Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Det har inget med beviskrav att göra, det är en misstankegrad för att fastställa vilka tvångsmedel som polis och åklagare får använda. Beviskrav är det som sedan ligger till grund för domslutet.

När det gäller underåriga (som inte är straffmyndiga) räcker det med skälig misstanke för att starta en utredning. Det behövs inga tvångsmedel och det är därmed ointressant att fästa något avseende vid misstankegraden.

»Alla«, lär dig att tolka det som står innan du går loss med dina egna åsikter som vore de sanning.



Var i min text hittar du ordet uppsåtligt? Om inte så använd inte det i diskussionen. Det är en helt annan diskussion som jag överhuvudtaget inte berört.

Kevin var ett litet maskrosbarn.

"Bilden av Kevin som underrättelsetjänsten fick fram, påminde mer om en lösdrivande hundvalp än en fyraårig pojke. Han strök runt där det fanns umgänge och mat. Kevin har en äldre syster, de bodde hos sin mamma som studerar på Komvux. Hans pappa bor tillsammans med en ny kvinna och barn i ett annat bostadsområde i Arvika, det hände att han var där vissa helger, men inte ofta. Hans föräldrar separerade innan han föddes, de första åren träffade han knappt sin pappa alls. Kevin dök ofta upp hos morföräldrarna som bodde i närheten. Men Kevin dök också upp i andra familjer, bland annat hemma hos femåringen. Det verkade som om de flesta i området kände Kevin. Kanske sökte han social trygghet som han inte hade hemma eller hittade på gatan? Kanske letade han efter en fadersgestalt. Av obduktionen att döma, fanns det övrigt att önska om hans mathållning; hans tänder var t ex slitna av för mycket Cola . Han var redan känd hos polisen. En bilägare anmälde våren –98 skadegörelse då några barn klättrade upp på hans bil för att åka kana på den, Kevin var ett av barnen. Anmälan nådde inte socialförvaltningen under sommaren. Kevin hade både vänner och ovänner bland gatans barn. Han hade utvecklat ett tämligen vulgärt språkbruk och tvingades skapa sina egna normer. ”Den lille killen hade nog bra självförtroende, han litade nog inte på någon, han litade bara på sig själv” , konstaterar Kent Hällström på KUT:en."

http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf (sidan 20)

Många utanför ämnet i denna tråd. Tänkte ge lite fakta utifrån vad jag läst på om fallet. Kanske ger det lite klarhet.

1. Länskrim Värmland fick ansvar för grövre våldsbrott i länet året före mordet. Organisationen hade inte satt sig.
2. Förundersökningsledare Rolf Sandberg saknade erfarenhet.
3. Utredningar med barn som brottsoffer o gärningsmän har utvecklats mycket senaste 10 åren och sköttes över hela landet i alla utredningar på ett annat sätt än idag.
4. Förhörsledaren hade förhållandevis stor erfarenhet i att förhöra barn - ca 15 års erfarenhet att förhöra barn som brottsoffer
5. Det var kutym vid den tiden att anlita experter. Sven Å Christiansson ansågs vid den tiden besitta djup kunskap i sättet som barn borde höras.
6. Barn som brottsoffer eller som hördes som utpekade enligt LUL31 saknade ombud. Det gjorde de rutinmässigt på den tiden. Polisen fick tillsammans med socialtjänsten ta det ansvaret.
7. Värmlandspolisen tillsatte stora resurser både erfarna mordutredare, vanliga utredare och barnutredare. Man tog hjälp av socialtjänst och expertis (S Å Christiansson). Man försökte kommunicera ut vad man visste genom media. Polisman försökte göra förhörssituationen med barnen dräglig o skapa relation genom att göra aktiviteter med barnen. Utifrån den tidens tänk knappast fel.
8. Det genomfördes väldigt många förhör med barnen: Utifrån vad man nu vet om att förhöra barn var detta inte bra. Frågorna var för ledande och man ställde barnen mot varandra. Förundersökningsledaren verkar ha övervärderat vilka slutsatser man kunnat dra av barnens berättelser. Förhörsledarna verkar aldrig ha landat i samma slutsatser av barnens berättelser.
9. Det blev aldrig något avslut i form av rättegång osv. Därav osäkerhet i vad utredningen uppnådde för slutresultat. Enligt förundersökningsledaren: utrett att barnen dödat Kevin med pinne som hittats på platsen. Förhörsledarna: barnen har gett en berättelse om vad som hände vid sjön. Åklagare: la ner förundersökningen som bedrevs parallellt med §31 utredningen (antingen ett missförstånd eller också var det annorlunda förr - nu bedrivs §31 inom förundersökningen o eftersom förundersökning inte kan vara delad leds det av samma person. Inte åklagare o polis delat. Föräldrar/barn: levt i tron att de var skyldiga men det verkar inte slutsatsen ha varit.
10. Förundersökningsledaren: stora incitament att nå ett avslut. Dels tidigt i karriären, dels stort tryck från media, dels stort tryck från hans chefer när utredningen tar stora resurser.
11. Det stora felet - alltså misstag även på den tiden då utredningen bedrevs - ligger hos förundersökningsledaren. Han verkar uppenbart inte haft fog för slutsatserna a) att det var mord b) att pojkarna begått mordet (berättelserna lågt bevisvärde o stöds ej av teknisk bevisning) c) att lägga ner förundersökningen.

Det är organisationen och förundersökningsledaren som ska hängas för de misstag som bedrevs och att slutsatserna blev felaktiga. Inblandade poliser, utredare, soc tjänst och övriga verkar ha gjort sitt arbete efter den tidens bästa kunskap.

Där har du fel. Både i påstående 1 och 2.

Man vet inte alls hur det förhåller sig i varken Chen eller Kevin. Likheten i båda fallen är att man inte kan utesluta alternativt händelseförlopp dvs att Chen/Kevin dött genom olyckshändelse, vållande eller uppsåtligt våld med vållande till död.

Jag tror att dokumentären kommer att gå ut på precis det du skriver. Men det är fortfarande Josefsson som gör en dokumentär utifrån att vi tittare ska uppfatta bröderna som oskyldiga. Han kommer att "hänga" både förundersökningsledaren och SÅC, var så säker. Jag ogillar när media ensidigt får den makten.

Förresten så leddes LUL-utredningen av en åklagare som fattade beslut om när brödernas delaktighet ansågs klarlagt.

Jag tycker att någon annan instans typ Riksåklagaren ska tittat på det här.

Gud vad du svamlar.

Skälig misstanke är ett beviskrav för att ålägga person misstanke. Som man även kan begära personer häktade på. Jag kan inte utbilda i all straffrätt så vi släpper det.

Tack! Bingo! Jag har haft mången duster med mina tre syskon, men ALDRIG ens varit i närheten av att försöka strypa någon av dem - har aldrig hört detta i normala familjer, så nog faan hade denne telning grava problem om han försöker strypa sin bror...

Ta och läs vad polisprofessorn skriver: http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/det-ar-valdigt-konstigt--och-valdigt-obehagligt/. Och sluta trolla tråden.

I fallet Chen kunde dödsorsaken inte fastställas och den åtalade friades därför från åtalet om mord. I princip kan vi endast konstatera att rättsmedicinsk expertis har konstaterat att Chen var död.

I Kevin-fallet är dödsorsaken fastställd: Han ströps och kvävdes till döds. Han hade också övriga fysiska skador som dokumenterades av rättsläkaren. Det olyckliga drunkningsfall polisen först antog var vad det gällde, fick alltså en mycket omvälvande status när rättsläkarintyget anlände. Den drunkningsolycka ALLA tog för givet fick läggas åt sidan och en mordutredning startas.

För att strypa/kväva någon till döds krävs en uthållighet under ett par minuter, men också en större kraft än ett 4-årigt barn har. För pojken Kevins död är "olyckshändelse" uteslutet efter doktor Rammers undersökning och intyg. Kevin har bragts om livet av annans hand.