fler eller grövre brott för att finansiera sitt missbruk. Fler människor kan antas bli brottsoffer. Om alla missbrukare var i någon form substitutionsprogram kommer kriminaliteten att minska. Det bästa sättet att motverka illegal narkotikahandel och organiserad brottslighet är att erbjuda missbrukare legala substitut. Detta är också ekonomiskt fördelaktigare för samhället, beakta att dygnsdoser substitutionsläkemedel kostar en bråkdel av vad t.ex. heroin kostar på gatan.

För att få ordning på narkotikaproblemen och minska de narkotikarelaterade dödsfallen måste den svenska narkotikapolitiken förändras i grunden.

Satan så bra skrivet teoriman. Jag skriver under på hela texten. Fortsätt på FB pls. ♥

Tack för uppskattningen. När etablerade media inte tar sitt ansvar och granskar den svenska narkotikapolitiken får FB göra det istället

Den 6 juni stannar kanske den svenska flaggan på halvstång. Då kommer den senaste narkotikastatistiken från EMCDDA. Vi får då veta om Sverige intar eller kommer närmare en föga smickrande ”första plats” i europeisk narkotikadödlighet.

http://www.emcdda.europa.eu/news/2017/4/coming-soon-european-drug-report-2017