Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Jag beskrev det i det du citerade. Fö om marginalerna höjs för mycket i en marknad så är det ett tungt incitament för någon annan att komma in och grabba phree money.
Du menar att inlåningsräntorna skulle kunna vara 0 eller strax därunder och utlåningsräntorna är högre precis som idag så klart... jag tror jag förstår även om det inte är särskilt intuitivt eller lätt att acceptera hur mycket "pengar" som finns utan att egentligen röra sig. Med risk för att tänka högt här... Hade inte detta förhållande förändrats drastiskt om staten hade haft mindre möjlighet till att skuldsätta sig (och med sig menar jag mig och förmodligen mina barn utan mitt samtycke)? Efter 2008 har de flesta stater ökat statsskulden för att öka likviditeten i ekonomin och hastigheten på pengar? Det måste ju sätta betydande summor i rörelse kontinuerligt och hålla liv i konjunkturen?
Om detta stämmer är det ju ytterligare en anledning till att det är skit att betala skatt om man är sparare eller väntar på ett köpläge eftersom det ger staten direkt inkomst och möjlighet att kunna låna mer och mer. Samtidigt köper väl centralbankerna satsskuld direkt eller statsskuld av varandra för att hålla nere räntorna på statspapper för att kunna tvångslåna billigt? FED fick väl t.ex. inte ens köpa statspapper (egna?) initialt för att förhindra att staten håller sig själv under armarna på det sättet? Vidare ger väl det här stater ett incitament att underskatta inflationen för att underlätta att försörja/omsätta sina skulder. Har du läst "FED UP" än och författarens (f.d. FED analytiker) beskrivning om hur FED just ser på/hanterar (systematiskt underskattar) inflationen?
Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Du pratar om felallokeringar. Då är det rimligt att du kan redogöra för de. Om du inte kan det då vet du ju inte om det finns några felallokeringar. I alla fall inte om det är ekonomiskt riktigt att försöka förhindra de.
Stiger realräntan så stiger kostnaderna för näringslivet. Då är det rimligt att konjunkturen mattas. Och att arbetslöshet stiger och konkurser sker. Och då är det rimligt att anta att banksystemets vinster minskar.
Gällande felallokeringarna så kan/vet jag inte... men hade staten/-erna inte skuldsatt sig efter behov med konjunkturen hade det bara senaste åren förmodligen varit en lågkonjunktur med stigande realräntor som följd väl?
Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Dvs är risken låg för långivarna så är det rimligt med låg realränta för långivaren. Är risken hög vill man ha mer ränta.
Tittar vi på HY, dvs "blanco"-utlåning till näringsliv med låg kreditvärdighet, så är inte realräntan så hög. För utlåning till näringsliv med bra kreditvärdighet är den ganska låg. Det kan ge en indikation om var riskfri realränta hamnar, när marknaden får bestämma.
Bra poäng, en sparare hade dock önskat sig att slippa betala skatt så man inte samtidigt ger staten medel att hitta på massa skit med och hålla uppe konjunkturen/marknaden.
Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Vem är tvungen att köpa statsobligationer?
Inte ens bankerna är det.
Försäkringsbolagen avgör själva vad de vill köpa. Och fonder har självpåtagna profiler, så det är "spararna" som bestämmer hur mycket som skall allokeras i de.
2-åriga bostadsobligationer ligger nu på -0,085%. Vem tvingas spara i de?
(Svaret är att man tvingas inte men sparandet är så stort att det pressar ned avkastning. Om hushållen slösade lite mer så skulle räntorna stiga. Men vi gör inte det. Omsättningshastigheten minskar. Och för egen del är jag inte i närheten av att slösa upp min lön. Så jag bidrar till den minskande omsättningshastigheten).
Ok, men om man köper värdepapper med negativ avkastning måste det ju säga en del om hur man ser på värderingarna/riskerna hos andra tillgångar typ aktier och bostäder? Det måste ju finnas 1000 bättre saker att göra med pengarna än att betala för att sitta på dom?
Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Innan du startar nya frågor så kan du väl citera ett tidigare inlägg där jag frågar på det du skriver och lämna fullödiga redogörelser.
Du har inte frågat något om det tror jag så jag repeterar i brist på något bättre.
Om rådande situation fortsätter och jag har en poäng i mitt resonemang ovan, kommer statsskulden (och/eller bankerna då i förlängningen) kunna absorbera/undvika lågkonjunktur på grund av ytterligare sjunkande hastighet på pengar som demografin i väst innebär?
Klarar statsskulderna (och/eller bankerna då i förlängningen) av de förluster på statspapper i Euro om något land (Italien) lämnar EMU (statsbankrutt)? Grekland släpper man väl mest inte för att det skulle kunna agera mall för andra.
Kan centralbankerna fortsätta tvångslåna och köpa tillgångar i all oändlighet eller kommer marknaden och/eller bristen på tillgångar sätter en bortre gräns för hur stor centralbankernas balansräkning och därmed statsskulden kan bli?
För att återknyta till topic, skulle inte en internationell statsskuldbubbla (döpt om problemet nu) orsakad av problemen ovan innebära stora risker även för svensk konjunktur för de med stora bolån... Känns som att cirkeln är sluten fast jag förstår lite mer...