Intressant....
"professor Sven
Åke Chr
istianson vid
Stockholms Universitet kom att bli mycket betydande för utredningen. När han
hade tittat igenom en del förhör som hållits med femåringen och hans två år äldre
bror, fastslog han tämligen omedelbart att det kunde vara så att pojkarna hade både
kännedom om och delaktighet i Kevins död, även om han också ansåg det
möjligt att de hittade på allting. Hur tar man till sig sådan information; att så små
barn kanske är mördare? Den helt osannolika informationen fick de inblandade i
förundersökningen i
Arvika. Enligt professor Christianson skulle det kunna dröja
flera månader innan pojkarna skulle berätta sanningen. Och det skulle de endast
göra under förutsättning att de kände sig trygga."
http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf sidan 5
Sidan 7:"Professor Sven
-
Åke Christianson kunde utifrån sin kunskap konstatera att
barnen hade mer att berätta om själva gärningen. Han kom relativt snabbt fram
t
ill att de två bröderna, fem och sju år gamla, inte bara var vittnen utan att det
var högst troligt att de på något sätt medverkat i själva brottet.
Det fanns ingen erfarenhet eller litteratur att luta sig mot, men jämfört med
andra traumatiska uppleve
lser för barn skulle det kunna ta flera månader innan
barnen började berätta, trodde professor Christianson. Man gjorde jämförelser
med när barn bevittnat hur en förälder bragts om livet i hemmet, är utsatt för övergrepp eller tvingas uppleva våld som krig
. Barnen skulle dock inte berätta
någonting förrän man lyckats bygga upp en förtroendefull relation med dem
–
det
var grundförutsättningen. Även om de vill, kan inte barn berätta om det inte finns
någon erfarenhet av att berätta om sina känslor."
