Citat:
Jo fast det finns troligtvis en gräns ändå för när ett parti föredrar opposition. Gissar att (S) är ett undantag eftersom de insett att regeringsmakten innebär en massa fördelar även om man inte får igenom något alls i riksdagen. Exempelvis kan man ju fortfarande utnämna myndighetschefer och driva sin politik genom regleringsbrev. Det går ju dessutom att strunta i vad riksdagen beslutar så länge man inte blir avsatt genom misstroende förklaring...
En sak att tänka på är att (S) håller sig med en princip att rösta emot varje regering där de inte själva ingår. Det får ju som konsekvens att ifall (SD) och (S) tillsammans får över 50% (vilket kanske är troligare än att (SD)+(M) skulle få det) så kan (SD) blockera alla regeringar som vill stänga ute (S) ifall de önskar. Bara att önska Annie Lööf lycka till med en Alliansregering då...
En sak att tänka på är att (S) håller sig med en princip att rösta emot varje regering där de inte själva ingår. Det får ju som konsekvens att ifall (SD) och (S) tillsammans får över 50% (vilket kanske är troligare än att (SD)+(M) skulle få det) så kan (SD) blockera alla regeringar som vill stänga ute (S) ifall de önskar. Bara att önska Annie Lööf lycka till med en Alliansregering då...
SD+S är som sagt vare inte det minsta aktuellt i dagsläget eftersom S inte på något sätt öppnat för ett samarbete, inte ens efter att M gjort det. Jag håller visserligen med dig att det är högre sannolikhet att SD+S når majoritet men det betyder inget så länge de inte styr om totalt och några sådana tecken ser inte jag. S har också så många falanger inom partiet som sannolikt för det omöjligt med ett sådant samarbete, S-feministerna är t.ex. en falang som inte direkt skulle jubla om det skulle hända.
Då håller jag det som mer sannolikt att mittpartierna skulle hålla sig relativt lugna om SD+M skulle regera, dels för att de då får igenom mer av sn politik men också för att de annars tvingas till blocköverskridande samarbete vilket brukar straffa dem hårt i opinionen.
