Citat:
Ursprungligen postat av
Van Nostrand
Hade Lisbeth avlidit hade mötesscenariot varit ett huvudspår. Stämmer ju ändå bra med vad vittnen såg. Nu kräver det ju dock att Lisbeth ljuger/undanhåller. I och för sig inte omöjligt, men inte heller direkt troligt. Dessutom skulle hon ju då också ha pekat ut Crister Pettersson mot bättre vetande och så kallhamrad tror jag inte hon är. Walls spekulationer att minnet av mötet skulle vara bortträngt som en del i PTSD ger jag inte mycket för. Om mördaren utbytte några ord med mördaren skedde det utan att Lisbeth märkte något.
Jag vet att det går att invända, det gör alltid det. En invändning mot Lisbeths utpekande, skulle t ex kunna vara att hon alltjämt känner sig hotad av den verklige mördaren. Men det förefaller på något sätt osannolikt. Jag har funderat mycket på just varför GM skjuter mot Lisbeth, det kan du se bland mina första inlägg i den här eviga debatten.
Mitt inlägg här ovan kan ses i följande ljus: om det nu inte går att fastställa en gärningsmannaprofil, så kan vi åtminstone klargöra brottsoffrets vanor och rörelsemönster, både mentalt och fysiskt.
Ett annat välkänt exempel på Olof Palmes nycker, är ju den som Feldt omtalar. Feldt gör en föredragning, Olof plockar fram en blockflöjt och låtsas spela.
Olof Palme har ett rörligt intellekt, blir snabbt ointresserad, får infall; kort sagt han är mannen som gör vad som faller honom in. Körningen mot rödljuset i centrala Stockholm är ytterligare ett exempel: "Det hade jag aldrig vågat när jag var kommunikationsminister!".
En rörig typ.