Lärare i Lund avstängd för sexuellt ofredande

Läraren i fråga är känd för att alltid vara med i tjejernas duschrum efter gympan på lerbäcksskolan på nittiotalet (mellanstadiet) där en tjej fick hålla vakt vid dörren. Han kollade och tafsade på välutvecklade tjejer. Ett rent svin om du frågar mig. Men, han var som sagt karismatisk och många lite äldre tjejer var kära i honom, vilket han utnyttjade till max.

Andreas Ekström i Sydsvenskan december 2015. En liten hyllning till misstänkt gärningsman, som visst nyligen hade fått en hjärtinfarkt då. Man kan ana att det är ett vänporträtt.

"Det var skolavslutning i Domkyrkan, och på trappan på sydsidan stod en av Lunds verkliga profiler i pedagogiska sammanhang, mellanstadieläraren Per Ing*lsgård, i en för honom ovanlig slips.
Ett litet julmirakel är det allt ändå, att han stod där. För några veckor sedan drabbades han nämligen av en hjärtinfarkt. Allvarlig var den också, ”totalt stopp i kanalen”, som han säger, och det blev väl inte bättre av att han envisades med att cykla hemåt med vänsterarmen obrukbar på grund av smärtorna innan han slutligen förstod att ambulans nog vore ett bättre fortskaffningsmedel.
Men det gick bra. Och nu stod han där och spanade, första dagen tillbaka, och hälsade på kolleger och föräldrar.
Så kom hans klass. En hel drös med ungar. Först fick en syn på honom, sedan en till, och en till.
De började jubla.
De hoppade upp och ner.
De ropade hans namn.
De firade som om de hade sett Zlatan göra mål.
Per Ing*lsgård tog det med ett litet leende och ett skämt, medan jag och åtminstone en förälder till som stod bredvid blev tårögda.
Så otroligt fint. Vilken makalös ömsesidig kärlek och respekt mellan lärare och elever."

(*=e)
Jag undrar om Ekström får ångest för vad han skrivit nu. Bättre än så här kan man inte skapa förutsättningar för pedofiler. Bygg upp en oöverstiglig mur av vuxenvärdens uppskattning mellan barnoffret och gärningsmannen.

http://www.sydsvenskan.se/2015-12-26/hetta-och-knarrighet-i-lundensisk-mix

Andreas Ekström i Sydsvenskan december 2015. En liten hyllning till misstänkt gärningsman, som visst nyligen hade fått en hjärtinfarkt då. Man kan ana att det är ett vänporträtt.

"Det var skolavslutning i Domkyrkan, och på trappan på sydsidan stod en av Lunds verkliga profiler i pedagogiska sammanhang, mellanstadieläraren Per Ing*lsgård, i en för honom ovanlig slips.
Ett litet julmirakel är det allt ändå, att han stod där. För några veckor sedan drabbades han nämligen av en hjärtinfarkt. Allvarlig var den också, ”totalt stopp i kanalen”, som han säger, och det blev väl inte bättre av att han envisades med att cykla hemåt med vänsterarmen obrukbar på grund av smärtorna innan han slutligen förstod att ambulans nog vore ett bättre fortskaffningsmedel.
Men det gick bra. Och nu stod han där och spanade, första dagen tillbaka, och hälsade på kolleger och föräldrar.
Så kom hans klass. En hel drös med ungar. Först fick en syn på honom, sedan en till, och en till.
De började jubla.
De hoppade upp och ner.
De ropade hans namn.
De firade som om de hade sett Zlatan göra mål.
Per Ing*lsgård tog det med ett litet leende och ett skämt, medan jag och åtminstone en förälder till som stod bredvid blev tårögda.
Så otroligt fint. Vilken makalös ömsesidig kärlek och respekt mellan lärare och elever."

(*=e)
Jag undrar om Ekström får ångest för vad han skrivit nu. Bättre än så här kan man inte skapa förutsättningar för pedofiler. Bygg upp en oöverstiglig mur av vuxenvärdens uppskattning mellan barnoffret och gärningsmannen.

http://www.sydsvenskan.se/2015-12-26/hetta-och-knarrighet-i-lundensisk-mix

Det här har ingen som helst koppling till det aktuella fallet, men kanske ändå.

Råkade ut för ett liknande kräk under min högstadietid. Jag var 13, ensam, mobbad, en dag fanns han plötsligt där - Min nya vän. Fritidsledaren. Visserligen vuxen men givet omständigheterna kändes det bara bra. Han var omtyckt av alla, både av barn och föräldrar och övrig personal på skolan, en fantastisk person som bara vill väl. Det var iallafall den bild han hade målat upp, den bild alla trodde på. Alla, utom de som fick se den andra sidan av honom. Tackar fan för att han valde ut mig som hans nästa leksak. Vem skulle ha trott på mig om jag hade berättat att han våldtog mig. Gång på gång. I hans båt och i hans bil. En gång i skolan, en gång hemma hos mig. På hotell och offentliga toaletter.

Det pågick i över ett år. Jag skämdes så mycket att det inte ens går att beskriva, men min allra största fasa var att någon skulle få reda på min äckliga hemlighet.

Det är helt enkelt omöjligt att förklara så någon förstår varför jag kom tillbaka varje gång han kallade på mig. Lika omöjligt är det att på ett begripligt sätt förklara varför jag inte säger något. Kanske är det för att de lögner jag har berättat för att skydda min hemlighet har stigit över mitt huvud och känns omöjliga att ta tillbaka. Så jag höll käft och försökte få det att se ut som om allt var okej, det var det enda jag kunde komma på att göra.

Så länge jag inte berättar sanningen är min skamfulla hemlighet säker; så länge ingen får veta något är jag säker.

Det resonemanget saknar all logik men det var så det kändes.

Jag är vuxen nu men jag mår fortfarande illa bara av att tänka på det som hände.

Jag har mailat honom och ställt samma fråga.

Det är alltså ena halvan av "Ture&Göte" som åkt dit?

https://www.youtube.com/watch?v=DOIolkXrtAs


Det var som fan.

8< saxat i novellen


Ett helt år, säger du? Utan att du kunde säga ifrån till lärare, skolsyster, skolpsykolog, kompis, polis?
Ett års sexträffar är inget övergrepp, det är en livsstil.

Du har ingen aning om vad jag "förstår" eller ej.

... wwwwWaaaaiiiiit.....

EXAKT VAD ÄR SKILLNADEN? Vi är båda människor! Fuck you att bara för att män våldtar tjejer oftare än män år det lättare för tjejer, för DET ÄR vad du försöker SÄGA, antyda! Fuck THAT!



Grattis, du höll tyst tills du hittade till Flashback. Vad vill du ha nu, en kram? Medalj? En kopp te?